Massdiagnosticering av fångar – dags för kritiska frågor?
2015-04-03
I veckan har vi kunnat läsa en kritisk artikel i massmedia om att narkotikaklassad medicin på fängelser ”väcker oro”. Ett ovanligt inslag bland de mirakelhistorier som annars berättas om psykiatrins förvandling av kriminalitet till en genetisk defekt och utdelningen av narkotika som den viktigaste ”behandlingsåtgärden”.
Ledande svenska psykiatriker, som Ylva Ginsberg och Johan Franck, har de senaste åren med förskönande omskrivningar berättat att nästan hälften av alla kriminella har en ärftlig defekt i hjärnan – vilket är vad ADHD, utan några bevis, anses vara. Brottslighet ses inte av den biologiska psykiatrin som ett socialt problem eller ett moralproblem, utan förvandlas till en kronisk, medfödd defekt hos den enskilde brottslingen. Den här synen på brottslighet är förstås ingen nyhet, den har en lång historia och är bara en förfinad, moderniserad form av de gamla rasbiologiska idéerna om den ”konstitutionella kriminaliteten” (se Gould, 1983, Den felmätta människan). Historien har i media presenterats som ett vetenskapligt faktum.
Och till denna historia berättas också den gamla historien om hur legalt utskriven centralstimulerande narkotika (amfetamin, metylfenidat) leder till ”drogfrihet” och ett ”välanpassat Svenssonliv” – vilket vi vet grundligt avslöjades som falskt redan på 60-talet.
Så här såg det ut när psykiatriker (Ginsberg, Lindefors) undersökt fångarna i det omtalade Norrtäljeprojektet:
- 100% av fångarna fick beteckningen Substance Use Disorder, de var alltså missbrukare. Nu en sjukdom.
- 100% hade också Conduct Disorder/Antisocial Personality Disorder, de var ”beteendestörda”.
- 50% hade Mood Disorders. De var deprimerade och hade ångest(!).
- 23% gavs beteckningen Aspergers Syndrom/Pervasive Development Disorder – Not Otherwise Specified (autismliknande tillstånd).
- Och som om det inte skulle räcka:
- 57% fick beteckningen paranoida,
- 50% var narcissistiska,
- 40% led av tvångssyndrom,
- 37% var passiva-aggressiva,
- 37% var undvikande (avoidant),
- 23% var schizoida/schizotypa och 10 % psykopater.
Och 100% hade förstås också ADHD.
Nej, det här är inget skämt. Det är ett utdrag ur den lista av psykiatriska beteckningar som de 30 omskrivna deltagarna i ADHD-projektet på Norrtäljeanstalten fick efter alla ”noggranna utredningar”. Ju fler utredningar och checklistor, ju fler diagnoser. Fångarna led alltså av nästan ALLT, nästan av alla psykiatriska ”sjukdomar” som röstats fram i diagnosbibeln DSM. ”För en människa med hammare ser allt ut som en spik”, skrev författaren Mark Twain. Han skrev också: ”Hänvisningarna till sinnessjukdom har blivit så vanliga inför domstolarna att vi inte längre behöver lagar som förbjuder brott, utan istället lagar som förbjuder sinnessjukdomarna.”
Och behandlingen är främst centralstimulerande narkotika i höga doser. Den största studien i Sverige om utdelning av amfetaminpreparat i höga doser till fångar (Hågastudien) fick följande resultat (vilket vi inte fått läsa om i massmedia):
- 7 av de 27 personer (26 %) som fick amfetaminpreparatet hade ett första återfall i missbruk första veckan i frihet.
- 18 av 27 personer som fick amfetaminpreparat – 67 % – försvann, lämnade studien innan den var slut.
- 7 av de 9 personerna i gruppen som fick amfetaminpreparat, och som avslutade studien, hade återfall i missbruk. De hade i medeltal hela 10 återfall i missbruk (!) under studiens gång.
Men kanske är det nu dags för kritiska frågor om massdiagnosticeringen och den destruktiva utdelningen av amfetamin till fångar.