DEKLARATION FÖR RÄTTIGHETER INOM MENTALVÅRDEN

År 1969 skrev KMR Deklarationen för rättigheter inom mentalhälsovården, som uttrycker de vägledande principer som KMR följer, och den fungerar som norm i arbetet med att undersöka och avslöja psykiatrins överträdelser och kränkningar.Denna deklaration innefattar bland annat:

• Ingen person skall ges psykiatrisk eller psykologisk behandling mot sin vilja.

• Ingen man, kvinna eller barn får förvägras sin personliga frihet på grund av s.k. mental sjukdom utan rättslig prövning av en lekmannajury och rättsligt biträde.

• Ingen person får tas in eller kvarhållas på psykiatrisk institution, sjukhus eller inrättning på grund av sin religiösa, politiska eller kulturella övertygelse och utövning.

• Varje patient har rätten att bli behandlad med värdighet i egenskap av mänsklig varelse; rätten att få en grundlig kroppslig och klinisk undersökning av en kompetent legitimerad allmänläkare utifrån eget val; att acceptera eller vägra behandling och speciellt, rätten att vägra sterilisering, elchock, insulinchock, lobotomi (eller någon annan psykokirurgisk hjärnoperation), aversionsterapi, narcoterapi, djupsömnsterapi och psykiatriska droger.

• Rätten att få kopior av sina psykiatriska sjukjournaler och att vidta rättsliga åtgärder med hänsyn till alla slag av falska uppgifter i journalerna, vilka kan vara av skada för sitt eget rykte.

• Rätten att få stämma psykiatriker, deras sammanslutningar och utbildningsinrättningar, institutionen eller personal för olaga internering, falska redogörelser eller skadlig behandling.

• Rätten till en trygg omgivning, utan att i sin närhet ha personer som är placerade där på grund av kriminella orsaker.

• Rätten till utbildning med syfte att ge patienten förmåga att tjäna sitt uppehälle efter frigivning samt rätten att välja typ av utbildning.

• Rätten att motta besökare och att träffa präst eller pastor av ens egen trosuppfattning.