En pojke på en skola i Timrå som fått amfetamin för sin adhd står nu åtalad för att ha misshandlat en lärare och en elev. Han skall också ha hotat att döda lärare och elever. På samma sätt som majoriteten av skolskjutningarna i USA har föregåtts av intag av amfetamin och/eller antidepressiva har nu skolvåldet spritt sig till Sverige.

Över 13 000 skolelever i Sverige får idag amfetamin för att de inte kan sitta still eller hålla tyst i skolan. Det var ca 7000 barn förra året. I USA där 5 miljoner skolbarn får amfetamin har skolan kollapsat och våldet exploderat i skolorna. Men nu har sambandet mellan amfetaminintag, våld, kriminalitet och psykisk störning kartlagts. Studien som sträcker sig över närmare 30 år visar helt klart att det är amfetamin som har den starkaste kopplingen till våldsbrott.

Svenska och danska forskare vid Lunds universitet presenterar nu en studie med över 1000 tunga narkomaner som behandlats vid S.t Lars sjukhus i Lund. Uppföljningen av patienterna sträcker sig från 1977 till 2004, alltså närmare 30 år. Med hjälp av statistik från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har man kunnat följa olika straff bland missbrukarna. Amfetamin visade sig ha det starkaste sambandet med hög kriminalitet, men också flest antal domar för våldsbrott jämfört med andra missbruksgrupper, såsom heroinister eller alkoholister.

Vi har på senaste tiden fått höra att det är bristen på amfetamin som gör att kriminella "adhd-våldsbrottslingar" begår brott. Att de skulle "självmedicinera" för att "bota sig själva" och att de behöver amfetamin för att fungera normalt. För normalt tänkande människor så har det alltid varit narkotikan som varit orsak till våldsbrotten. Men inte för psykiatrikerna som vill "medicinera" en stor del av våra skolungdomar och upp till 50 procent av alla interner, med amfetamin; en av de mest våldsframkallande droger man känner till, och en av psykiatrins favoritdroger sedan 1940-talet.

Man försöker förklara våldsbrotten med att dessa våldsbenägna personer hade en så kallad dubbeldiagnos. Det sker genom att man först försöker sjukförklara missbruk och på det lägger ännu en diagnos som t.ex. antisocial personlighetsstörning. Det ena skulle då förklara det andra, men huvudsaken tycks vara att man skall kunna ge dem "medicin" - alltså amfetamin. Det är en ren lagteknisk sak. Man kan inte enligt lag ge en missbrukare amfetamin. Man måste på något sätt sjukförklara dem med en accepterad diagnos. Vanligt "missbruk" gäller inte som diagnos - ännu. Därav dubbeldiagnosen.

Men hur man efter denna studie skall kunna förklara att man ger så små barn som femåringar våldsframkallande amfetamin, utan varken dubbeldiagnoser eller missbruk skall bli intressant att se. Hittar man ingen plausibel förklaring så är det ju faktiskt så att man framkallar våldsbenägna barn. Det är nu vetenskapligt bevisat.

Myten om den "lilla dosen" som förklaring håller inte. Barnen får upp till 60 mg amfetamin per dag. En missbrukare börjar med 100 mg. Men detta är orent och utspätt amfetamin mot barnens mycket rena hundraprocentiga amfetamin som är mycket eftertraktat på illegala marknaden. Barnen väger dessutom mindre än hälften av en vuxen missbrukare. Effekten är kraftfull. Journalisten Göran Skytte prövade två 5 mg tabletter inför ett TV-program om amfetaminbehandlingen. På förstasidan i Kvällsposten säger han dagen efter att han "blev ordentligt påverkad". Av en sjättedels dos! Han vägde dessutom tre gånger mer än pojken som fick amfetaminet utskrivet.

Myten om koncentrationsförmågan håller inte heller. Missbrukare av amfetamin känner till effekten väl, de kallar det att "punda". De kan sitta i timtal och meka med en bil eller pillra isär en radioapparat som de aldrig får ihop igen. De är inte koncentrerade. De är fixerade! En ren drogeffekt.

Ökad inlärningsförmåga är också en myt. Oftast lämnar skolperioden med amfetamin ett svart hål i minnet. Så gott om alla undersökningar visar att amfetamin inte hjälper i skolarbetet (NIH Consensus Statement, 1998-11-16/18), det är ren beteendemedicinering; barnen skall sitta tyst och stilla i skolan.

Skolan har kollapsat i USA. Ingen nämner detta i sammanhanget. Skolresultaten har fallit ner från förstaplats till nittonde plats enligt internationella mätningar. Är det ingen som reagerar över att det "fantastiska" amfetaminet inte har hjälpt?

Och - har skolan blivit lugnare?

Våldet är absolut ingen myt. 1965, då amfetaminet introducerades i skolorna, var de huvudsakliga disciplinproblemen i USA:s skolor att man pratade i mun på varandra, tuggade tuggummi, skräpade ner, tjuvrökte, etc. Därefter kom psykiatrin med sina diagnoser och förklaringar till varför skolbarn inte kunde lära sig utan amfetamin. Det dröjde inte länge förrän drogmissbruk, promiskuitet, graviditeter, våldtäkter, sexuella övergrepp samt alla självmordsförsök översvämmade skolorna. Därefter kom våldet, rånen, stölderna och mobbningen… vi behöver väl knappast nämna de beväpnade vakterna i skolan idag, lärare med tårgasspray, metalldetektorer vid portarna - och glöm inte skolskjutningarna…

Innan psykdrogerna kom in i skolan låg USA bland de första på skolresultatlistan; idag kan, enligt National Geographics undersökning från 2005, en av sju amerikaner i åldrarna 18 till 24 inte hitta Irak på en karta och 49 procent kunde inte hitta New York. Innan psykdrogerna kom in i skolan förekom det inga skolskjutningar alls - trots att det fanns mycket vapen i omlopp och vapenlagarna inte alls var lika hårda.

Sverige går nu samma väg.

 

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.

För mer information gå till KMRs hemsida: www.kmr.nu
För ytterligare information: 08-83 85 18
Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 2
124 21 Bandhagen