Nu faller psykiatrins teori om den ”kemiska obalansen”
2015-05-15
Teorin om ”den biokemiska obalansen” – att brister och överskott av signalsubstanser i hjärnan orsakar psykiska problem – är troligen psykiatrins största bluff. Det är denna pseudovetenskapliga teori som banat väg för massiv utskrivning av toxiska ämnen, i namn av medicin. Men nu rämnar fasaden och ledande psykiatriker gör allt för att ta avstånd från de bevisligen falska påståendena.
Ingen har väl undgått påståendena om att personer som är nedstämda, lider av ”depression”, en brist på ämnet serotonin; att barn och vuxna som är okoncentrerade och överaktiva, lider av ”ADHD”, en brist på ämnet dopamin; att personer som har svåra problem med tänkande, känslor och beteende lider av ”schizofreni”, ett överskott på ämnet dopamin. Och att det nu finns effektiva behandlingar mot dessa brister och överskott – ”läkemedel” som rättar till ”den biokemiska obalansen”.
Psykiatrins utpressningsbudskap har varit att patienter kan se fram mot en mörk framtid, fylld av elände och även kriminalitet, om de inte tar den medicin som rättar till de kemiska störningarna i hjärnan, i en närmast livslång behandling. Problemet är att det här inte är, och aldrig har varit sant. Det är troligen den största, mest förödande och mest inkomstdrivande pseudovetenskapliga bluff, som vi nu har omkring oss. En bluff som förvandlat övergående psykiska problem till kroniska skador för miljontals människor – och skapat mångmiljardvinster för läkemedelsbolag.
Problemet för psykiatrin är nu att bluffen är så grundligt avslöjad att man får ta till den klassiska metoden: Säga att man aldrig sagt vad man tidigare bevisligen sagt!
Som när redaktören för tidskriften Psychiatric Times, den prominente psykiatriprofessorn Ronald Pies, säger att psykiatrin inte kan beskyllas för denna pinsamma vandringssägen: ”Faktum är att idén om den ’kemiska obalansen’ alltid varit en slags vandringssägen – aldrig en teori som på allvar lagts fram av välinformerade psykiatriker.” (Psychiatric Times, 2011) ’Välinformerade’ psykiatriker har alltså aldrig fört fram denna teori!
Nyligen har den kritiske psykiatrikern David Healy i British Medical Journal avfärdat teorin om serotoninbrist, som orsak till ”depression”, (Serotonin and depression, the marketing of a myth) [1]. Det här fick (i Daily Mail) ledande psykiatriker, som professor David Taylor, att säga: ”Healy lägger fram ett kraftfullt men dåligt underbyggt argument mot något som inte finns och aldrig egentligen funnits: idén att SSRI-preparat ’korrigerar’ en ’obalans’ av serotonin i hjärnan.” Han menar med andra ord att Healy inte kan argumentera emot något som inte finns (den kemiska obalansen). Här fick vi alltså av en ledande psykiatriker igen veta att den här teorin aldrig egentligen funnits!
Och ordföranden för brittiska Royal College of Psychiatrists, professor Simon Wessely, tillade: ”De flesta forskare har för länge sedan gått vidare från den gamla serotoninmodellen.” Den verkade alltså enligt professor Wessely ha funnits, men inte finnas mer.
Så när svenska patienter idag går in på ”Sveriges ledande hälsoportal”, netdoktor, och får veta att man blir deprimerad genom att ”balansen mellan olika signalsubstanser som serotonin och noradrenalin förändras” och att boten är ”antidepressiv medicin [som] verkar genom att öka mängden serotonin och/eller noradrenalin i hjärnan”, vet de nu att det här inte är sant.
Och när patienter av sin psykiatriker får veta att de har en kemisk störning i hjärnan (serotonin-, dopaminbrist, dopaminöverskott) och därför behöver psykofarmaka – som en diabetiker behöver insulin – vet de nu att denne psykiatriker bara förmedlar en pseudovetenskaplig vandringssägen.
Eftersom hela psykiatrin är uppbyggd på denna teori, från början av 1950-talet så får man nog fråga sig vad som finns kvar av psykiatrin.
[1] Healy, Serotonin and depression, the marketing of a myth, BMJ 2015;350:h1771 doi: 10.1136/bmj.h1771, http://davidhealy.org/wp-content/uploads/2015/04/2015-So-Long-and-Thanks-for-all-the-Serotonin-bmj.h1771.pdf