NYA FAKTA OM GÖRAN ISACSSON: HADE 230 PROCENT FEL I STUDIEN OM ANTIDEPRESSIVA MEDEL
2012-04-01
Psykiatriker Göran Isacsons felaktiga artikel om antidepressiva medel och självmord drogs in. Tyvärr har dock den och andra tidigare artiklar av Isacsson haft en avgörande betydelse för den lavinartade förskrivning av antidepressiva som vi nu ser. Media skrev lydigt att anledningen till indragningen av artikeln var en "felkodning". Men hur var det egentligen?
KMR var ensamma om att rapportera om Göran Isacssons tillbakadragna artikel om antidepressiva medel. (1) DN skrev sedan kort och underdånigt att "forskarna upptäckt en felkodning i en databas". Inga kritiska frågor ställdes och allmänheten fick inte veta något om de egentliga förhållandena. Inte heller nämndes Isacssons kopplingar till läkemedelsindustrin.
KMR kan nu avslöja att Göran Isacsson hade 230 procent fel i den i DN, Aftonbladet och Läkartidningen hyllade studien.
Innan vi går in i de något komplicerade turerna runt Isacssons antaganden, så bör man inse att denna och Isacssons alla tidigare liknande artiklar har haft avgörande betydelse för den enorma förskrivningen av SSRI-preparat som vi nu ser. Media har hänvisat till denna och tidigare studier så fort kritik mot SSRI-preparat kom på tal. När nu KMR avslöjat den sista artikeln som närmast ett falsarium (1) så är media tyst.
Så här gick det till i den "vetenskapliga" studien:
Isacsson och kollegor antog att man i rättsmedicinska undersökningar oftare skulle hitta antidepressiva medel:
• hos personer som begått självmord än hos dem som dött av naturliga orsaker eller i olyckor;
• hos personer som begått självmord och varit intagna på sjukhus än hos dem som begått självmord utan att ha varit intagna;
• hos personer som begått självmord och som fått sjukhusvård för enbart depression än hos dem som fått sjukhusvård för andra psykiatriska störningar.
Och man byggde hela sin studie på "fyndet" att personer i "grupp A", som varit intagna på sjukhus för enbart depression (inom 5 år före självmordet), hade bara 15,2 % (64 av 1077 personer) antidepressiva medel i blodet vid den rättsmedicinska undersökningen efter självmordet.
Man jämförde sedan med "grupp B" som fått sjukhusvård för andra psykiatriska störningar, och kom fram till att 37,3 % (2009 av 5382 personer) av dessa personer hade antidepressiva medel i blodet vid den rättsmedicinska undersökningen efter självmordet.
Man antog att grupp A måste ha behandlats med antidepressiva medel i lika hög grad som grupp B och att man därför skulle finna antidepressiva medel i blodet i minst lika hög grad hos grupp A som hos grupp B – om de antidepressiva medlen inte hade någon skyddande effekt vid självmord. Med andra ord skulle man vid den rättsmedicinska undersökningen av grupp A ha funnit att minst 37,2 % av personerna hade antidepressiva medel i blodet – om de antidepressiva medlen inte förhindrade självmord.
Och eftersom man i stället fann att enbart 15,2 % i grupp A hade antidepressiva i blodet ansåg man att MELLANSKILLNADEN (37,3 % - 15,2 %) utgjorde ett mått på personer räddade från självmord av antidepressiva medel!! Från det här kom man fram till att "238 självmord hade förhindrats bland de patienter som skrivits ut efter sjukhusbehandling av depression".
Spekulationerna flödade fritt. Och Isacsson skrev lite i skymundan i artikeln om "bristerna": "Ett förhindrat självmord är en icke-händelse och de teoretiska personerna som skulle ha begått självmord om de inte fått antidepressiva är inte kända för någon, inte ens för sig själva, och de kan därför inte studeras direkt." Och det är bara att hålla med. De 238 personerna som räddats från självmord är en teoretisk konstruktion utifrån den uträknade mellanskillnaden.
Hela studien, hela artikeln, var uppbyggd runt uppgiften att "bara" 15,2 % av de personer som fått sjukhusvård för depression hade antidepressiva medel i blodet vid rättsmedicinsk undersökning. Alla slutsatser om hur antidepressiva medel förhindrar självmord, alla rubriker i media år 2010, som "Antidepressiva medel förebygger självmord", "Färre självmord med antidepressiv medicin", byggde helt och hållet på denna faktauppgift och antagandet – spekulationen – att den observerade mellanskillnaden (37,3 % - 15,2 %) utgjorde ett bevis på förhindrade självmord ("de teoretiska personerna").
Och tänk, så var det just denna sifferuppgift som var helt fel. Två år efteråt "upptäckte" någon av forskarna att det inte var bara 15,2 % (164 personer) ur grupp A som hade antidepressiva i blodet vid rättsmedicinsk undersökning.
Den rätta siffran var 230 procent högre (!!). Den rätta siffran var att i gruppen som varit intagen på sjukhus för enbart depression hade "cirka 50 %" (alltså inte 164 utan ungefär 540 personer av 1077) antidepressiva medel i blodet vid rättsmedicinsk undersökning. En helt horribel felräkning. Allt föll ihop som ett korthus. Och nu är Isacssons artikel indragen – den finns inte mer.
Den av media så hyllade studien var fylld av vilda antaganden och spekulationer om de fynd som gjorts. Nu vet vi att fynden var falska och att de antaganden som bör göras går i en helt annan riktning.
Man kan också undra om den här "forskningen" gjordes i omvänd ordning. Att man först trodde sig ha vetskap om en avgörande uppgift – de 15,2 procenten – och från den formulerade hypotes och studie. En fortsatt undersökning lär finna mer underligheter runt denna oönskade studie som man nu gör allt för att glömma bort.
Göran Isacsson artikel i Acta Psychiatrica Scandinavica:
Antidepressant medication prevents suicide in depression
Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu
Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten