Den stora nyheten att antidepressiva medel inte fungerar, inte har bättre effekt än kemiskt overksamma ämnen (placebo), och att de ökar självmordsrisken i alla åldersgrupper, har fyllt media världen över det sista halvåret. Det här har lett till att läkemedelsbolag, psykiatriker och läkemedelsmyndigheter - som alla förvrängt fakta i åratal - nu arbetar hårt på att rädda profiter och karriärer.

En del i detta arbete är Läkemedelsverkets nya studie "A Regulatory Apologia - A review of placebo controlled studies of new-generation antidepressants", som sägs visa att antidepressiva medel fungerar bra för alla former av depression. Den är ett utmärkt exempel på hur förment objektiva läkemedelsmyndigheter arbetar tillsammans med läkemedelsindustrin och med av denna betalda psykiatriker, för att slå vakt om försäljningen.

Studien tillkännagavs den 15 april i Läkartidningen av Läkemedelsverkets stora propagandist för antidepressiva medel, professor Björn Beerman. På frågan om det inte var dags att minska utskrivningen av antidepressiva efter de senaste forskningsrönen svarade Beerman som väntat - nej. Inte heller Läkemedelsverkets konsult - och läkemedelsbolaget Pfizers stora affischnamn i försäljningen av Zoloft - psykiatriprofessor Lars von Knorring, kunde se någon som helst anledning att minska utskrivningen. Den utskrivning som förra året ledde till att 480 000 svenska kvinnor över 15 år (12 % av alla kvinnor) fick antidepressiva medel, som ledde till att 10 000-tals personer fick allvarliga skador - och som ledde till att läkemedelsindustrin drog in 908 miljoner kronor.

Beerman accepterade inte de data som presenterats internationellt och sade - som så många gånger tidigare - att det är "ingen tvekan om att medlen har effekt och att den är oberoende av graden av depression". Han sade också "att effekten skulle vara sämre vid mildare depression, det tror vi inte på".

Efter det tillkännagav han att Läkemedelsverket gjort en ny studie av antidepressiva medel, en studie som skulle ge stöd för hans argument. Beerman sade stolt att studien skickats för publicering till Lancet - världens mest prestigefyllda medicinska tidskrift.

Men man bör också känna till det här:

Vad Beerman inte fick chans att berätta (den 15 april) var att Lancet, nästan två veckor tidigare, den 4 april hade avvisat Läkemedelsverkets artikel - man ville inte publicera den. Läkemedelsverket försökte då få den publicerad i British Medical Journal (BMJ), en annan medicinsk tidskrift med stor genomslagskraft. Men inte heller BMJ ville ta in artikeln.

Då vände sig myndigheten - med sitt för läkemedelsbolagen så viktiga "forskningsbudskap" - direkt till industrin, eller mer korrekt till en tidskrift vars chefredaktör troligen betytt mer än någon annan för godkännandet och försäljningen av antidepressiva medel världen över: Läkemedelsverket vände sig till tidskriften European Neuropsychopharmacology, med dess chefredaktör dr Stuart Montgomery. Och artikeln blev genast godkänd.

För dem som inte är bekanta med Stuart Montgomery så kan vi berätta att han spelade en huvudroll i att dra igenom godkännanden för läkemedelsindustrin av nya antidepressiva medel i början av 90-talet (även om bolagens egna studier redan då egentligen visade att medlen gav ökad självmordsrisk). Montgomery var också ansvarig för den berömda mörkläggningen av de svåra abstinenssymtomen från det antidepressiva medlet Seroxat. I stället för att acceptera dessa allvarliga symtom, så att patienter och läkare kunde varnas, omtolkade Montgomery och hans kollegor symtomen som tecken på återkommande depression - som förstås krävde ytterligare "behandling". Listan över Montgomerys uppdrag för läkemedelsindustrin är mycket lång.

En studie med PR-budskapet att antidepressiva medel fungerar bra för alla former av depression skulle vara ett välkommet bidrag för European Neuropsychopharmacology. Och det var den. En av granskarna av Läkemedelsverkets artikel skrev entusiastiskt: "Denna metaanalys [analys av flera olika studier] kommer mycket lägligt i en situation när den nyligen genomförda metaanalysen av Kirsch et al (2008) skapat en massa osäkerhet om effektiviteten av antidepressiva medel, både inom psykiatrin och hos allmänheten." Man tyckte att den absolut borde publiceras "utan någon som helst fördröjning, med tanke på situationen som nämnts ovan ["osäkerhet … inom psykiatrin och hos allmänheten"]."

Läkemedelsverkets nya "forskning" måste jämföras med myndighetens tidigare agerande: Man har inte någon gång använt den stora mängden data som finns i de egna arkiven för att påvisa den faktiska självmordsrisken med antidepressiva medel; man har under årens lopp, sedan början av 90-talet, inte på något sätt bidragit till att informera allmänheten om det som numera är ett accepterat faktum - att antidepressiva medel ger ökad självmordsrisk i alla åldersgrupper. Det är tvärtom så att man konstant förnekat denna risk - professor Björn Beerman har som Läkemedelsverkets "gubben i lådan" dykt upp i media och bortförklarat riskerna så fort internationella data pekat i den riktningen. När det brittiska läkemedelsverket till sist bannlyste utskrivningen av antidepressiva medel till barn var Beermans respons i svensk media: "Vi kan inte blint lita på engelsmännen." (Se den av dr Joseph Glenmullen, av domstol nyligen frisläppta, analysen av mörkläggningen av Seroxats/Paxils självmordsdata, som ett exempel på hur läkemedelsindustrin manipulerat data, och hur ineffektiv och tyst en läkemedelsmyndighet kan var när det gäller att ifrågasätta data i ansökningshandlingar http://finance.senate.gov/press/Gpress/2008/prg061208a.pdf , 4MB.) Den ofta bevisade avsaknaden av positiv effekt av antidepressiva medel har hela tiden förnekats av Läkemedelsverket. Det ineffektiva rapportsystemet över biverkningar leder till att patienter utsätts för skador år efter år utan att något effektivt görs åt saken. Antidepressiva medels ofta förskräckliga abstinenssymtom har bortförklarats (se ovan om Montgomery) som "återkommande depression" - och fantastiskt nog förvandlats till ett bevis för de psykiatriska drogernas effektivitet ("det är bara att fortsätta ta dem så försvinner symtomen"); Läkemedelsverket har accepterat denna manipulation. Läkemedelsverket är som KMR tidigare hävdat en myndighet som för länge sedan slutat tjäna allmänheten, och som ser läkemedelsbolagen som sina enda egentliga klienter.

Myndigheten har inte satt in sina "forskningsresurser" på att påvisa självmordsrisken med antidepressiva medel, man har inte satt in dem för att ifrågasätta data i läkemedelsbolagens ansökningshandlingar, man har inte satt in dem för att få fram den faktiska frekvensen av abstinenssymtom, och man har inte fått till stånd ett rapportsystem över biverkningar som på något sätt skyddar patienter.

Men i ett läge där flera oberoende analyser av data inlämnade till det amerikanska FDA påvisar att antidepressiva medel inte har bättre effekt än placebo, och kraftigt ökar risken för självmordsbeteende - då plockar Läkemedelsverket fram alla sina "forskningsresurser" för att bevisa motsatsen. Ivern att samarbeta med läkemedelsindustrin och få ut ett PR-budskap, för att hantera "osäkerhet om effektiviteten av antidepressiva medel, både inom psykiatrin och hos allmänheten", är bara ett ytterligare svek mot myndighetens egentliga klienter - allmänheten.

 

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.

För mer information gå till KMRs hemsida: www.kmr.nu
För ytterligare information: 08-83 85 18
Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 2
124 21 Bandhagen