ADHD existerar inte – del 2
2014-10-03
Att behandla ADHD som ett tillstånd i stället för en samling olika symtom skadar barn, menar dr Richard Saul, beteendeneurolog i Chicago: "Efter att ha arbetat som läkare i 50 år och sett tusentals patienter med ADHD-symptom har jag kommit till slutsatsen att en sådan sak som ADHD inte existerar". Dr Saul menar också att vi måste förkasta det senaste decenniets alla ADHD-diagnoser.
Detta är huvudbudskapet i en intervju (1) i samband med publiceringen av den mycket uppmärksammade boken "ADHD Does Not Exist" (2) under våren 2014. Här är ett översatt utdrag ur intervjun. Dr Saul menar att ADHD inte är en sjukdom eller enskilt tillstånd. Istället finns det 20 olika fysiska symtom som vart och ett, eller i kombination, kan frambringa de fenomen man idag kallar ADHD. Vissa är enkla, såsom syn- och hörselproblem och andra mer komplicerade, vilket han beskriver utförligt i boken. Men alla är botbara utan narkotikapreparat. Mycket är hämtat från amerikanska förhållanden där det är väldigt lätt att få en diagnos med tillhörande amfetamin. Men man får se detta som en varning i vilken riktning det kan gå när 11 procent av alla barn och ungdomar i USA idag har en ADHD-diagnos. Vi vet ju att Sverige följer de amerikanska förhållandena närmast slaviskt – i Gävleborgs län och på Gotland är siffrorna snart uppe på samma nivå som i USA.
------------------------
”En 13-årig pojke som sitter på en stol i mitt mottagningsrum uppvisar alla de klassiska symptomen på ADHD - rastlös, febril, förlägen och ihopkrupen, alltihop. Hans desperata mamma hoppades att jag kunde göra något för hennes son, som hade varit slö och ofokuserad i skolan, verkade likgiltig för att hans skolprestationer dalade, och sa att han kände sig ”för trött” för idrott - något han tidigare deltog i med stor glädje.
Han hade fått en ADHD-diagnos och tagit medicin i ett år, men till lärarnas och mammas förtvivlan hade hans beteende inte förbättrats alls.
Jag var inte förvånad. Detta så kallade tillstånd - ADHD - har spridit sig som en löpeld över hela världen under de senaste åren. Mer än 4 % av de vuxna och 11 % av alla barn i USA har en ADHD diagnos – ett hopp på mer än 40 % under det sista årtiondet. I Storbritannien är det den mest förekommande diagnosen inom mentalhälsovården. Recepten fördubblades där för barn och fyrdubblades för vuxna under perioden 2003 till 2008.
ADHD-droger kallas stimulantia för att de stimulerar delar av hjärnan, som inte är tänkt att fungera korrekt. Men ofta är de inte bra och ger i stället en hel del biverkningar, varav några är farliga. De kan också göra [ADHD]-symptomen värre.
Att behandla ADHD som ett tillstånd i stället för en samling symptom är att göra barn och vuxna med diagnosen en fruktansvärd och farlig otjänst.
Det råder ingen tvekan om att symptomen - oförmåga att upprätthålla uppmärksamhet på detaljer, frenetisk, störande beteende, svårt att sitta stilla och stark impulsivitet - existerar. Men att bunta ihop dem och använda dem för en diagnos av ADHD samt behandling av detta så kallade tillstånd med stimulantia, är som att behandla symtomen på hjärtinfarkt – såsom svår bröstsmärta – med smärtstillande medel i stället för att angripa den verkliga orsaken och operera det dåliga hjärtat.
För 40 år sedan trodde jag på något sådant som ADHD. Det tycktes förklara uppmärksamhetsstörning som drabbade många barn. Men under åren har jag insett att symtomen faktiskt har en hel rad bakomliggande orsaker som ignorerades på grund av automat-diagnosen ADHD.
Vi har fastnat i en ond cirkel av feldiagnostisering av ADHD och medicinering med stimulantia som Ritalin. Endast genom att undersöka patienter korrekt, identifiera och behandla de verkliga bakomliggande orsakerna, kan vi hjälpa dem.
I fallet med den 13-årige pojken fick jag ett blodprov och andra prov gjort som visade att han led av järnbrist. Efter skolan, medan hans mor fortfarande var på jobbet, fyllde han sig med "skräpmat" med mycket socker och väldigt lite järn.
Järnbrist (anemi) orsakar fysisk trötthet, dålig uppmärksamhet, dålig koncentration och minnesproblem. [Järn finns i de syretransporterande röda blodkropparna, så att syre-bärförmågan reduceras med järnbrist.]
Efter att den 13-årige pojken började konsumera mer järn, som järntabletter och mer fisk, frukt, grönsaker och nötter förbättrades pojkens prestation och beteende avsevärt. ADHD-diagnos och medicinering hade fördunklat det verkliga problemet, som så ofta är fallet.
En studie i Frankrike 2004 visade att 84% av barn med diagnosen ADHD led av järnbrist, jämfört med endast 18% bland barn utan diagnos. Ändå förbiser läkare om och om igen de verkliga problemen - några allvarliga och några enkla att lösa - med automatisk påklistring av ADHD-etikett på patienten. I min bok har jag identifierat mer än 20 orsaker till symptom som kallas ADHD.
Ibland finns det absolut inget fel, men på grund av den stora uppmärksamheten runt ADHD, så är föräldrar, lärare och även patienterna själva ivriga att få "tillståndet" behandlat, och läkarna är mer än redo med en snabb och omfattande ADHD-diagnos .
Jag har avvisat otaliga studerande som har kommit till mig och hävdat att de har ADHD, och bett om stimulantia för att bättre koncentrera sig i hopp om att förbättra sina resultat. Tyvärr skriver andra läkare villigt ut ADHD-medicinering i sådana fall.
Kriterierna för ADHD-diagnos har blivit ännu bredare under de senaste åren. Checklistan av symptom för diagnosen innehåller nu: "inte tillräcklig uppmärksamhet på detaljer", "lyssnar inte", "förlägger ofta saker", "för dåligt organiserad", "glömsk", "febril med händer eller fötter", "står upp när man borde sitta ", "pratar för mycket ", ”kastar fram svar" och "stör eller är störande för andra".
Kriterierna är så subjektiva - hur mycket prat är "för mycket"? Hur dåligt organiserad är "alltför dåligt organiserad"? Det är inte konstigt att fler och fler barn och vuxna diagnostiseras i västvärlden.
Biverkningar av ADHD-mediciner inkluderar minskad aptit (farligt för barn som behöver bra näring), sömnstörningar (trötthet förvärrar uppmärksamhetsproblem), ångest, irritabilitet, missmod, försenad pubertet och sexuella störningar hos vuxna (såsom erektil dysfunktion).
Långvarig användning av stimulantia leder till behov av större och större doser [toleranshöjande, vår anm.]. ADHD-medicinering kan skada minnet och koncentrationen, samt leda till förkortad livslängd och självmord.
Trots detta skrivs ADHD-medicinering ut allt oftare, vilket skapar en tidsinställd hälsobomb och negligerar de verkliga orsakerna till problemen.
En 7-årig flicka kom till mig på grund av störande beteende i skolan, hon var frenetisk och talade högt. Hon hade fått diagnosen ADHD och ordinerades Adderall (amfetamin), men det gav henne sömnproblem, vilket gjorde henne ännu mer störande i klassen.
Jag fick hennes syn kontrollerad och hon visade sig vara väldigt närsynt. Hennes störande beteende i klassrummet utlöstes av tristess, eftersom hon inte kunde se vad som skrivs på tavlan. Efter att hon fick glasögon förbättrades hennes beteende omedelbart. Hon hade inte längre "ADHD" - eller snarare, hon hade aldrig haft det. Även många "störda" barn som stirrar ut genom fönstret, lider av ansträngda ögon och behöver glasögon, inte centralstimulantia.
En annan vanlig orsak till "ADHD" är helt enkelt en brist på sömn. Vuxna behöver minst 7 timmar och skolbarn 10-11 timmar per natt. Om de inte får det, kan de uppvisa många ADHD-symptom, såsom dålig uppmärksamhet, dåligt minne och hyperaktivitet under dagen.
Yngre vuxna som kommer till mig för ADHD-medicinering, visar sig ofta chatta och spela på datorn till sent på natten. Det ljus som avges från datorer och liknande enheter stör den biologiska sömnrytmen.
Studier har visat en hög förekomst av sömnproblem hos barn och ungdomar med ADHD-diagnos, men i ställer för att se kopplingen – att sömnstörningar orsakar ouppmärksamhet och hyperaktivitet - så påstås det att sömnstörningar samexisterar med ADHD.
Detsamma gäller för hörselproblem. De är ofta inte diagnostiserade hos barn, även om de är mycket vanliga i vår moderna värld där det finns mycket bakgrundsljud att brottas med, från mobiltelefoner till trafik och mycket mer. Även barn med minimal hörselnedsättning riskerar att etiketteras med beteendeproblem, även om de i själva verket är tankspridda, då de inte kan höra ordentligt i ett stökigt klassrum.
En 9-årig pojke kom till mig med sin oroliga mamma eftersom han var upprörd, ouppmärksam och tillbakadragen i skolan. Han hade fått diagnosen ADHD och gavs medicin, men den hade orsakat honom sömnproblem.
Jag fick hans hörsel testad och det visade sig att han bara hade 50 % hörsel på båda öronen. Efter det att han fick hörapparater förbättrade han sitt beteende drastiskt och han blev mer social.
Även inlärningssvårigheter kan förbises på grund av brådskan att diagnostisera ADHD. Så många som 30 % av ADHD-diagnostiserade barn kan ha inlärningssvårigheter, men då fokus ligger på ADHD, så försenas eller förbises inlärningssvårigheter.
Möjligheter för tidiga insatser för ungdomars drogmissbruk missas för ofta [på grund av fokuseringen på ADHD]. Tonåringar som verkar irriterade, störda, trötta eller har dåligt minne och inlärningssvårigheter ordineras ADHD-medicinering, även om den verkliga orsaken till deras problem är marijuana eller alkohol.
Även barn som är mycket begåvade kan bli distraherade och störande i skolan, om de inte får tillräckligt med utmaningar. Om man bara ser symtomen, inte orsakerna, leder det till att deras frustration ökar och deras symtom förvärras.
Så vad ska vi göra för att förändra denna epidemi av feldiagnoser och dess oroande tendens till överförskrivning av stimulantia, vilket lämnar de verkliga orsakerna obehandlade?
Först måste vi lära oss att inte överreagera. I många fall är medicinering onödig. Barn mognar i olika takt - bara för att en 6-åring ännu inte har lärt sig att sitta still i klassen, betyder inte att han har ADHD. Att ge dessa barn stimulantia är fel och skadligt.
Många människor som är övertygade om att de har ADHD eller ett annat tillstånd, kämpar helt enkelt med en normal spänningsnivå i en hektisk värld. Justeras din livsstil - bättre kost, mer motion och mer sömn - kan lindra många symptom såsom irritabilitet eller stört, impulsivt beteende.
För det andra måste vi tänka om vad som verkligen orsakar dessa symptom. Vi borde förkasta de sista decennierna av ADHD-diagnoser som läkare, läkemedelsföretag, media och till och med patienter klamrar sig fast vid.
Den hjärtesorg, de hälsorisker och de dödsfall som dessa falska diagnoser har orsakat världen måste upphöra. Först då kan människor behandlas effektivt för de verkliga tillstånd som de lider av, i stället för att misshandlas och försummas av den farliga myten om ADHD. ”
(Dr Saul agerar precis som KMR hävdat i alla tider, att alla som är på väg att slussas till psykiatrin först skall ha en noggrann medicinsk undersökning – av en kompetent läkare. Inte av psykiatriker, för de är oftast misslyckade medicinska läkare. Det var därför de valde att bli psykiatriker – allt enligt officiella undersökningar.)
----------------------------------------
2) Dr Richard Saul MD: ADHD
existerar inte, utgiven av Harper Collins 2014.
Kan köpas på: http://www.bokus.com/bok/9780062266736/adhd-does-not-exist/