En ledande svensk psykiatriker förvanskar på DN-debatt sanningen om antidepressiva medel till unga. Han påstår att psykiatrin räddar unga från självmord, men "glömmer" att över 80 procent av självmorden inom vården år 2006 begicks av personer som fick psykiatriska droger. Han ser samband mellan psykiatrisk vård och minskade självmordstal som, om de kom från en patient, skulle kallas vanföreställningar.

På DN-debatt (14/10) ser den ledande svenske psykiatrikern David Eberhard ett samband mellan psykiatrisk behandling och minskade självmordstal. Han vill, som representant för svensk psykiatri, ta åt sig äran av det. Självmorden har gått ner tack vare "moderna psykiatriska metoder".

Vad Eberhard helt glömmer bort är att vi nu - tack vare lagen om rapporttvång vid självmord i samband med vårdkontakt - kan granska påståendena om de fantastiska resultaten av psykiatrisk behandling. Och resultaten för 2006 visar följande skrämmande fakta: Mer än 80 % av dem som nyligen varit i kontakt med "vården" och som sedan tog livet av sig hade fått "behandling" med psykiatriska droger. Mer än 60 % av dessa personer fick antidepressiva medel eller neuroleptika.

Psykiatriker Eberhard, styrelsemedlem i Svenska Psykiatriska Föreningen (SPF), förvanskar i sin artikel också sanningen om antidepressiva medel till barn och unga. De samlade resultaten av prövningar av dessa medel på barn visar att de inte har mer positiv effekt än placebo, att de ger en mängd allvarliga skadeverkningar - en av dem ökad risk för självmordsbeteende. Antidepressiva medel är inte godkända för barn och unga under 18 år på grund av alla biverkningar, främst självmordsbenägenhet. 60 officiella, internationella varningar om psykiatriska droger bekräftar detta. Men Eberhard kallar alla välgrundade officiella varningar för "osakliga larm" och begär att barnpsykiatrin ska skriva ut dessa medel i alla fall - "våga" skriva ut dem som han säger.

Läkemedelsbolag skulle bli åtalade för bedräglig marknadsföring om de påstod detta - men psykiatriker Eberhard kan ljuga fritt.

Självmorden i Sverige gick främst ner under 80-talet och fram till mitten av 90-talet.

De "moderna" psykiatriska metoder som var i bruk då var neuroleptika (den gamla kemiska tvångströjan från 50-talet), gamla antidepressiva medel (Tofranil, Anafranil från 60-talet), benzodiazepiner (som Valium och Sobril från 60-talet) och elchocken (som varit i bruk sedan 30-talet).

En sak är fullständigt klar: Inte var det den "behandlingen" som fick självmorden att kraftigt sjunka från 1982 till mitten av 1990-talet.

Det fanns många olika faktorer som positivt bidrog till det minskade antalet självmord vid denna tid; det hade absolut inget med bruket av vapen ur den biologiska psykiatrins gamla behandlingsarsenal att göra. Eberhard lyckas i sin artikel inte bara se ett samband - han ser ett orsakssamband. Det är en halsbrytande statistisk manipulation, den har inget med verkligheten att göra.

Men Eberhard fabulerar vidare. Han påstår att trots att den "psykiska ohälsan" har ökat i landet tar färre personer livet av sig. Det här skulle vara ytterligare "ett bevis" på hur effektiv psykiatrin är. Men vad läsarna inte får veta är att det är psykiatrin själv som skapar den "psykiska ohälsan" genom att nu definiera nästan ALLT som symtom på psykisk sjukdom. Det finns inget som lett till en så kraftig ökning i antalet "psykiskt sjuka" som den sista versionen av psykiatrins diagnosbibel DSM-IV, som utkom 1994. Läkemedelsbolag tar fram nya piller och psykiatrin expanderar gränserna för psykisk sjukdom och hittar på fler tillstånd. Det behövs mer psykisk sjukdom för att öka profiten, och diagnoschecklistorna "fångar nu in" nästan alla som blir utsatta för bedömning utifrån dem. Därför kan man idag säga att varannan kvinna och var fjärde man kommer att drabbas av en "behandlingskrävande" depression, och vart fjärde barn är psykiskt sjukt (referens svensk psykiatris nestor, professor emeritus Jan Wålinder).

Psykiatriker Eberhard klagar på Socialstyrelsen. Det är inte bra att man går ut med siffror om att självmorden bland unga (kvinnor, 20-24 år) har ökat (speciellt inte som utskrivningen av antidepressiva medel för denna grupp skjutit i höjden). Det kan förstöra bilden av psykiatrins "goda resultat".

Det är ganska roande att notera att det amerikanska psykiatrikerförbundet (APA), USA:s motsvarighet till SPF, nyligen krävt att varningstexten på antidepressiva medel måste tas bort, efter att man från ett år till ett annat noterat en ökning i antalet självmord bland unga. Genast "såg" man sambandet mellan detta och den i år minskade utskrivningen av antidepressiva och kräver att varningarna tas bort så att utskrivningen (och vinsterna) ökar. I Sverige går alltså ökningen i självmord för unga kvinnor i åldersgruppen 20-24 under hela 2000-talet parallellt med ökningen i utskrivning av antidepressiva medel. Det är ett faktum som inte alls passar med Eberhards teser. Det borde vara lite svårt att i ett sådant läge kräva mer antidepressiva medel, men Eberhard lyckas med det.

En sak som både psykiatriker Eberhard och Socialstyrelsen helt vill glömma är alltså följande: Mer än 80 % av dem som nyligen varit i kontakt med vården och som sedan tog livet av sig (2006) hade fått "behandling" med psykiatriska droger. Mer än 60 % av dessa personer fick antidepressiva medel eller neuroleptika. Eberhard skriver att "man genom att följa evidensbaserade vetenskapliga metoder också minskar självmorden". Av artikeln i övrigt förstår man att han med detta menar psykiatriska droger, kort och gott.

Men vad säger David Eberhard om att långt mer än 50 % av dem som tagit livet av sig i anslutning till vården fick just "evidensbaserad behandling" i form av antidepressiva, att mer än 60 % fick antidepressiva eller neuroleptika, och att långt mer än 80 % fick någon form av psykiatrisk drog? Hur passar det in på Eberhards bedömning av psykiatrins fantastiska resultat: "Frågan är om det finns någon medicinsk verksamhet som under motsvarande tid [sedan 1980] haft i närheten av så bra resultat."

Problemet har varit att vi inte tidigare haft en lag som gjort det obligatoriskt att rapportera om självmord i anslutning till vården. Därför har vi inte heller kunnat få veta den faktiska bakgrunden till självmorden. Vi har alltså inte, som nu, fått veta att av de 367 personer som rapporterats ha tagit livet av sig i anslutning till vård år 2006 hade mer än 50 % fått de av Eberhard anbefallna nya antidepressiva medlen - som skulle skydda dem mot just självmord.

Eberhard går vidare med att säga att antalet självmord bland unga i åldern 15-19 inte gått ner. Och anledningen till det är glasklar enligt honom. Det beror på att man "på grund av tidigare osakliga larm, inom barnpsykiatrin inte vågar skriva ut effektiv behandling i form av antidepressiva medel till deprimerade". Nyckelorden: "osakliga larm", "inte vågar skriva ut effektiv behandling". Eberhard räknar nog inte med att hans läsare ska känna till det faktum att antidepressiva medel inte är godkända till ungdomar under 18 år. Han räknar inte med att läsarna ska veta att det som han kallar "osakliga larm" är en grundlig genomgång av tidigare mörklagda data i läkemedelsbolagens kliniska prövningar av antidepressiva medel på barn och ungdom. Och att denna genomgång klart visar att antidepressiva medel i dessa prövningar inte hade bättre effekt än placebo, och att de ökade risken för självmordsbeteende och aggressivitet.

Eberhards falska påståenden om antidepressiva medels goda effekt på unga bör jämföras med vad världens mest ansedda medicinska tidskrift Lancet skrev på ledarplats efter de upprörande avslöjandena om antidepressiva medels skadlighet år 2004: "Forskningshistorien om användning av SSRI-preparat [nya antidepressiva medel] vid depressioner hos barn är en historia om förvirring, manipulation, och institutionella misslyckanden. Även om de publicerade bevisen, i bästa fall, var motstridiga så har användningen av SSRI-preparat för att behandla depressioner hos barn uppmuntrats av läkemedelsföretag och läkare jorden runt." Hans påståenden kan också jämföras med vad den europeiska läkemedelsmyndigheten EMEA sade 2005, när man om antidepressiva medel sade att man "kommit fram till att de inte ska användas för barn och ungdomar", och med det resultat som FDA kom fram till i slutet av 2006: Antidepressiva medel fördubblar risken för självmordsbeteende hos unga vuxna i åldern 18-24 år.

Vill resten av styrelsen i Svenska Psykiatriska Föreningen också kalla det här för "osakliga larm"? Och ser man, som Eberhard, de personer som tagit till sig de faktiska bevisen för medlens ineffektivitet och skadlighet som "de resterande kvacksalvare inom psykiatrin som fortfarande ägnar sig åt ideologiskt dogmatiska metoder (!) utan vetenskapligt stöd"?

Psykiatrin har som bäst ett nollresultat - det blir inte bättre av halsbrytande statistisk manipulation.

 

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.

För mer information gå till KMRs hemsida: www.kmr.nu
För ytterligare information: 08-83 85 18
Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 2
124 21 Bandhagen