I rättegången mot Breivik tappar domaren tålamodet efter att ha fått upprepa frågan gång på gång utan att få något konkret svar, "jag upprepar frågan…", "min ursprungliga fråga var...", "kan du svara på frågan…" Svamlet från rättpsykiatrikern skulle kunna var roligt om det inte var så allvarligt. Vi bör dock ställa oss frågan om dessa människor verkligen skall få ansvara för VÅR mentala hälsa.

http://www.vgtv.no/#!id=53987

Under hela rättegången mot Breivik framgår det helt klart att psykiatrin är ett gungfly av åsikter som hotar att dra ner samhället i en total förvirring om vad som är rätt och fel. Den ena gruppen rättspsykiatriker förklarade Breivik frisk och en annan sinnesjuk. Däremellan har vi psykiatriker som i media, utan att ha träffat honom, förklarat honom både frisk och sjuk. Nå, detta är inget nytt. Situationen är likadan i Sverige och internationellt. De har inte i domstolarna att göra.

Rättspsykiatrikerna i Sverige utgör en liten sluten grupp, närmast en sekt, något mer än ett femtiotal, varav de flesta är pensionsfärdiga, men har makt att ställa till med mer problem än övriga yrkesgrupper tillsammans. Fast både utåt sett och internt är de osams – ända till graden av regelrätta slagsmål, enligt utsago till KMR från en av dem, som själv blev utfryst av övriga.

Enligt en undersökning, som publicerades i tidningen Science redan i slutet på 1980-talet, så menade forskarna att rättspsykiatrikerna har mindre än 50 procent chans att avgöra vilka som är farliga för sig själv eller andra. Man kunde därför lika gärna kasta tärning, menade de. Undersökningen visade att en läkarsekreterare eller vilken lekman som helst hade större chans att gissa rätt. Ett flertal senare undersökningar, både i Sverige och internationellt, bekräftar detta. Det står även i psykiatrikerna egen diagnoshandbok, DSM, att psykiatriska uttalanden inte är tillräckligt vetenskapliga för att användas i domstolarna.

Historik
Fram till 1800-talets slut kunde domstolarna oftast själva avgöra om en brottsling var sinnessjuk och skulle få strafflindring, men har sedan dess helt övertagits av "specialister". Därmed har också en kraftig försvagning av ansvarsbegreppet skett med tydliga konsekvenser i samhällsutvecklingen.

Från 1900-talets mitt fram till idag har vi övergått från att diskutera vilket sorts straff mördare skall få till att hitta förklaringar och rättfärdiganden till morden, för att inte sällan tycka synd om dem. Vi har gått från att ursäkta den genuint sinnessjuke till den temporärt sinnessjuke, till att ursäkta en oemotståndlig impuls, att ursäkta en emotionell störning för att till sist ursäkta att man haft en dålig dag och faktiskt i vissa fall faktiskt att man hade ätit godis innan dådet (Twinky-målet).

Lobotomerande norsk-svensk professor
En av de mer kända rättpsykiatrikerna i Sverige är Sten Levander. Han har även synts i media i samband med rättegången mot Breivik där han sjukförklarade både Breivik och de psykiatriker som förklarat honom frisk. Själv ansåg han Breivik "vara tokig". Det är i alla fall en diagnos som den normala svensken kan förstå. I övrigt ville han röntga hjärna på Breivik för att leta efter någon kriminell avvikelse. Psykiatrikerna anser kriminaliteten sitter i hjärnan, alltså i princip något man inte kan ta ansvar över.

Levander har själv ett förflutet i Norge som "norsk professor" och har varit verksam där under ganska lång tid, dock med mycket blandade resultat. För alla gillade honom verkligen inte.

"Denne mannen er farlig", sa Åge Stavsoien, talesman för patientföreningen Norsk Förening för Mental Hälsa, i början på 1990-talet i en intervju i en norsk tidning och syftade på Sten Levander och hans vurm för lobotomi under sin verksamhetstid i Norge under 1980-talet. Lobotomi var förbjudet i Norge men praktiserades fortfarande i Sverige, så norska patienter skickades till Sverige av Levander, något som Stavsoien protesterade mot.

"Levander är så blind i sin tro på psykokirurgi att han inte vill höra på några invändningar mot denna behandling. Det är inte minst hans totala arrogans som gör honom till en farlig person."

När han flydde från Norge till Sverige efter uppmärksamheten så började han omedelbart att propagera för att ge kriminella "värstingar" amfetamin. Levander föreslog strax efter sin norska professorsutnämning att mycket unga barn ska sållas ut om man på oklara grunder kan misstänka att de kommer att bli kriminella.

Mutprofessor
En annan känd rättspsykiatriker är professor Anders Forssman som fått stor uppmärksamhet i media. Han gillade dock inte när KMR tillsammans med Eli Lillys förre vd i Sverige, John Virapen, anmälde honom för mutbrott. Forssman hade fått sammanlagt 50 000 kronor svart för att avge ett positivt utlåtande i samband med registreringen av Prozac/Fontex i Sverige. Det var Forssman själv som ledde undersökningen av Prozac och avlämnande utlåtandet till Läkemedelsverket på rekordkort tid. Han hade alltså tagit emot pengar för att slussa igenom Prozac på kortast möjliga tid utan tillräckliga undersökningar. Därefter blev han professor i rättspsykiatri.

Förvirrad samling
Talesättet "en ny diagnos för varje ny psykiatriker" har sin förankring i verkligheten. Ett exempel visar på detta. När massmördaren Mattias Flink, militären som sköt ner en mängd människor i Falun, fick sin sinnesundersökning utbröt ett storgräl bland rättspsykiatrikerna. Varje expert satte sin egen personliga diagnos och innan den inbördes rangordningen kunde fastställas hade mördaren fått en handfull "sjukdomar" att försvara sig med.

Först kom Hans Kåreland som tyckte att Flink inte var så särskilt störd, men efter att ha injicerat alkohol i Flink hittade Lars Lidberg en narcissistisk personlighetsstörning. Sten Levander bidrog till diskussionen med diagnosen "psykotisk dekompensation" medan Christopher Gillberg såg ett klart fall av Aspergers syndrom. Fast då hade Lars Lidberg fått nog och kallade Gillberg för oseriös varpå han bedyrade sin respekt för professor Levander och sa att det bara var ett förslag.

Vilka slutsatser drog då rätten av detta? Jo, att Mattias Flink nog var allvarligt psykiskt störd, men att han ändå skulle dömas till fängelse.

Det finns ingen unik kunskap om det kriminella sinnet inom rättspsykiatrin som kan försvara dess position i förhållande till domstolarna. Man skulle alltså lika gärna kunna ge uppdraget åt några meteorologer, lärare eller militärer att avgöra vilka som ska få strafflindring i ömmande fall. Eller varför inte låta kungen ge nåd, som förr i tiden? Det skulle i alla fall inte ta bort ansvaret från brottslingen.

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu

Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten