Ledande förespråkare förklarar massdiagnostiseringen av ADHD vara ett påhitt
2014-04-25
”Det är ett påhitt för att rättfärdiga att skriva ut medicin i exempellösa och orättfärdiga nivåer”, säger psykologen Keith Conners, tidigare en av de främsta förespråkarna för ADHD, om den skenande ökningen av diagnostiseringen.
Under ett möte i Washington december 2013 förklarade Keith Conners inför en grupp ledande ADHD-specialister att ökningen av ADHD liknande en epidemi, vilket det inte är, och kallade ökningen en ”nationell katastrof av farliga proportioner”. Conners har varit en ledande förespråkare för ADHD-diagnosen. Nu när han såg vart det barkade hän tog han avstånd från massdiagnostiseringen.
”Siffrorna får det att likna en epidemi. Nå, det är det
inte. Det är absurt!” sade han i en efterföljande intervju. ”Det är ett påhitt
för att rättfärdiga att skriva ut medicin i exempellösa och orättfärdiga
nivåer”.
http://www.nytimes.com/2013/12/15/health/the-selling-of-attention-deficit-disorder.html?_r=1&
När de har nått high school så kommer närmare 20 procent av
alla amerikanska pojkar att ha blivit diagnostiserade med ADHD. 6,4 miljoner
barn och ungdomar har diagnosen idag (CDC 2013). Majoriteten går på kraftiga
centralstimulantia som ges för att ”normalisera” barnen (7 av 10, CDC). En stor
mängd kommer att råka ut för allvarliga biverkningar från dessa droger. Diagnosen
ADHD ligger nu på andra plats, tätt på astma, bland de på barn mest ställda
diagnoserna. En miljon skolbarn är diagnostiserade bara på grund av att de är
födda i december istället för januari samma år..
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/adhd-kan-vara-omognad-hos-manga-pojkar
Med den nya diagnosboken DSM-5 som utökat kriterierna för ADHD kommer siffran att stiga långt högre i framtiden. Tester (s.k. quizz) i media, som sponsras av läkemedelsbolagen, sänker ribban ännu lägre med frågor som ”har du svårt att vänta på din tur i kö?”, ”svårt att komma ihåg möten” och ”få saker och ting i ordning”. Folk blir indoktrinerade i att ha ADHD.
Media i USA börjar nu ta upp den eskalerande
diagnostiseringen. Esquire publicerade en elva sidor lång artikel i aprilnumret i
år med rubriken ”The Drugging of the
American Boy” – plus en sida på ledarsidan där man menade att detta
experiment med barn måste sluta nu. New York Times hade en lång och mycket
ingående artikelserie i december 2013 med rubriken ”How Drug Companies Sell A.D.H.D”. New York Post en med rubriken ”The Manufactured ADHD Epidemic”.
http://www.esquire.com/features/drugging-of-the-american-boy-0414?click=main_sr
http://www.nytimes.com/2013/12/15/health/the-selling-of-attention-deficit-disorder.html?_r=2&http://nypost.com/2013/12/16/the-manufactured-adhd-epidemic/
Ökningen av ADHD-diagnoser och recept på psykostimulantia sammanfaller med en extremt framgångsrik, två decennier lång kampanj av läkemedelsbolagen för att popularisera syndromet och förespråka ADHD-drogerna för läkare, lärare och föräldrar. Medan marknaden för barn redan har exploderat riktar man sig nu med liknande kampanjer till ”vuxen-ADHD”, vilket kommer att bli ännu mer framgångsrikt. I USA skrevs det ut 5,6 miljoner recept för ADHD-droger till vuxna 20-39 år 2008 och år 2012 hade det höjts till närmare 16 miljoner recept. Ännu en framkallad ”epidemi” alltså.
Kampanjerna har dock varit kontroversiella. I slutet av
1990-talet tillät amerikanska läkemedelsverket FDA reklam av mediciner direkt
till konsumenter. Ett bolag producerade en serietidning om ”Peter har ADHD” i
50 000 ex till skolbarn. TV-reklam om pillren tänjde på alla
gränser – i så gott som alla fall överskred de dem. FDA har anmält alla läkemedelsbolag
som tillverkar ADHD-droger för ”falsk och missledande reklam” sedan år 2000,
vissa ett flertal gånger. Ett stort bolag fick betala 57,5 miljoner dollar för
missledande reklam år 2013. (video om reklamen i mitten av artikeln)
http://www.nytimes.com/2013/12/15/health/the-selling-of-attention-deficit-disorder.html?_r=1&#videoModal
Läkemedelsbolag har ju ingen skyldighet att hjälpa våra barn. De har dock en skyldighet mot sina aktieägare att tjäna pengar. Förhoppningsvis borde dessa två skyldigheter gå hand i hand, och de kan göra det, men gör det inte. Det bara låter så. Ansvaret försvinner på vägen genom trycket från styrelsen och aktieägarna. Läkemedelsbolagen har enorma resurser och anlitar de allra bästa mediebyråerna. Som trycker på alla knappar hos föräldrarna. Hur deras barn kommer att bli kriminella om de inte tar piller, hur de förlorar i skolan, hur de kommer att ”självmedicinera” och bli drogmissbrukare och så vidare…
Det finns ju inget fysiskt fel i hjärnan på dessa barn, så naturligtvis finns det ingen medicinsk grund för att skriva ut centralstimulantia, som i vilket fall som helst inte är en medicin. Därför trycker man på alla emotionella knappar som finns. Om det är någon kändis som plötsligt insett att han har ADHD är de mycket snabba med att få ut detta detta i media. Ofta via anhörigföreningar. Tidningar får färdiga ”tester” för att läsarna skall ta reda på om de har ADHD; ”har du svårt att avsluta projekt”, etc. Reklammaterial varnar för att om man inte tar pillren kan man råka ut för ”jobbmisslyckande eller svårighet att få anställning”, ”ödesdigra bilolyckor”, ”kriminalitet”, ”oönskad graviditet och könssjukdomar” utan underlag för dessa påståenden. Mammorna förväntar sig att få sina barn omvandlade till änglar efter några ”ofarliga” piller och erbjuda sig att bära ut soporna självmant (annons i tidning). Ett företag publicerade en sida med ett bröllopspar där bruden var utsuddad och där det i stället med stora bokstäver stod DIVORCE – det som skulle bli följden om man inte tog pillret.
Försäljningen av centralstimulerande ADHD-droger har femdubblats sedan 2002, från 1,7 miljarder år 2002 till närmare 9 miljarder dollar år 2012 och säkerligen en miljard till efter det. Det blir 65 miljarder kronor.
Och det är vad ADHD numera handlar om. Det är dock ingen som förnekar att det finns barn och ungdomar som har svårt att koncentrera sig och blir överaktiva.
Men inte beror det på amfetaminbrist.