Nu har den sista spiken i kistan slagits för teorin om att psykiska besvär är som diabetes och psykofarmaka som insulin. De desperata återupplivningsförsöken i media har inte heller hjälpt.

I två årtionden har psykiatrin i allians med läkemedelsbolag och media trummat ut budskapet att psykiska störningar orsakas av en kemisk obalans av serotonin eller dopamin; en brist eller ett överskott av signalsubstanser i hjärnan. Och lösningen har sagts vara en ”psykiatrisk medicin” som rättar till bristen/överskottet.

Det här har aldrig haft något med vetenskap att göra [1]. Det är till och med så att ledande psykiatriker i USA nu måste medge att teorin är pinsam, en marknadsföringsploj, en vandringssägen. Så till exempel skriver professor emeritus Allen Frances, redaktör för den förra upplagan av psykiatrins diagnosbibel DSM-IV: ”Big Pharma säljer den vilseledande idén att alla psykiska sjukdomar orsakas av en kemisk obalans och alltid kräver en pillerlösning.” (Huffington Post 2013) Redaktören för tidskriften Psychiatric Times, psykiatriprofessor Ronald Pies, försöker säga att psykiatrin inte kan beskyllas för denna pinsamma vandringssägen: ”Faktum är att idén om den ”kemiska obalansen” alltid varit en slags vandringssägen – aldrig en teori som på allvar lagts fram av välinformerade psykiatriker.” (Psychiatric Times, 2011)

Den sista spiken i kistan slogs antagligen av professor Peter Götzsche, chef för den nordiska delen av ansedda Cochraneinstitutet, när han i sin nya bok, ”Deadly Medicine and Organised Crime – How big pharma has corrupted healthcare” utredde saken under rubriken ”Bluffen om den kemiska obalansen”:

”I stället för att försöka förstå patienterna, så har psykiatrin utvecklats till en checklistsverksamhet, som man skulle kunna be en sekreterare eller patienterna själva att utföra. Diagnoser ställs ofta efter en kort konsultation på 10-15 minuter, efter vilken många patienter får höra att de behöver ta ett läkemedel resten av livet för att rätta till en ’kemisk obalans’ i hjärnan. Mycket ofta får de veta att det här är ungefär som att vara en patient med diabetes som behöver insulin. Om det här var sant, så skulle antalet personer som var handikappade på grund av psykisk sjukdom gått ner sedan vi förde in antipsykotiska och antidepressiva medel, men i stället har antalet personer med psykiatriska diagnoser och förtidspension skjutit i höjden.”

”Berättelsen om den kemiska obalansen, som ofta förs fram om alla psykofarmaka, också bensodiazepiner, … är en stor lögn … Psykofarmaka rättar inte till en kemisk obalans, de orsakar en sådan, vilket är skälet till att det är så svårt att sluta med dessa preparat. Om de tas mer än några få veckor, så skapar dessa preparat den sjukdom de skulle bota.”

I den danska tidningen Politiken avlivar Götzsche i veckan, i artikeln Psykiatri på avvägar, tio av psykiatrins favoritmyter [2], inklusive den om den kemiska obalansen.

I Sverige försöker några vildsinta kulturskribenter, tillsammans med en klick av läkemedelsindustrins inhyrda psykiatriker desperat att blåsa liv i marknadsföringsmyten om den kemiska obalansen. Efter en artikel i DN om svindleriet i läkemedelsbranschen och psykiatrin, som också tog upp den falska teorin om den kemiska obalansen, tog det fart. Några av Expressens kulturskribenter skrek i högan sky tillsammans med en klick ledande psykiatriker – med intima kopplingar till den läkemedelsindustri vars myter inte fick avslöjas. Det blev rop på censur, tillsammans med de mest befängda argumenten om den gamla kemiska obalansen. I Expressen skrev en kulturskribent (Ståhl) om ”lögnerna” i DN-artikeln, sjöng psykatrins och läkemedelsindustrins lov, och lät oss om antidepressiva medel veta att ”otaliga studier [visar] på deras effektivitet”, samt att ”de har gett oss ett verktyg att bemästra sinnestillstånd som för bara 25 år sedan gjorde människor så handlingsförlamade att de inte ens kunde stiga upp ur sängen på morgonen.” (Jämför vad professor Götzsche säger ovan). Om kritiken i DN mot den kemiska obalansen får vi veta att framförandet av den är ”djupt intellektuellt ohederligt och respektlöst”, och serveras den utslitna, och sedan länge förkastade diabetesjämförelsen: ”Skulle vi anse det samma om en diabetiker som avstår från sitt insulin? Jag tror inte det.”

En annan av tidningens kulturskribenter (Häglund) har tagit på sig uppgiften att kalla dem som kritiserar psykiatrin för ”galningar”, – en snabb psykiatrisk diagnos – och är helt övertygad om att det som kallas ADHD är en bristsjukdom, som lindras med amfetaminpreparat. Han skrev i en tidskrift förra året, att personer med diagnosen ADHD har ”en genetiskt betingad brist på signalsubstansen dopamin” i hjärnan och att amfetaminpreparat gör att ”effekterna av det kroppsegna dopaminet ökar” så att personerna kan få ”normalnivåer av dopamin” och ”bli sig själva”. Det är ett svårslaget rekord i psykiatrisk mytbildning och något som inte ens läkemedelsindustrin skulle komma undan med i sin marknadsföring.

Men för dem som inte visste det: Den psykiatriska teorin om den ”kemiska obalansen” ÄR dödförklarad.

[1] Leo, Lacasse, The Media and the Chemical Imbalance Theory of Depression. 2008 http://link.springer.com/article/10.1007%2Fs12115-007-9047-3

[2] Götzsche, Psykitri på avvägar, Politiken, 6 januari 2014,
http://politiken.dk/debat/kroniken/ECE2174657/psykiatri-paa-afveje/

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu

Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten