Få människor känner till att tyska psykiatriker ”tvångs-eutaniserade” 300 000 människor under andra världskriget. Ännu färre känner till att eutanasi är på väg tillbaka igen – stort. Nu med förskönande termer som ”frivillig eutanasi”.

Under det deprimerande molnet av en dalande ekonomi i EU finns det olika vägar ut. För de som känner att de inte orkar med trycket kommer de möjligen att kunna välja ”frivillig eutanasi” i framtiden. Det ser dessutom bättre ut i självmordsstatistiken. Tidigare har eutanasi varit tabu, men med förskönande termer är allt möjligt. Eutanasi betydde ursprungligen ”en värdig död”. Nu har det blivit till aktiv dödshjälp, vilket i andra sammanhang kallas mord.

I Sverige är det Barbro Westerholm (fp) som leder frontattacken. Hon har bland annat skrivit en motion (2009/10:So254) där hon vill införa en lag om ett livstestamente som innebär att man skall kunna få hjälp till självmord av läkare. Hon vill säkert mer än så, men det är så det framförs i riksdagen. Hon menar att självmorden idag är alldeles för hemska och om läkaren kan ge en tablett så slipper folk skjuta sig eller hoppa ut framför tunnelbanan! Frågan har även aktualiserats av den kvinnliga läkaren på Astrid Lindgrens sjukhus som greps av polis för att ha gett ett barn alldeles för höga doser av en medicin. Företrädarna möts dock av hårt motstånd i Sverige. Lättare är det i övriga Europa.

Det är inte bara i Schweiz med sina dödskliniker, Belgien och Holland man skall kunna välja den lätta vägen ut. I Tyskland och även USA går debattens vågor höga. Den franska regeringen har lagt i en högre växel. Den 18 januari skall Socialministeriet ha ett möte för att avsluta sitt förslag för eutanasi som skall framläggas till debatt i nationalförsamlingen, den lagstiftande församlingen, den 25 januari i år.

Det första franska förslaget från högerpartiet UMP år 2008 presenterades som ”aktiv hjälp att dö, med respekt för varje persons samvete och vilja”. Det andra som kom från socalistpartiet refererade fortfarande till ”aktiv dödshjälp” medan det sista från oktober 2010 som kom från kommunistpartiet krävde ”frivillig eutanasi”!

I praktiken pågår redan eutanasi på sjukhusen, hävdar förespråkarna ­ – som argument. Läkarna slutar med livsuppehållande åtgärder, eller söver ner patienterna i koma och slutar ge dem näring och vätska, etc. redan idag. Därför kan man lika väl låta patienterna välja själva.

Man har alltså gått från passiv dödshjälp till aktiv och nu frivillig. När man vill ge personen ”frihet att vara aktör till sin egen död” applåderar Orwell i sin grav. När man sedan i media släpar fram några obotliga fall så tycks allt vara klart, anser man. Få kan väl opponera sig mot detta. Allmänheten är hanterad. Kan man ge droger till drogmissbrukare och kalla dessa rehabiliterade, och dessutom få folk att tro på det, kan man väl klara detta. Det var otänkbart i Sverige bara för tio år sedan.

Men om vissa läkare protesterar? I det franska förslaget säger man: ”Vi tror inte att detta är ett brott mot den hippokratiska eden, snarare motsatsen: Det sätter, till den yttersta gränsen, patienten vid hjärtat av den medicinska handlingen utförd av läkaren.” Man vill därför införa frivillig eutanasi såsom det antogs i Belgien och Holland år 2002. Det finns alltid läkare som ställer upp.

Man har förmodligen anlitat en fransk poet vid utformandet av förslaget. Goebbels skulle jubla. Han var förmodligen med och utformade förslaget när tyska psykiatriker ”eutaniserade” 300 000 mentalpatienter och förståndshandikappade. Åtminstone låg han bakom alla filmer och PR-kampanjer. Eftersom patienterna inte var i stånd att välja själva (omyndigförklarade) fick de tyska nazipsykiatrikerna göra valet för dem. Det var ett ”behjärtansvärt” beslut.

Bakom de obotliga fall som man lyfter fram i pressen idag och alla sympatiserar med, finns ett stort mörkertal. Ta exemplet med den svenska kvinnan som fick mycket starka mediciner i tio år, läkarna ville till slut sätta ut alla livsuppehållande åtgärder och slutade ge henne medicinerna. Då vaknade kvinnan till liv och är idag frisk.

Är man sjuk blir man deprimerad. I Holland har man redan eutaniserat människor med ”obotlig depression”. Vad nu det är för någonting. I alla fall ingen sjukdom. Risken finns att en lavin sätts igång som är svår att stoppa.

I Tyskland under andra världskriget inrättade man ett topphemligt sekretariat vid namn T4, efter adressen Tiergartenstrasse 4 i Berlin. 50 psykiatriker satt på fulltid och avgjorde vilka som skulle få eutanasi eller ej. Så gott som alla ”ansökningar” beviljades. 300 000 patienter dödades.

Men Hitler hade inte gett order om detta. Han hade ”bemyndigat” två läkare enligt följande ordalydelse:

”Riksledare Bouhler och Dr Karl Brandt är bemyndigade ansvaret att utvidga auktoriteten för vissa namngivna läkare att, efter en mänsklig bedömning och mycket noggrann diagnos av en persons sjukdomstillstånd, kunna bevilja dödshjälp.”

Men det hindrade inte psykiatrikerna från en total masslakt av så gott som alla patienter på sjukhusen. Psykiatrikerna agerade helt på egen hand. 94 procent av alla patienter dödades. Och även om detta inte kommer att ske idag med dessa förslag så behöves det bara en galen politiker i toppen för att det skall bli en verklighet.

Enligt en enkätundersökning av statens medicinsk-etiska råd så är det psykiatriker som är mest villiga att utföra assisterat självmord i Sverige, och då är det nog dags att se upp och utfärda stormvarningar, ty av historien tycks vi inte ha lärt oss någonting. Ett fåtal ”obotliga fall” kommer att utökas till allt fler kategorier människor som skall få enkelbiljett ut i det okända. Se bara på de psykiatriska diagnoserna hur de utökas hela tiden. Nu har vardags- och tonårsproblem plötsligt blivit psykiska sjukdomar och störningar.

Vi i KMR anser att det inte skall finnas lagar som ger möjlighet till att aktivt döda människor, oavsett anledning. Historien visar att ”innovativa” politiker hittar lösningar på dessa frågor; är det inte så att kriminella människor ”belastar” samhället väl mycket, kanske de handikappade på samma gång… varför inte terroristerna, alkoholisterna, drogmissbrukarna…

Eller är man rentav rädd för att en allt större andel pensionärer skall tära på nationalbudgeten?

Allt under devisen ”vägen till helvetet är kantad med goda föresatser”.