"Jag blev våldtagen av vårdare, gnagd på av råttor och förgiftad av skämd mat, inlåst i vadderade celler, fastspänd i tvångströja och halvdränkt i iskalla bad."

- Skådespelerskan Frances Farmer

"Det finns i varje levande psykiatriker en vämjelig och gemen atavism (primitivitet) som får honom att se en fiende i varje konstnär han möter."

– Regissören, författaren, skådespelaren och poeten Antonin Artaud

”Dessa chockdoktorer känner inte till författare... Vad är det för mening med att förstöra mitt huvud och utplåna mitt minne, mitt kapital och slå ut min verksamhet. Det var en briljant kur men vi förlorade patienten.”

– Ernest Hemingway

Heath Ledger är bara den senaste i den långa raden av kändisar som fallit offer för de psykiatriska drogerna och behandlingarna. En cocktail av sex olika lugnande och smärtstillande droger tog livet av Ledger. För Britney Spears var det nära. Hon har gjort som många andra kändisar idag, gått på amfetamin för ADHD. Nu är hon omyndigförklarad och intagen för tvångsvård.

Den 5 februari 2007 dog Anna Nicole Smith av en överdos i Florida. Knappt ett halvår innan hade hennes son dött av en överdos. Både Anna Nicole Smith och hennes son fick en rejäl drogcocktail av psykiatriska droger. Nicole Smith tog elva olika droger som hon fick utskrivna av sin psykiater, Khristine E. Eroshevich, som följde med henne till Florida, och som nu är under utredning av narkotikapolisen, DEA. Myndigheterna fann att det fattades 600 piller från burkarna, varav ingen burk var äldre än fem veckor. Hennes son Daniel dog den 10 september 2006 av en överdos av metadon och två antidepressiva medel, Zoloft och Lexapro.

Detta är några tragiska exempel på kända personer som dött av en överdos på psykiatriska droger. Och långt fler skall följa, men medan media koncentrerar sig på de sensationella detaljerna i dödsfallen så undgår förövarna oftast uppmärksamhet. Vi vill även rikta uppmärksamheten på dessa.

För någon skrev ut alla dessa droger.

Psykiatrikerna vet mycket väl att dessa droger är mycket farliga, i synnerhet i kombination. Frågan är därför om det är felbehandling eller uppsåtligt syfte. Polisen ställer sig samma fråga i många av dessa fall. Sedan år 2003 har det publicerats fler än 90 internationella varningar för att psykiatriska droger kan ha livshotande effekter. Ingen psykiater kan ha undgått att se dessa. Det står till och med på de flesta medicinburkar.

Ett stort antal psykiatriker har också dömts till fängelse i USA och andra länder för att ha skrivit ut stora mängder psykdroger.
• Dr Thomas Merril från Florida dömdes till livstids fängelse 10 juli 2006 för att ha skrivit ut mängder av narkotikaklassade mediciner vilket resulterade i fem dödsfall.
• Dr Jesse Henrey fick fem års övervakad, villkorligt fängelse den 14 september 2004 och böter på 50.000 dollar för att ha skrivit ur "orimliga mängder psykiatriska droger vilket orsakade tre dödsfall".
• "En av landets största droglangare,"kallade domaren dr Charles L. Dunifer som under lång tid skrivit ut psykiatriska droger vilka orsakade minst ett dödsfall. Han fick upp till 15 års fängelse.
I USA blir man allt hårdare mot de psykiatriska langarna.
• Nyligen blev en 63-årig läkare i USA dömd till 30 år fängelse - i praktiken livstid - för att ha skrivit ut narkotikaklassade mediciner.

I Sverige använder man dock fortfarande silkesvantar. Det tog över tio år innan den ökände 63-årige psykiatern i Stockholm nyligen blev av med sin legitimation. Då hade Socialstyrelsen med polisens hjälp gjort razzior på psykiaterns mottagning utan att kunna stoppa honom. I mer än ett decennium har han försett en stor mängd missbrukare med psykiatriska droger utan effektiva åtgärder. Han fick heller inget fängelsestraff. Inga psykiatriker i Sverige har döms till fängelse för att de langar droger. Trots att psykiatriker har lagt grunden till missbruket i Sverige.

• Psykiater Åhström skrev ut 800.000 doser opiater och 3,5 miljoner doser amfetamin i slutet av 1960-talet vilket lade grunden till missbruket på 1960- och 1970-talet i Sverige och resulterade i flera dödsfall, innan han stoppades. Inget åtal väcktes dock, han fick till och med fortsätta som psykiater, fast utan rätt att skriva ut narkotikaklassade mediciner.
Idag har vi 250 000 människor i Sverige som är fast i missbruk av psykiatriska, vanebildande droger. Och fler blir det. Det är svårare att sluta med psykdroger än heroin, säger många som är insatta i problemen, inklusive missbrukarna. När skall psykiatrikerna uppmärksammas och åtalas för detta?

Hundratusentals, förmodligen miljontals, människor har dött av de psykiatriska drogerna under åren, även om kändisarna är de som får den stora uppmärksamheten.

Kurt Cobain (1967-1994)
Kurt Cobain betraktades som ett kreativt geni redan som barn men stämplades som "hyperaktiv" och fick Ritalina. Han fick magsmärtor av detta, en känd biverkning av Ritalina. Han fortsatte med "illegal" Ritalina när han inte fick mer droger från sin psykiatriker - också en känd "biverkning". Ritalina höll honom vaken, men han behövde även något att sova på och fick sömnpiller. Till slut gick han över till heroin för att "dämpa elden i magen" som han sade. Trettiosextimmar efter inskrivning på ett psykiatriskt drogrehabiliteringscenter flydde Cobain och avslutade sitt liv med ett hagelskott mot huvudet i ett litet rum ovanpå garaget i den lugna stadsdel där han bodde.

 

Eric Douglas (1960-2000)
Sonen till Kirk Douglas och halvbror till Michael Douglas dog den 6 juli 2000 av "akut förgiftning" från lugnande medel, smärtstillande och alkohol. Los Angeles Times skrev i en artikel att Douglas "slutgiltiga och fatala öde förmodligen kom från en psykiatriker som nu blivit fråntagen sin legitimation". Kirk Douglas stämde psykiater William O. Leader som hade behandlat Eric mellan 1997 och 1999. Det framkom då att de dödliga doserna av psykiatriska droger hade handikappat Eric Douglas till den grad att han inte kunde ta hand om sig själv och att han varit nära att dö två gånger tidigare. Förlikning skedde utanför domstolen i maj 2004.

Don Simpson (1943-1996)
En av Hollywoods mest framgångsrika producenter (Top Gun, Flashdance, Snuten i Hollywood och The Rock) hittades död i sitt hem den 19 januari 1996. Orsaken var en massiv överdos av psykiatriska droger. Polisen fann 80 burkar med receptbelagda droger, utskrivna av psykiater Nomi Fredrick. Man fann också att 15 000 recept skrivits ut till Don Simpson av 15 läkare. Nomi Fredrik hade fakturerat Simpson 38 000 dollar för 10 dagars "behandling". Myndigheterna fråntog Fredrik legitimationen på grund av "inkompetens och ovarsamhet".

Del Shannon (1934-1990)
Del Shannon, rocklegenden från 1960-talet, med sina klassiska hitlåtar Do You Wanna Dance och Runawway begick självmord bara 15 dagar efter att psykiatrikern skrivit ut Prozac. 1990 var han på väg att få en comeback med turnéer över hela världen. Olikt alla andra stjärnor så organiserade Del Shannon sina egna turnéer. Han förberedde en Europaturné då han fick en elakartad bihåleinflammation som inte gav med sig. Han blev deprimerad och gick till en psykiatriker som skrev ut ett recept.
"Titta vad jag fått," sade han till sin fru LeAnne när han kom hem. "Det är ingen drog, det är en kemikalie!"
"Kemikalien" var Prozac. Det dröjde inte länge förrän LeAnne märkte att något var fruktansvärt fel. Del Shannon kunde inte äta och tappade vikt. Han ville inte göra något, hans händer skakade och han kunde inte sova. Ett kort tag efteråt sköt han sig till döds med en pistol. Han hade bara tagit Prozac i 15 dagar. Hennes änka stämde läkemedelsbolaget Eli Lilly.

Charlie "Bird" Parker (1920-1955)
Vid 15 års ålder var Charlie "Bird" Parker professionell jazzmusiker. Han var med och skapade jazzstilen bebop. 1946 spärrades han in på psykiatrisk klinik och gavs stark psykofarmaka. Han dog senare av en hjärtattack orsakad av droger och en alkoholrelaterad sjukdom.

Elvis Presley (1935-1977)
Elvis Presley var full av psykiatriska droger, barbiturater, lugnande och smärtstillande, när han dog den 16 augusti 1977. Dr George C. Nichopoulus skrev ut 196 olika recept på mer än 10 000 piller och hundratals injektioner. Rättsläkaren menade att kombinationen av alla droger var den troliga orsaken till hans koma och död. I domstolen erkände Dr George C. Nichopoulus att de receptbelagda drogerna var orsaken till Elvis Presleys problem, inklusive viktökning.
Nichopoulus blev av med legitimation i tre månader. Därefter fortsatte han att skriva ut droger, bland annat till Jerry Lee Lewis och 13 andra personer. Jerry Lee Lewis fick två olika sorters amfetamin. 1995 blev Nichopoulus av med sin legitimation för gott.

Marilyn Monroe (1926-1962)
De senaste anklagelserna är att Marilyn Monroe blev mördad den 5 augusti 1962 av sin psykiater Ralph Greenson, som gav henne massiva doser med barbiturater vilket hon snabbt blev beroende av. Motivet skulle vara hämnd och svartsjuka. Greenson hade blivit kär i sin vackra patient och mer och mer tagit över kontrollen av hennes liv. Han bestämde vilka hon fick träffa och inte träffa, vilka filmer hon fick medverka i och inte. Till slut tvingade Greenson henne att flytta hem till sin egen familj för total kontroll. När Marilyn Monroe den 5 augusti 1962 träffade sin "vårdare" för sista gången berättade hon att hon inte längre ville ha hans hjälp. Greenson skulle då injicerat två olika droger i henne som hämnd, vilket tog livet av henne. Greenson var själv den som "fann hennes kropp" tillsammans med en hushållerska som var hans livegna och trogna tjänare. Greenson hade varit tillsammans med Marilyn sex timmar tidigare samma dag.

Hollywoods guldålder - omdefiniering av kreativitet
Det sägs att kändisområdet i Los Angeles, Beverly Hills, länge har varit det mest psykiatri- och psykologitäta området i världen. Psykiatriker och psykologer tycks här ha samlat sig som flugor runt en sockerbit. Här finns det pengar, här finns det underlag för terapi. Här finns det kreativa förmågor och skaparkrafter som kan analyseras och behandlas - oftast sönder och samman som vi sett - och skall se mer av. Men först ett klargörande.

Under 1930-talet manövrerade sig psykiatrin och psykologin in i Hollywood och omdefinierade kreativitet som en form av neuros. Alla kreativa konstnärer, författare eller artister behövde därmed terapi och behandling. Detta vann gehör. Psykfolket var etablerade.

1950- och 60-talen var psykiatrins verkliga guldålder. Psykiatriker porträtterades då i filmer som välartikulerade, visa, kompetenta och förstående. Mellan 1957 och 1963 producerades det 22 filmer där psykiatriker framställdes i vacker dager. Elia Kazan i filmen Splendor In The Grass (1961) föreställde en klyftig psykiatriker som skulle hjälpa Natalie Woods rollkaraktär att framstå som klokare och friskare vid filmens slut. Vad som kom att kallas "Psykiatrins gyllene år" kulminerade med John Hustons film Freud (1962) med Montgomerry Cliff i en rollfigur som omvandlade en psykonalaytiker till en kristusliknande figur.

Idag har de psykiatriska filmrollerna titlar som "Lammen tystnar" där Anthony Hopkins gestaltar en människoätande psykiatriker, kanske symboliskt mer träffande. Psykiatrins gyllene ålder i Hollywood började dala när listan på dödsfall bland kända skådespelare och musiker som fått psykiatrisk "hjälp" blev allt längre. Namn som Vivien Leigh, Judy Garland, Francis Farmer, Marilyn Monroe och Elvis Presley fick upp folks medvetenhet om att psykiatrins "hjälp" i själva verket var något annat.

Vivien Leigh (1913-1967)
Den legendariska filmstjärnan i filmen Borta med vinden och tvåfaldiga Oscarsvinnaren blev fullständigt nerdrogad av psykiatriker, samtidigt som hon fick mängder av elchocker och även nedbäddad i "isbad". I grunden led hon av långvarig, obehandlad tbc. Lungorna vätskefylldes till slut och hon drunknade i sina egna kroppsvätskor på ett hotellrum, sjuk och fullständigt nerdrogad av psykiatriska droger.

 

Judy Garland (1922-1969)
En av världens mest kända sångerskor och skådespelerskor, med klassiker som Trollkarlen från Oz 1939 och sången Over the Rainbow. Kontraktet hon hade med sitt filmbolag krävde att hon behöll sin figur - om hon gick upp i vikt kunde hon bli avskedad. Judy ordinerades antidepressiva preparat och amfetamin för att kontrollera vikten och barbiturater för att kunna sova. När hon vaknade upp, bedövad av de kraftiga sömnpillren, tog hon bensedrin. När hon till sist fick hallucinationer, andningssvårigheter och självmordstankar gav de henne elchocker, 27 år gammal. I slutet av 1950-talet kämpade hon för att göra comeback efter en lång tids sjukdom och fick recept på Valium, Klorpromazin och, vid en tidpunkt, 40 Ritalinapiller om dagen. Den 21 juni 1969 dog hon av en överdos psykofarmaka på ett hotell i London.

 

Frances Farmer (1914-1970)
En av de mest kända och hyllade skådespelerskorna på 1930- och 40-talet var Frances Farmer som hamnade i klorna på psykiatriker. Hon berättade senare för sina vänner om sina upplevelser: "Jag blev våldtagen av vårdare, gnagd på av råttor och förgiftad av skämd mat, inlåst i vadderade celler, fastspänd i tvångströja och halvdränkt i iskalla bad." I boken Shadowland som senare blev till en film, Frances, om hennes liv får man en insikt i hur långt och djupt psykiatrin kan gå för att förstöra en stjärna. Filmen har även visats i Sverige. Många böcker har skrivits om hur psykiatrin förstör och hur farligt elchocker är, men ingen har varit så gripande och skräckinjagande som den verkliga historien om Frances Farmer, en legendarisk stjärna på 1930-talet, fram till dess att psykiatrikerna olagligt låste in henne och elchocksmaskinerna började sin tortyr. Hon fick 90 insulinchocker, men när det inte kväste henne och hon rymde från kliniken fick hon elchocker. Därefter "hydroterapi". Det låter bättre än det är, hon lades naken i kalla vattenbad i upp till åtta timmar. Därefter lobotomerade man henne. Hon återkom aldrig på scen utan dog vid 57 års ålder, utblottad och andligt nedbruten.

Listan av offer bland kändisar är lång och även om alla inte har dött så har det varit nära.

Elisabeth Taylor var tvungen att lägga in sig för avvänjning från mer än 1000 recept under fem år för 28 olika psykiatriska droger.

Liza Minelli, dotter till Judy Garland, har suttit fast i ett långt missbruk av vanebildande psykiatriska droger. I december 2007 skulle hon delta i en julshow i Göteborg med flera svenska stjärnor bl a Carola Häggkvist. Konserten fick dock avbrytas då Minelli, enligt flera vittnen, var så påverkad att hon inte kunde uppträda.
Winona Ryder var fullproppad av psykiatriska droger när hon greps för snatteri. Det fanns liksom ingen anledning för henne att snatta. Hon hade pengar. Det var drogerna som förvrängde sinnet på henne.

Eminem lade in sig för avgiftning 2005.

Nichole Richie var full med psykiatriska droger när hon greps för rattfylleri 2006.

Robbie Williams var tvungen att lägga in sig för avvänjning av antidepressiva medel för ett par år sedan.

Ozzy Osbourne fick 13 000 tabletter under ett år. Han fick förklara sitt osammanhängande beteende under sin TV-show The Osbournes med att läkaren hade drogat ner honom. "Jag var helt utslagen av droger, Jag kunde inta tala. Jag kunde inte gå. Jag kunde knappt stå upp… Det gick till den punkt där jag var rädd att blunda på natten - rädd för att aldrig vakna upp."

Ända sedan psykiatrin fick tillgång till insulinchocker, elchocker och droger har de försökt ta livet av skapande människor. Få har kunnat uttrycka sitt hat mot psykiatrin bättre än regissören Antonin Artaud.

Antonin Artaud och van Gogh
Den franske poeten, dramatikern, bildkonstnären, skådespelaren och regissören Antonin Artaud, geniförklarad flera gånger om, var även han ett offer för psykiatrin. Hans hätskhet mot sina banemän visar inga gränser. I föredrag och böcker kastade han "sopor och svavelsyra på vitrockarna". Men det var inte enbart för att han själv hamnade i elchocksstolen som han verbalt halshögg dem och allt vad de stod för. I första hand var det för att han ansåg att psykiatrikerna tog död på van Gogh, hans mest älskade konstnär.
Antonin Artaud släpptes själv ut från en nio år lång vistelse på mentalsjukhuset i Rodez, 1946. Då skrev han essän van Gogh, självmördad av samhället, som översattes till svenska 1995. Här utgjuter han sig över "själens självutnämnda experter" i termer som får en att baxna - eller applådera. Det är en total massaker på allt vad psykiatrin företräder.
"Det finns i varje levande psykiatriker en vämjelig och gemen atavism (primitivitet) som får honom att se en fiende i varje konstnär han möter." Han menade att psykiatrin inte är något annat än ett själsligt övergrepp i vetenskapens namn. De sysslar enbart med "själslig lobotomering".
Antonin Artaud var en av huvudfigurerna i surrealismen, vilket utmynnade i flera diktsamlingar och han regisserade flera av Roger Vitracs surrealistiska pjäser. Han skrev ett tjugotal böcker.
Antonin Artaud dog ett år efter han släpptes ut från det mentala fängelse som kallas psykiatri. Märkt efter 51 elchocker, en för varje år han levde, blev han fysiskt utbränd. Men skapargeniet kunde de inte knäcka på honom. Hans sista storverk var just van Gogh, självmördad av samhället. En hyllning till skaparkraften och totalt förakt mot dess kontrahent - psykiatrin.

Knut Hamsun (1859-1952)
En annan litterär jätte som hamnade i psykiatrins klor var norrmannen Knut Hamsun. Han fick Nobelpriset 1920 för sin roman Markens Gröda, en bok om tillbaka-till-naturen.
"Han lärde mig skriva," har Hemingway sagt om honom. "Han hindrade mig från att ta livet av mig," berättade Henry Miller. Problemet som mötte Hamsun var att han betraktades som nazist. Han försvarade visserligen nazisterna ett tag 1937, men frågan är om han visste vad det var han försvarade. Egentligen var han urförbannad på engelsmännen som han ansåg ha satt igång det industrisamhälle han innerligt hatade. En gång åkte han till Tyskland och träffade Hitler för att vädja till honom om att byta ut den tyska ledningen i Norge då norrmännen led. Han till och med grät inför den chockerade Führern och avbröt honom högljutt flera gånger. Efter kriget togs han aldrig till nåder i Norge. I processen mot honom efter kriget kom hans kritik mot nazismen helt i skymundan. Han gjorde själv heller inte mycket för att påminna om den. Han tycktes stå för vad han gjort. Målet mot honom uppsköts år efter år, han fick husarrest, sattes på ålderdomshem och när inte det kunde knäcka honom hamnade han på sinnessjukhus. Man kunde inte tro att deras en gång så älskade författare kunnat svika sitt land - alltså var han sinnessjuk. Psykiatrikerna lyckades dock inte knäcka den 90-årige Hamsun, även om det var nära. Han fick dock diagnosen: "varaktigt försvagade själskrafter". Dessa krafter räckte dock till för att författa en sista bok - skriven för hand med grov timmerpenna. Efter hans död spelades det in en film om honom och en pjäs sattes upp efter en av hans böcker.
Knut Hamsuns fall belyser även det faktum att psykiatrin alltid stått i maktens tjänst när det gäller att tysta regimkritiker. I Sovjet och USA, såväl som i Sverige agerar den som tyst bödel i vita rock. Ett politiskt vapen är allt vad psykiatrin står för. Botat har de aldrig kunnat - någonsin!

Ernest Hemingway (1899-1961)
Ett av de mest slående exemplen på psykiatriskt förtryck i statlig regi är Ernest Hemingway. Han ansågs vara neurotisk och lida av förföljelsemani. Dokument visar dock att Hemingway kommit Hoovers nazistsympatier på spåren och därmed blivit en obekväm person. Hemingways öppna kritik av FBI och Hoover blev lite för mycket och medförde att Hoover senare stoppade hans tillfälliga engagemang inom den amerikanska underrättelsetjänsten. När Hoover fick reda på att Hemingway planerade att skriva en bok om det amerikanska underättelseväsendet blev det för mycket för Hoover. Förskräckta över eventuella avslöjanden ökade FBI den redan stränga bevakningen av honom. CIA var inte etablerat vid denna tid och FBI skötte dessa uppgifter. Hoover skrev till sina män på Kuba att "FBI måste hållas underrättad om Ernest Hemingways vistelse". FBI's övervakning fortsatte följande år och ända fram till hans död. 1947 skrev de att "en av de verkligt farliga punkterna på Kuba var centrerat runt Hemingway." Hoover skrev också att han inte ville ha Hemingway involverad i några underrättelseoperationer: "Hemingway är den sista människa vi kan använda på ett sådant sätt."
Hemingway sattes under övervakning och började känna sig förföljd. Han övertalades dock att söka hjälp hos psykiatrin för vad som i grunden var ren förföljelse. Han togs in på psykiatriskt sjukhus och fick en serie på 20 elchocker. En kort tid därefter begick han självmord.
"Dessa chockdoktorer känner inte till författare... De borde få psykiatrikerna att ta en kurs i kreativt författande så att de förstår författare... Vad är det för mening med att förstöra mitt huvud och utplåna mitt minne, mitt kapital och slå ut min verksamhet. Det var en briljant kur men vi förlorade patienten... En författare måste hitta på historier... men han hittar på dem utifrån vad han vet," skrev Hemingway till sin förläggare flera veckor efter elchockerna och strax före självmordet.
En av världens största författare, med "kurage som centralt tema i sina böcker" enligt Nobelpriskommittén, drevs till självmord genom en serie elchocker på Mayokliniken i Minnesota USA. Först förlorade han sitt minne, utan minne kunde han inte författa och utan författande såg han inte någon mening med sitt liv.
(Läs hela historien runt Hemingwys väg till sitt slutgiltiga öde inom psykiatrin, inklusive FBI-dokument)

Psykiatrin och droger
Ett av psykiatrins stora "bidrag" till konsten var droger. Psykiatriker Jacques-Joseph Morceu som specialiserade sig på att framkalla psykoser hos sina patienter i mitten på 1800-talet med meskalin, drogade även ner en hel del kända författare och konstnärer, bland annat Alexander Dumas och Victor Hugo. De skapade senare den exklusiva klubb som kom att kallas Club des haschichins där Charles Baudelaire redovisade sina experiment med opium och cannabis i boken Les Paradis Artificiels (De artificiella paradisen).

Den mest förödande drogen var dock psykiatrikernas favoritdrog, LSD. De experimenterade med LSD på studenter på universiteten i USA vilket senare gjorde att LSD blev en gatudrog.  Genom Woodstock-festivalen etablerades LSD och droger för gott inom musikbranschen. Det finns även misstankar om att Woodstock användes som ett gigantiskt mind-control experiment för att se hur LSD kunde påverka massorna. Sovjetunionen spökade i bakgrunden. CIA och psykiatrikerna hade redan startat mind control-programmet MK ULTRA där de använde sig av både Ritalina och LSD på ovetande personer. Det fanns starka misstankar om att LSD fanns i det ditkörda dricksvattnet i tunnor. Man kunde se poliser som drack av vattnet ta av sig kläderna och dansa på taket på polisbilarna. Andra poliser som inte drack, uppförde sig normalt, ungefär som amerikanska poliser brukar göra. Mycket riktigt så upphörde studentrevolterna i USA efter Woodstock och ungdomarna började istället ägna sig åt sitt "inre jag".

Psykiatrikerna förespråkade även LSD till "Hollywood-moguler" och andra skådespelare för att "höja kreativiteten". Psykiatriker Janiger fick stor uppmärksamhet i media år 1988 då han offentliggjorde resultaten på en 25 år gammal LSD-forskning. Bland de medverkande i försöken återfanns namn som Gary Grant, Jack Nicholson, James Coburn, Aldous Huxley, Anais Nïn och närmare tusen andra mer eller mindre kända personer. Roman Polanski gick även på LSD. Hollywood har aldrig hämtat sig från dessa drogexperiment. Janiger utsatte även 100 konstnärer för LSD-experiment. Konsten har heller aldrig hämtat sig. Om detta må det råda delade uppfattningar, men vissa delar av den blev djupt droginfluerad - den blev psykedelisk.

Pink Floyd, Doors, Jimi Hendrix och en mängd andra band experimenterade med LSD och andra psykedeliska droger. Roger Waters i Pink Floyd hamnade inom psykiatrin efter en snedtändning på LSD, men lyckade ta sig tillbaka igen. Jim Morrisson, Jimi Hendrix och flertalet andra överlevde inte.

Överlevare
Bland musikerna är Peter Green i Fleetwood Mac och Brian Wilson i Beach Boys några av de mest kända musiker som hamnade i psykiatrin, men som lyckats göra comeback trots massiv nerdrogning och elchocker.

Peter Green
"Han var den enda som kunde få mig att svettas," lär B B King ha sagt om Peter Greens gitarrspel. Carlos Santana betraktade honom som den största av dem alla. 1969 sålde Fleetwood Mac fler skivor än Beatles och Stones - tillsammans.
Han föll offer för psykiatrins "wonderdrug" - LSD - och hamnade ironiskt nog på psykiatriskt sjukhus med ytterligare tung psykofarmaka och elchocker. Green berättare senare: "Jag ville inte ha ECT. Jag var rädd för det. Det berövade mig sinnet ... De gav mig lugnande och det var en kamp att bara försöka hålla sig vaken. Man känner sig inte levande." Att han dock fortfarande är i livet och spelar visar på kraften hos en kreativ artist.

Brian Wilson
Sångaren i Beach Boys som totalt höll på att försvinna i psykologen Dr Eugene Landys vård. Han tog "total terapeutisk kontroll över patienten och dennes omgivning", så pass att han även förvaltade alla Brians pengar, samtidigt som han skrev ut kraftiga personlighetsförändrande och förlamande droger. En vän till Brian hade hört Brian säga att han "känner sig som en förbannad fånge" under Landys "vård" och "såg ingen utväg". Saken anmäldes och Landy blev av med sin licens och blev senare även åtalad för detta och förbjöds att överhuvudtaget träffa Brian Wilson. Kort tid efteråt återvände Brian till att komponera och skriva musik.

Andra kända offer för psykiatrin
John Lennon blev dödad av en mentalpatient på psykdroger, och Ronald Reagan nerskjuten av en annan. Anna Lindh blev nerhuggen av en person som hade 15 recept på psykiatridroger. När Anna Lindh var SSU-ordförande varnade hon för de psykiatriska drogerna:
"En miljon svenskar, de flesta kvinnor, använder vanebildande tabletter. Ett skrämmande faktum som bl.a. resulterat i att dödligheten bland kvinnor på grund av tablettmissbruk idag är lika stor som bland sprutnarkomanerna på 1970-talet."
Sedan föll hon själv offer för en person nerdrogad av psykiatrins droger.

Sverige
Svenska kändisar, musiker, författare och konstnärer som råkat illa ut är bland andra konstnärinnan Sigrid Hjertén som tvångsomhändertogs på Beckomberga strax efter att hon blev geniförklarad, spärrades fast med tvångströja och injicerades med starka psykiatriska droger. Hon dog ett kort tag efter att hon lobotomerades.
Gustaf Fröding och Harry Martinsson är två mycket folkkära författare som råkade illa ut inom psykiatrin. Harry Martinsson lär ha försökt begå harakiri i samband med psykiatrisk behandling, vilket tystades ner.
En av de högst betalda kvinnliga konstnärerna i Sverige idag, Lena Cronqvist, blev inlåst på mentalsjukhus i Göteborg. "Jag fick så mycket medicin att jag inte visste hur jag skulle överleva dagen," berättade hon efteråt.
Författarinnan Kerstin Thorwall hamnade på psyket i början av 1990-talet då hon fick "spader". "Hade jag ångest hemma var det inget mot vad jag kände nu. Den svenska psykiatrin är nog den mest rigida och gammaltotalitära i hela Västeuropa," skrev hon senare i en tidningsartikel.
Ted Gärdestad hamnade på löpsedlarna då han valde att begå självmord istället för att fortsätta med psykiatrins tröstlösa medicinering. Han hade sökt svaren på sina andliga frågor inom en mindre religiös rörelse, uppenbarligen inte fått dem och istället blivit deprimerad varmed psykiatrin tagit över och kväst den andliga drivkraften med starka mediciner till den grad att han inte såg någon annan utväg än att ställa sig framför ett framrusande tåg.

OS-guldmedaljören i brottning, Mikael Ljungberg, begick den 17 november 2004 självmord på psykiatriska avdelningen på Möndals sjukhus. Några år tidigare hade först hans mamma avlidit oväntat och kort därefter hade hans hustru lämnat honom och då gick Mikael Ljungberg in i en depression. Enligt chefsläkaren Ingemar Wickström visade sjukhusets internutredning att inga fel begåtts. "Sista gången han tittades till var inget konstigt. Han hade ätit sina mediciner och uppträdde lugnt."

Den folkkäre artisten Micke "Svullo" Dubois var bl a känd från roller i Lilla Jönssonligan, Agne & Svullo och Elake polisen och sången För fet för ett hade mycket humor och glädje han delade med sig av. Han skrevs in på en psykiatrisk klinik för depression men skrevs ut redan efter fyra dagar. Efter flera misslyckade självmordsförsök begick Micke självmord i november 2005, 46 år gammal. När han dog hade han ett 20-tal tabletter och alkohol i kroppen.  

Skådespelerskan Johanna Sällström fick 1998 en guldbagge för sin roll i filmen "Under ytan". Just nu är hon aktuell i Wallanderfilmerna i TV 4 på söndagskvällarna. Johanna begick självmord den 13 februari 2007 i sin lägenhet i Malmö under en permission från psyket i Malmö. Hon var i Thailand med sin dotter när tsunamivågen kom på annandagen 2004. Bara tre dagar efter hemkomsten började inspelningen av tretton Wallanderfilmer, något som var oerhört krävande. Filmandet pågick under 2005 och 2006. I november det året kollapsade hon på en teaterscen i Ystad och sökte frivilligt vård på psyket i Malmö. Hennes far var kritisk till vården och i en tidningsintervju i Aftonbladet sade han "Den behandling Johanna fick var mest förvaring. Hon medicinerades och det hjälpte uppenbarligen inte."

Samhället behöver konstnärer. Judy Garlands och Sigrid Hjerténs död hade kunnat undvikits. Kurt Cobains och Johanna Sällströms självmord hade kunnat förhindrats. Ändå fortsätter liknande tragedier att hända på grund av att man ignorerar psykiatrikers och psykologers metoder, hjälpmedel och motiv. Den röda tråden i många av dessa historier är att den hjälp som dessa artister accepterade svek dem. Denna falska "hjälp" var psykiatri och psykologi.

Till dem som ställer sig frågan "Vad är alternativet?" så finns det ett svar. Människor som befinner sig i desperata situationer måste erbjudas ordentlig icke-psykiatrisk vård. Ordentlig läkarundersökning, bra näringstillskott, en hälsosam miljö och aktivitet som främjar självförtroendet hjälper drabbade människor mycket mer än upprepade neddrogningar, elchocker och andra psykiatriska övergrepp.

Konstnären kan ha ett kraftfullt och storartat inflytande på samhället. Samhället behöver i sin tur ta hand om sina konstnärer.

- Peter Anstrin

 

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.

För mer information gå till KMRs hemsida: www.kmr.nu
För ytterligare information: 08-83 85 18
Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 2
124 21 Bandhagen