Förra veckan avslöjade New York Times hur ett stort läkemedelsbolag betalade en PR-byrå för att spökskriva en hel medicinsk handbok om psykofarmakologi för familjeläkare. Den skulle visa hur de skulle upptäcka och behandla psykiska sjukdomar och störningar, dvs. skriva ut bolagets mediciner. Två av världens främsta psykiatriker fick betalt för att ställa upp med sina namn. Fler avslöjanden väntas.

Psykiatrin är fylld med så mycket bedrägerier att det tar andan ur den som försöker förstå det. Det ena avslöjandet avlöser nu det andra – och det på mycket kort tid. Hela området med psykiatriska droger, och i synnerhet antidepressiva SSRI-medel, är en stor PR-bluff – bokstavligt talat. Man vet idag att antidepressiva SSRI-medel i stort sett inte fungerar; det enda som är effektivt är biverkningarna. KMR började varna för lyckopillren redan i första numret av tidningen ”mänskliga rättigheter” år 1988 och kallade dem mördarpiller då vansinnesdåden började vid lanseringen av SSRI-medlen i USA.

Det var 1993 som läkemedelsbolaget SmithKline Beecham, idag GlaxoSmithKline (GSK, ett av världens största), först kontaktade PR-byrån Scientific Therapeutics Information (STI). Man skulle lansera det antidepressiva SSRI-medlet Paxil (Seroxat i Sverige). En efterföljare till Prozac, men som senare skulle gå om Prozac försäljningsmässigt. Mycket tack vare den spökskrivande PR-byrån som låg bakom försäljningen av Paxil/Seroxat i över ett decennium.

STI föreslog ett möte med SmithKlines ”Psychiatric Advisory Board” den 5-7 november i Palm Beach, Florida, år 1993. STI hade rekryterat tio mycket välkända psykiatriker i rådet med ”Bossarnas Boss”, Charles Nemeroff, som ordförande. Man skulle även skaffa tio psykiatriker till. Alla psykiatriker flögs med första klass flyg till Florida och fick mellan 2500 och 5000 dollar för en weekend. Vid öppnandet av mötet diskuterade Nemeroff hur man skulle ”generera information för användning vid promotion/utbildning” av Paxil/Seroxat. Det var med andra ord ett försäljningsseminarium.

De efterföljande tio åren betalade SmithKline (nu GSK) PR-byrån STI för att spökskriva artiklar, ledare och minst en handbok för läkare (man tror att fler har skrivits). Utkastet till boken skrevs av två medarbetare i PR-byrån. Charles Nemeroff samt Alan Schatzberg, ordförande i världens mäktigaste psykiatriförbund, APA, under åren 2009-2010, skrev under som författare.
Nemeroff är förmodligen den mest citerade och inflytelserika psykiatrikern i världen. Och det säger mycket om psykiatrin. Han avslöjades 2009 för att ha varit konsult för omkring 20 läkemedelsbolag och fått över 20 miljoner kronor för detta – i oredovisade pengar. Han fick 960 000 dollar enbart från GSK mellan år 2000 och 2006, han redovisade 35 000 dollar.
Han har även skrivit ett numera berömt ”Dear Me” brev till sig själv där han som redaktör för en medicinsk tidskrift om depression tillerkänner sig själv ett arvode på 3000 dollar för en artikel han skriver om lanseringen av Wyeths antidepressiva medel Effexor. Han skriver samtidigt en faktura till det universitet han verkar på för samma belopp. Se ”Dear Me” brevet och fakturan här:
http://invinciblesummers.wordpress.com/2008/12/19/charles-nemeroffs-dear-me-letter.html

Tillsammans har de båda fått 23,3 miljoner dollar (160 miljoner kronor) från National Institute of Health som forskningsbidrag sedan 2006. Samtidigt som de mottog oredovisade bidrag från läkemedelsindustrin och stod för spökförfattade handböcker och artiklar. Schatzberg hade sex miljoner oredovisade dollar i aktieinnehav i ett företag vars psykdrog han själv gjorde studier på – med pengar från NIH.

Paxil/Seroxat var det mest framgångsrikt lanserade psykiatriska preparatet någonsin. Handboken till familjeläkarna lade grunden, Man lät sedan psykiatriker ”uppfinna” nya psykiska sjukdomar, baserade på normala reaktioner inför livets upp- och nedgångar, som deras psykdrog kunde användas för. Det slutade med att läkare skrev ut pillren mot så gott som allting. Det fick Marcia Angell, f.d. chefredaktör för New England Journal of Medicine att säga:
”En gång i tiden gjorde läkemedelsbolag reklam för mediciner för att behandla sjukdomar. Nu är det ofta tvärtom. De gör reklam för sjukdomar som ska passa deras läkemedel.”

Låt oss se vad denna marknadsföringsstrategi har resulterat i. Så här skrev KMR redan år 2006:

I slutet av 1990-talet fick man i USA plötsligt höra talas om en ny psykisk störning som plötsligt drabbat en stor del av befolkningen. Tidningar, tidskrifter, radio och TV rapporterade på stora uppslag om en åkomma som kallades Social Anxiety Disorder, med den (an)passande akronymen SAD, (social ångeststörning). Psykiatriker och psykologer fick framträda i TV-shower och radioprogram för att förklara vad denna handikappande form av blyghet innebar som befolkningen plötsligt hade drabbas av. Närmast en epidemi, på 2000-talet en pandemi.
Psykiatrikerna hävdade att SAD var USA:s tredje största åkomma med 10 miljoner sjuka människor. Under 1997 och 1998 förekom det sammanlagt femtio omnämnande av SAD i media. 1999 nämndes SAD flera miljoner gånger i media (ordet SAD lär ha nämnts en miljard gånger). I 96 procent av dessa berättelser vidarebefordrades ”huvudmeddelandet”: ”Paxil/Seroxat) är den första och enda FDA-godkända medicinen för behandling av SAD”.
Är man blyg och tillbakadragen och inte vågar prata med främmande människor, lider man alltså av SAD – nu plötsligt en sjukdom. Rapporterna och framträdandena och ”huvudmeddelandet” var dock del av en enorm kampanj som koordinerats av en PR-byrå. De jobbade för GlaxoSmithKline, världens största läkemedelsbolag, som tillverkar Paxil/Seroxat. Kampanjen backades upp av marknadsföring och annonsering för miljontals dollar. Paxil blev det mest sålda serotoninhöjande medlet vid nya recept i USA under år 2000 på grund av denna kampanj.

Psykiatrin introducerade begreppet ”kemisk obalans i hjärnan” som förklaring på varför man gav starka personlighetsförändrande droger. Men det var bara en annan PR-gimmick. Det finns nämligen inget sätt att mäta upp en kemisk obalans i hjärnan, allt enligt det amerikanska psykiatriförbundets (APA:s) Public Officer, dr Mark Graff, som i CBS Studio den 2 juli 2005 pressades att erkänna:
”Kemisk obalans är i själva verket en förkortningsterm ... Vi har ingen renodlad labtest ... [Kemisk obalans] är ett begrepp som läkemedelsindustrin förmodligen hittat på.”

Om det bara hade gällt pengarna hade vi inte brytt oss, men det har skördat många, många offer, varav en hel del dödsfall. Nyligen fick GSK betala mångmiljonbelopp till föräldrar som mist sitt nyfödda barn eller vars barn fötts med missbildningar. GSK hamnade tidigare i rejält blåsväder i England sedan det visat sig att de fifflat med studierna och tagit bort majoriteten av alla negativa studier med självmord och bara presenterat ett fåtal positiva. Paxil/Seroxat framkallar med andra ord självmordsbenägenhet hos ungdomar och i England får man inte längre skriva ut medlet till ungdomar under 18 år.

Man har alltså marknadsfört ett självmordsframkallande medel som ett stort antal miljoner människor tagit! Och man har gjort det på ett sådant sätt att medlet framställts med gedigen vetenskaplig bakgrund. Nu får vi reda på att det var en PR-byrå som skrivit materialet som läkartidningar över hela världen publicerat som vetenskaplig sanning.

Föreningen POGO (Project On Government Oversight) i USA har fått tag i alla dokument rörande GSK, STI och de spökskrivande psykiatrikerna och skickat dem till National Institute of Health (NIH). Detta gjordes den 29 november i år. Med största säkerhet kommer NIH att göra en översyn över alla dessa psykiatriker och stänga av dem från framtida forskningsbidrag. NIH är världens mäktigaste bidragsgivare för medicinsk forskning.
http://www.pogo.org/pogo-files/letters/public-health/ph-iis-20101129.html

Här är några fler punkter med bedrägerier:
• År 2001 skrev en medarbetare i STI en ”vetenskaplig” artikel, ”Study 329”, som senare publicerades i Journal of the Academy of Child & Adolescent Psychiatry. I den rapporterade forskningsledaren Martin Keller från Brown University Medical School och 21 andra forskare om att studien presenterade ”bevis för effektiviteten och säkerheten med SSRI, paroxetin, [Paxil]  i behandlingen av ungdomar med egentlig depression.” De skrev under på detta trots att interna dokument från GSK ”inte riktigt visade att [Paxil] var effektivt i att behandla ungdomsdepression, vilket är något vi inte vill publicera.” Paxil/Seroxat fick dock en otrolig försäljningsdrive efter detta publicerande.
Spökskrivarna hade omvandlat en klart negativ studie till en positiv sådan – ren förfalskning – och de akademiska psykiatrikerna skrev under på det vetenskapliga bedrägeriet.
Psykiatriker Martin Keller har fått mer än sju miljoner dollar i forskningsbidrag från NIH sedan 2006.

• År 2002 spökskrev STI en annan studie för psykiatriker Kimberly Yonkers vid prestigefyllda Yales University of Medicine. När STI skickade utkastet till Yonkers påminde de henne att avlägsna alla bevis för STIs engagemang innan hon skickade den till Psychopharmacology Bulletin.
Yonkers har fått 6,4 miljoner dollar i forskningsanslag från NIH sedan 2006.

• År 2003 skrev STI en annan artikel som publicerade i Biological Psychiatry, för dr Dwight Evans, ordföranden för psykiatriska avdelningen på University of Pennsylvania School of Medicine, och för psykiatriker Dennis Charney, som vid tiden var anställd på NIH och idag är rektor för forskning vid Mt. Sinai School of Medicine vid New York University.
Evans och Charney har fått  30,6 miljoner dollar från NIH sedan år 2006.

Vi har även barnpsykiatrikernas ”Gudfader”, Joseph Biederman, som i en video under ett domstolsförhör stammande försöker förklara varför han inte kunde komma ihåg någonting ur en mycket positiv artikel om ett psykofarmaka som stod i hans namn. Den påstod något som i verkligheten var det omvända. Biederman får närmast ett sammanbrott när han ansätts av frågor. Det är då, när han tillfrågas vem som står över honom som professor på universitetet han verkar på, som han svarar: ”Gud” – och upprepar svaret vid en andra tillfrågan. Han hade helt enkelt ställt upp med sitt namn på en spökskriven artikel – och fått betalt för det.

Att läkare ställer upp med sitt namn som författare till artiklar är redan känt, men inte till böcker. I artikeln i New York Times den 29 november avslöjades det alltså att både Alan Schatzberg och Charles Nemeroff, två av världens mest kända psykiatriker, ställt upp med sina namn för en hel bok – författade av en PR-byrå.
”Jag har aldrig hört talas om något liknande förut, det tar andan ur en,”  kommenterade dr David A. Kessler, en före detta mycket hög chef på FDA, i New York Times.

Handboken skulle visa familjeläkare hur man behandlar psykiatriska störningar.  Eller rättare sagt, den skulle visa hur de skrev ut psykdroger till folk som inte var psykiskt sjuka. Man har länge kört en kampanj om att fysiskt sjuka även var psykiskt sjuka.
”Sättet att sälja läkemedel är att sälja psykisk sjukdom,” har den kände bioetikern Carl Elliot sagt.
”Det här är bara toppen på ett isberg,” var en kommentar från en annan bioetiker vid
California State University, som har sett andra ännu ej avslöjade dokument.

Om nu världens mest kända psykiatriker som arbetar som professorer på de mest prestigefyllda universiteten i världen agerar på detta sätt, hur är då resten av dem? Lär mer om det på: http://www.psychcrime.org

 

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu

Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten