Psykiatrin har nu officiellt blivit galen. I praktiken varenda emotion som en människa kan uppvisa – sorg, ledsamhet, ångest, frustrering, apati, otålighet, upprymdhet – klassificeras nu som en "mental störning" vilket kräver kemisk bekämpning med personlighetsförändrande droger.

Psykiatrin ny diagnosbibel, DSM-V skall publiceras om några månader. Den har transformerats från en slags verkstadshandbok till ett testamente gällande galenskapen inom den psykiatriska industrin. Drabbas man av sorg efter en bortgången anhörig får man diagnosen "depression" vilket innebär obligatorisk nerdrogning med antidepressiva. Psykiatrins mål tycks vara att folk inte skall uppvisa några som helst känslor eller reaktioner på livets upplevelser.

Mentala störningar i DSM-V inbegriper även "General Anxiety Disorder" eller kort och gott GAD, fritt översatt "allmän ångeststörning". Alla kan därmed råka ut för GAD – att prata med en psykiatriker till exempel. Man vet att man kan bli inspärrad, nerdrogad och/eller elchockad. Och faktum är att detta är en stor anledning till att folks psykiska problem förvärras. De är livrädda att hamna inom psykiatrin. Det är samma fenomen som får folks blodtryck att gå upp bara de ser en doktor.

Trotsar man sina föräldrar, lärare, polis eller psykiatriker, lider man av "Trotssjukan" (Obedience Defience Disorder – OBD).  Vill man äta hälsosamt, ta kosttillskott och örter och vägrar sluta med detta på uppmaning, lider man av "orthorexia nervosa". Gillar man att samla på saker har man fått en släng av "Samlarsjukdomen" (Hoarding Disorder – HO). Och till jul drabbas alla människor av "Shoppingsjukan". De som inte vinner på Lotto kan sjunka ner i "Lottosyndromet". Vill man inte prata med någon, sin psykiatriker till exempel, lider man av "Selektiv stumhet". Det finns "utseendefixering" (Dysmorfobi), kaffeabstinens och till slut trumfkortet, "ej på annat sätt specificerad psykisk störning" om man inte lyckas pricka rätt med de övriga diagnoserna. Ingen undkommer diagnos. Barn har matematikstörning och lässtörning, förutom överaktivitet och uppmärksamhetsstörning (ADHD), det skall "botas" med upp till 100 mg hundra procent rent amfetamin av högsta kvalitet, en av de mest skadliga droger man känner till.

Amerikanska psykiatriförbundet publicerade år 1952 diagnoshandboken, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-1), med en förteckning över 112 så kallade "psykiska sjukdomar och störningar" som inte baserades på någon vetenskaplig procedur. De räckte helt enkelt upp handen i en kommitté om de tyckte att förslaget var en sjukdom som skulle införlivas i DSM. Och så har det fortsatt. DSM används idag av så gott som alla psykiatriker världen över.

Efter introduktionen av neuroleptiska medel på 1950-talet exploderade antalet psykiska störningar från 163 i DSM-II (1968), till 224 i DSM-III (1980) och 374 i DSM-IV (1994). I den kommande DSM-V kommer det förmodligen inte så många fler diagnoser, men kriterierna för vissa diagnoser kommer att utökas till att omfatta allt fler människor, bland annat depression och ADHD, de verkligt stora källorna till inkomst för den psykiatriska industrin.

Miljontals fler människor kommer att fångas upp av denna gigantiska trål – som sponsras av läkemedelsindustrin. Den absoluta majoriteten av psykiatriker som sitter i DSM-kommittén är nämligen betalda av läkemedelsbolagen. Mycket mer behöver knappast sägas.

Fil. Dr. Tana Dineen i USA granskade 17 olika psykiska störningar. Hon lade ihop totala antalet personer som rapporterats lida av dessa störningar  och upptäckte att antalet uppgick till 506 950 000 – alltså nästan dubbelt så många amerikaner som finns.

Vilket tar oss till vår nästa fråga: Hur får psykiatriker folk att tro på att de lider av dessa påhittade och framröstade "störningar"?

Media gör jobbet.

I slutet på 1990-talet fick man i USA plötsligt höra talas om en ny psykisk störning som plötsligt drabbat en stor del av befolkningen. Tidningar, tidskrifter, radio och TV rapporterade på stora uppslag om en åkomma som kallades Social Anxiety Disorder, med den (an)passande akronymen SAD, (på svenska, social ångeststörning). Psykiatriker och psykologer fick framträda i TV-shower och radioprogram för att förklara vad denna handikappande form av blyghet innebar som en så stor del av befolkningen plötsligt hade drabbats av.

Psykiatrikerna hävdade snart att SAD var USA:s tredje största åkomma med 10 miljoner sjuka människor. En ren epidemi alltså.  Under 1997 och 1998 förekom det sammanlagt femtio omnämnande av SAD i media. 1999 nämndes SAD många miljoner gånger i internationell media, siffran en miljard har faktiskt nämnts. I 96 procent av dessa berättelser vidarebefordrades "huvudmeddelandet": "Paxil (Seroxat i Sverige) är den första och enda FDA-godkända medicinen för behandling av SAD". Är man blyg och tillbakadragen och inte vågar prata med främmande människor, lider man av SAD. Hokus pokus var minst 50 procent av befolkningen mentalt störda – och behövde medicin, helst Seroxat.

Och alla trodde plötsligt på att SAD fanns.
Senare framkom dock att rapporterna, framträdandena och "huvudmeddelandet" var del av en enorm kampanj som koordinerats av PR-byrån Cohn & Wolfe i New York. De jobbade för GlaxoSmithKline, världens då största läkemedelsbolag, som tillverkar det antidepressiva medlet Paxil/Seroxat. Kampanjen backades upp av marknadsföring och annonsering för miljontals dollar.  De skickade ut färdigskrivna artiklar till media som okritiskt publicerade dem. Och Seroxat blev den mest sålda medicinen i flera år, fram till rapporterna om ökad självmordsbenägenhet och andra hemska biverkningar kom fram.

Så skapar man en marknad.

DSM är inte bara en bluff, den är närmast ett skämt. Problemet är att folk tar den på allvar. Psykiatrins uppgift är att diagnostisera folk med sjukdomar och störningar som inte finns för att sälja psykdroger som inte botar något utan bara trycker ner besvärliga känslor och lägger locket på, vilket innebär att folk måste ta dessa droger livet ut.

Det är inte det att det inte finns folk med psykiska besvär, men de har ingen "sjukdom" som behöver "medicin". De behöver först och främst en ordentlig medicinsk undersökning, då minst 80 procent av alla psykiska besvär bottnar i en riktig medicinsk, somatisk, påvisbar störning eller sjukdom. De behöver även komma bort från omgivningar av förtryck och mobbning. Äta hälsosamt och fås att motionera. Majoriteten är därmed botade! Resten kan psykiatrin få ta hand om – utan övergrepp på mänskliga rättigheter.

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu

Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten