Psykiatriker Johan Francks unika svenska studie skulle ge vetenskapligt stöd för utskrivningen av amfetamin till missbrukare ”med ADHD”. Nu är den publicerad och resultatet blev ett fiasko. Trots det fortsätter det gigantiska drogexperimentet. Det verkliga syftet framträder alltmer klart: ersätt det illegala missbruket med ett legalt missbruk. KMR kräver nu att allt finansiellt stöd upphör.

När Socialminister Göran Hägglund i april 2007 besökte professor Johan Franck på Beroendecentrum, Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, så var det för att ta del av behandlingen av amfetaminmissbrukare ”med ADHD” – där behandlingen bestod av amfetaminpreparat (Concerta). Syftet med inbjudan var att få socialministern att tro att legalt amfetamin till missbrukare och kriminella är sättet att lösa drogproblem och kriminalitet.

Johan Franck hade tidigare intervjuats i Ekot (december 2006) och där fått frågan om det fanns förhoppning om att behandlingen med Concerta skulle leda till minskat återfall i droger och missbruk. Franck svarade:
”Ja precis , det är precis vad vi tror. Och vi har nu erfarenhet från att behandla ett ganska stort antal patienter. I Stockholm har vi behandlat ett hundratal patienter sedan 2000, och det är alldeles uppenbart att behandlingen i många fall gör att patienterna slutar missbruka helt … effekten är slående.”

Media har sedan dess fyllts med fullständigt okritiska rapporter om det fantastiska i att ge amfetaminpreparat ”i låg dos” till missbrukare och kriminella ”med ADHD”. Till Dagens Medicin sade Johan Franck (1 april(!) 2009): ”Vi ser väldigt goda effekter av den här behandlingen, missbruket minskar eller upphör helt.”

Men vi lämnar PR-världen och går tillbaka till den faktiska studien som skulle visa det som Franck påstår ovan. Det lät så här vid projektets början:

I projektbeskrivningen till etikprövningsnämnden (29 april 2004) skrev Franck (för Stockholms läns landsting):
”Syftet med studien är att undersöka om metylfenidat [amfetaminpreparatet Concerta] minskar ADHD-symtomen hos (avgiftade och drogfria) amfetaminmissbrukare. Ingen liknande prövning har publicerats, eller såvitt vi känner till genomförts. Det saknas därmed evidens för behandling med centralstimulerande medel av vuxna missbrukare med ADHD.”

Den primära hypotesen var:
”Personer med amfetaminberoende och ADHD får bättre symtomlindring för sina ADHD-symtom … med långtidsverkande metylfenidat (Concerta) kombinerat med samtalsbehandling jämfört med placebo [sockerpiller] kombinerad med samtalsbehandling.”

Sekundärt skulle man också mäta ”antal urinprover utan spår av narkotika”, alltså i hur hög grad de olika grupperna (Concertagruppen och placebogruppen) återföll i drogmissbruk. Försöket skulle pågå under tolv veckor och maxdosen var 72 mg Concerta.

Och nu har alltså studien presenterats. Media, socialministern och andra politiker skulle säkert vara mycket intresserade av att ta del av det verkliga resultatet i studien. Men eftersom resultatet inte alls går ihop med hallelujabudskapet ovan (”effekten är slående”, ”i många fall gör att patienterna slutar missbruka helt”, ”väldigt goda effekter av den här behandlingen, missbruket minskar eller upphör helt”), har inget pressmeddelande gått ut från Beroendecentrum till vare sig media eller politiker. De väljer att tysta ner resultatet helt.

Om det trots allt skulle ha gått ut hade man fått berätta följande:

Francks studie visar att:

• ”det inte var någon skillnad [efter tre månader] mellan de båda behandlingsgrupperna” vad gällde uppskattade ADHD-symtom.”
• ”Droganvändning, mätt i form av både urintoxikologi och självrapportering skilde sig inte mellan grupperna.”
• ”Ingen skillnad kunde hittas mellan grupperna när det gäller begär efter amfetamin eller kvarstående i behandlingen.”

Referens: “Sustained release methylphenidate for the treatment of ADHD in amphetamine abusers: A pilot study.” Drug and Alcohol Dependence, publicerad on-line 16 december 2009, http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20015599

Antagandet var alltså att amfetaminpreparatet Concerta skulle minska ”ADHD-symtomen” (i jämförelse med placebo) och att utdelandet av narkotikan skulle göra att missbrukarna inte skulle fortsätta sitt illegala missbruk. Men så blev det inte. I själva verket återföll de försökspersoner som fick Concerta oftare i amfetaminmissbruk än vad placebogruppen gjorde, och fler ur Concertagruppen än ur placebogruppen föll av innan projektet var färdigt.

Men den som nu tror att Franck och medforskare drog slutsatsen att det är misslyckat att ge amfetaminpreparat till amfetaminmissbrukare tror fel.

Deras lösning för fortsättningen: Höj den dos amfetamin som missbrukarna får. Aldrig har det väl varit klarare att det här bara rör sig om att ersätta ett missbruk med ett annat.

(För den som missat grundläggande fakta: ALLA amfetaminmissbrukare, både drogpåverkade och i abstinens, är överaktiva och impulsiva. Det vet alla som träffat en missbrukare. All propaganda om ”dubbeldiagnoser” är ren mytbildning. Det är pinsamt självklart att drogerna skapar ett beteende som kan rymmas under det som kallas ADHD. Diagnosticerande psykiatriker måste bara också bevisa att personen ”haft ADHD” före 7 års ålder (tillståndet ska ju vara medfött). Det går till så att man intervjuar en släkting och får veta att personen som barn ”bråkade i sandlådan”, var ”ett intensivt barn” eller var ”en hejare på att ta isär leksaker” (autentiska exempel) – och så sitter diagnosen ADHD där; mer behövs det inte. Den som tror att man gör någon form av hjärnundersökning och där hittar en brist eller defekt, behöver ta reda på lite fakta.)

 

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu

Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 2, 124 21 Bandhagen