Psykiatrins diagnoser har skapat ett kastsystem i samhället – med diagnosen som kastmärke. Det skapar ett utanförskap som för många är värre än de mentala problem de brottades med innan de kom till psykiatrin för hjälp. Nu är man tvungna att starta stora kampanjer för att de med diagnoser, parias, skall accepteras i samhället. Men ingen skall anklaga psykiatrin för att inte vara demokratisk.

Idag finns det närmare 400 olika diagnoser inom psykiatrin. Och en sak måste man säga om psykiatrin, deras organisationer är inte toppstyrda. Beslut som får omfattande konsekvenser för hundratals miljoner människor världen över avgörs genom demokratisk omröstning. Så gott som alla diagnoser har nämligen röstats fram av en panel med upp till 170 psykiatriker – genom handuppräckning.

”Är överdriven shopping en sjukdom? Upp med händerna, vilka röstar ja? Upp, upp, upp … 1, 2, 3, 4… det blev 169 ja och en nej. Shoppingsjukan är etablerad! Nästa är Trotssjukdomen, vilka röstar …”

I princip är det så det går till. Men till deras försvar måste man säga att diagnoserna inte kan avgöras på annat sätt. De psykiska sjukdomarna och störningarna har nämligen ingen fysisk grund, de kan inte påvisas objektivt genom blodtest, kemisk test, röntgen, ultraljud eller MR. De finns helt enkelt inte! Ändå betraktas psykiska problem som fysiska störningar och/eller sjukdomar. Man gör ingen skillnad på sjukdom eller störning längre, de behandlas likadant – med psykiatriska droger.

Vad som finns kvar är en samling beteenden som grupperas i syndrom och klassificeras som sjukdomar med etikett, namn och nummer, och respektive drog i psykiatrins diagnosbibel DSM-lV, Diagnostical and Statistical manual. En fantastisk roman, utgiven som dokumentär.

1954 hade man 112 diagnoser i den första upplagan, i den aktuella DSM-lV har man 374 diagnoser. Så gott som alla psykiatriker världen över använder idag DSM. En ny upplaga, DSM-V, väntas komma inom ett par år, förmodligen kraftigt utökad. Ingen vet riktigt med vad, det är topphemligt. Det är amerikanska psykiatriförbundet, APA, som ger ut den, fast man skulle kunna tro att det var amerikanska läkemedelsförbundet.

Och det stämmer nog i viss mån. Bakgrunden till DSM är nämligen den att APA var konkursmässig i början av 1950-talet. Ingen ville betala för dess tjänster. Psykiatrin var ett oändligt flum mixat med blodiga behandlingsmetoder såsom elchocker, kemchocker och lobotomier. Försäkringsbolagen ville inte längre betala för deras tjänster. Dock betalade man för de medicinska läkarnas tjänster och psykiatrikerna inom APA kom då på att man skulle upprätta ett liknande medicinskt system som de riktiga läkarna, diagnoser och allt. Då fick man dessutom plötsligt STATUS. Problemet var bara att det inte fanns några fysiska sjukdomar inom psykiatrin, fast det såg bra ut. Men man var ju professionella manipulatörer och kunde dupera vilken myndighet och politiker som helst. Varje udda beteende fick nu namn och ett statistiskt nummer. Det hade dock inget med statistik att göra utan var ett kodsystem för att underlätta för försäkringsbolagens utbetalningsrutiner. Men det såg bra ut.

Läkemedelsbolagen investerade i APA med 100 miljoner kronor. Det räckte för att APA skulle överleva och skapa en diagnoshandbok. Läkemedelsbolagen har fått tillbaka sina insatser med råge. 100 miljoner människor går idag på psykdroger och fler tillkommer med exponentiell hastighet.

Man gör varje udda beteende till en sjukdom. Ja, hela livet är snart en sjukdom. Det finns förutom shoppingsjukan, trotssjukdom, selektiv mutism, ätstörning, frosseristörning, lässtörning, matematikstörning, ADHD, bipolär, nikotinabstinens, lottosyndromet (om man blir deprimerad för att man inte vinner på lotto) – allt har röstats fram av grabbarna inom APA.  Homosexualitet försvann som dock ur DSM som sjukdom pga. starkt uppror inom den militanta gay rörelsen. Försök det med cancer eller diabetes. Uppvisar man en samling beteenden blir man simsalabim klassificerad som psykisk sjuk eller störd – samma sak då behandlingen är droger, vilket som. Det FINNS INGEN fysisk störning av något slag. Och hade det funnits det så skulle de naturligtvis ha hänförts till den riktiga medicinen och neurologin. Det var därför man, uppskakade när man kom på detta, i en hast uppfann neuropsykiatrin. Det är nu det finaste man kan vara inom psykiatrin. De har rangordning.

Man försökte, när Prozac lanserades, att framföra teorin om den ”kemiska obalansen i hjärnan”, att hjärnan hade för lite serotonin. Medialt och marknadsföringsmässigt var det en hit. Vetenskapligt, som bäst en teori som aldrig har kunnat bevisas. Ledande psykiatriker inom APA har själva erkänt teorin som ”förmodligen påhittad av läkemedelsbolagen”. Och även om hjärnkemin ändras vid depression så vet man inte vad det beror på. Är det kanske för lite serotonin på grund av att man är deprimerad – istället för att man är deprimerad på grund av för lite serotonin – hönan eller ägget. Fullständigt obevisat. Man VET inte. Men droger säljer man med ”mördande reklam”. Ett uttryck som inte är helt fel i sammanhanget. Man räknar nämligen med att 60 000 människor om året dör av psykdrogerna. Det är mycket billigare att ta död på ett antal människor och betala skadestånd än att dra tillbaka en drog från marknaden. Det är en kalkylerad, helt medveten risk. De är FULLT medvetna om detta.

Att 95 procent av psykiatrikerna som röstar fram diagnoserna har ekonomiska kopplingar till läkemedelsindustrin är inget man vill diskutera. De gillar dock inte när man påstår att de därför skulle lida av sin egen framröstade diagnos ”selektiv mutism”.

De psykiatriska drogerna botar absolut ingenting. De döljer i bästa fall symtomen, men problemen finns kvar. Detta är anledningen till det sanslösa våldet. Man vet redan att placebo fungerar långt bättre än antidepressiva medel. Det enda som vetenskapligt fungerar med psykdrogerna är biverkningarna. Det finns därför ingen legitim grund för att de skall skrivas ut eller finansieras med statsmedel. Det är kvacksalveri som bäst, i verkligheten rent bedrägeri.

Tillbaka till början. Diagnoserna orsakar ett utanförskap, ett kastsystem i samhället som börjar bli riktigt problematisk. Diagnosen har blivit kastmärket som följer med livet ut. Förr kallade barnen varandra för ”CP-barn”, idag för ”DAMP-barn”. Amfetamin botar absolut ingenting, det finns ingen ”amfetaminbrist” i hjärnan. ADHD-barn blir mobbade i skolan. Unga som gamla, psykiatrin släpper ut orehabiliterade människor i samhället som kommunerna till stora kostnader och besvär skall ta hand om. De misslyckas ofta och en samling nerdrogade patienter driver planlöst omkring vind för våg. Förtidspensionering av unga slår rekord – de har så gott som alla en psykisk diagnos och är redan utslagna, parias i samhället.

Jo, vissa saker har läckt ut om den kommande DSM-V. Om man är överdrivet intresserad av hälsosam och ekologisk mat har man en psykisk störning; om man motsätter sig övertalningar om att sluta med örter och kosttillskott för att kurera sig själv, är man allvarligt psykiskt sjuk. Botemedel: psykiatriska droger.

Och till slut: om man av någon outgrundlig anledning inte passar in bland de 374 diagnoserna (remi) så tar man till trumfkortet: Psykisk sjukdom – på inget annat ställe beskrivet (schack matt).

Orwell släng dig i väggen!

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu

Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten