Psykiatrin och läkemedelsindustrin angriper nu narkotikahandlarnas lukrativa marknad och tar tillbaka förlorade marknadsandelar genom att sälja kemisk lycka.

I psykiatrins värld är det signalsubstansen dopamin i hjärnans belöningssystem, som ansvarar för lycka. Systemet aktiveras dock på ett naturligt sätt, om man till exempel gör något man gläds över eller om man utför något man är stolt över. Man kan sammanfatta det genom att säga att lycka är belöningen man får genom att övervinna barriärer på vägen mot ett mål – en prestation. Det är inget statiskt tillstånd.

Psykofarmaka har varit ett försök att uppnå samma effekt, dvs. känsla av lycka, genom att manipulera belöningssystemet kemiskt. Man går bakvägen så att säga. Lycka utan prestationer utlovas. Denna logik ligger bakom de så kallade lyckopillren, som enligt läkemedelsindustrin och psykiatrin vänder en depression till en känsla av lycka. Och eftersom alla människor eftersträvar lycka är "lyckopiller" en effektiv säljslogan – den uppfanns också av marknadsförare på Madison Avenue – the Mad Mans.

Men är det verkligen lycka de säljer? Nej, naturligtvis inte. Det är verkligen en sanning med många modifikationer. För det första så är det givetvis ett rent bedrägeri och fördummande av patienten, eftersom de saker som på ett naturligt sätt utlöser lycka inte alls är närvarande. Tänk om man gav någon ett OS-guld - vilken lycka skulle det utlösa när han eller hon inte levererat den prestation som naturligtvis är en förutsättning för att få medaljen?

För det andra så kan inte konstgjorda psykiatriska kemikalier utföra samma sak som neurotransmittorer vilka utlöses på naturlig väg, vilket de många och fruktansvärda biverkningarna av psykofarmaka är vittnesbörd om.

En annan till förväxling liknande klass av kemikalier, som också på artificiell väg påverkar belöningssystemet i hjärnan, är narkotiska medel som inhandlas olagligt. En stor del av dem kan knappast skiljas från psykofarmaka, vilka dock är utformade för att manifestera mindre akuta och uppenbara negativa effekter på patienterna. Man lyckas dock då och då att designa läkemedel med ytterligare egenskaper som kan "säljas" som positiva, vilket metadon är ett exempel på.

Metadon används i första hand till att ersätta heroin och de två ämnena arbetar på ungefär samma sätt, förutom att metadon uppenbarligen verkar mildare än heroin. Men det är inte mildare. Metadon upptas mycket långsammare i kroppen än heroin, varmed man inte upplever något euforiskt rus med metadon. Likaså utsöndras heroin mer än 25 gånger snabbare än metadon från kroppen, varmed utsättningssymtom av metadon inte infinner sig så plötsligt och våldsamt som heroin.

Betyder detta att metadon är bättre än heroin, eftersom de två ämnena i princip fungerar på samma sätt? Detta är historien som psykiatrin och läkemedelsindustrin försöker sälja och som läkemedelsverken världen över i stort köpt. Och har de inte redan köpt det så får de köpta experter på halsen som snart övertalar dem. Men faktum är att metadonbehandling håller fast personen i ett drogberoende, då de mycket kraftiga abstinensbesvären kommer tillbaka om metadonintaget upphör. Det är mycket svårare att tända av från metadon än heroin, omvänt är det alltså mycket lättare att tända av från heroin. Metadonbehandling istället för heroinmissbruk är enbart symptombehandling, som får drogmissbruket att se mer kontrollerat och dämpat ut. Men i verkligheten är det inget annat än att byta en beroende med ett annat. Man kallar det att byta sittplats på Titanic.

Inte ens det faktum att en narkoman som ersätter heroin med metadon verkar få ett bättre liv, för att han eller hon inte längre behöver finansiera det genom kriminalitet eller prostitution, imponerar. För det beror enbart på att vederbörande övergått till ett myndighetsfinansierat drogmissbruk. Personen får inte verklig hjälp till ett drogfritt liv.

Lika viktigt är dock, att metadon representerar psykiatrins och läkemedelsindustrins hittills mest framgångsrika angrepp på narkotikahandlarens lukrativa marknad genom att återigen helt enkelt ta över en del av marknaden, allt med myndigheternas officiella godkännande. Narkotikahandlarna verkar inte ens ha upptäckt länken.

I slutet av 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet hade den psykiatriska industrin totalt grepp över både morfin-, heroin-, kokain- och amfetaminhandeln. Morfin och heroin såldes lagligt och missbruket var gigantiskt. Vår käre Fader Freud var den som introducerade och förhärligade kokainet i slutet på 1800-talet och skapade vad man kallade "det tredje gisslet" efter könssjukdomar och alkoholmissbruk. Han själv sniffade kokain i upp till sju år och blev sexfixerad. Något samhället fortfarande lider av. Kokainet skulle användas för att "bota" det på den tiden utbredda morfinmissbruket – och heroinet användes sedan till att "bota" kokainmissbruket – alltså, ungefär som dagens metadon.
Det resulterade i en katastrof.
Det senare amfetaminmissbruket likaså. Men nu är man tillbaka igen med ADHD – vars enda syfte är att sälja amfetamin. Ingen blir bättre av amfetamin, en del kanske upplever det så, men det är del av drogberoendet. Ecstasy skulle enligt psykiatrin rädda äktenskap och världsfreden och LSD experimenterar man fortfarande med.

Psykiatrin har med andra ord introducerat alla narkotiska, beroendeframkallande droger i samhället, men förlorat så gott som all business till den illegala handeln. Något som man håller på att ta tillbaka genom strategin "harm reduction" som krypande leder fram till legaliserad narkotika som säljs via den psykiatriska industrin som redan idag omsätter 300 miljarder dollar per år. Och politiker och media bara nickar med.

Man skall ju inte vila på sina lagrar, och den senaste tidens initiativ i EU och Sverige inkluderar bland annat en video med instruktioner om drogintag vilken tar närmast komiska dimensioner i form av förpackning och försök att kamouflera det underliggande syftet att vinna marknadsandelar, men också att utvidga marknaden, när videon på ett effektivt sätt även uppmuntrar drogmissbruk.

Det är många som går Psyko Pharmas ärenden. Vi har i Sverige en räknenisse som kallar sig forskare som dyker upp som gubben i lådan vid varje inlägg om metadon i media och sprutar fram siffror och argument för metadonanvändning och fria sprutor. Inte en enda gång har han förespråkat ett drogfritt liv. Objektivitet är nyckelordet inom all forskning. Regeringens förre narkotikasamordnare åker land och rike runt och förespråkar harm reduction. När han nyligen fick en tuff fråga från en reporter i P1 om alternativet – ett drogfritt liv – började han stamma.

Det finns mängder av heroinmissbrukare som blivit helt drogfria genom rehabilitering. En av de mest kända, Hank von Hell, alias Cornelis, alltså Hans Erik Dyvik Husby, var mycket tung missbrukare av både opiater, heroin och metadon och psykofarmaka i 12 år. Det tog honom tre veckor att bli helt drogfri på Narconons rehabiliteringshem. 12-stegsprogrammet har rehabiliterat många. Men dessa körs ner maximalt av drogförespråkarna som naturligtvis vill att missbrukarna skall gå på psykiatrins droger livet ut, vilket skall betalas av skattebetalarna.

Hur kan man få detta vansinne att sluta? Endast ett avslöjande och erkännande av psykiatrins bedrägeri och de sanna effekterna av psykoaktiva droger, vilket resulterar i att det nu dör fler missbrukare av metadon än från heroin, och inte minst att psykiatriska patienter lever i genomsnitt 20 år kortare än resten av befolkningen, främst på grund av medicinering.

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu

Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten