100 000 människor dör varje år inom den internationella psykiatrin. Trots att mentala sjukdomar inte är dödliga dör fler människor i förtid inom psykiatrin än inom andra sjukvårdsområde. Vuxna med mentala sjukdomar inom den offentliga psykiatrin dör 25 år tidigare än övriga befolkningen. Ett gap som ökat alltmer sedan 90-talet, visar en rapport som fått stor uppmärksamhet i media i USA.

Man har undersökt åtta delstater i USA. I genomsnitt dör en patient som vårdas inom psykiatrin vid 51 års ålder. 60 procent av cirka 10 miljoner människor med psykisk störning i USA får vård inom den offentliga psykiatrin. Den privata psykiatrin har ej undersökts.
- Vi går i fel riktning och måste ändra kurs, säger dr Joseph Parks, chefen för den psykiatriska avdelningen inom Missouris Department of Mental Health och huvudförfattare till rapporten, till USA TODAY.

Men detta gäller naturligtvis inte bara USA, patienter inom psykiatrin över hela världen möts med en oerhörd nonchalans och arrogans. Överdödligheten inom psykiatrin i Sverige är lika stor. Flera undersökningar styrker detta påstående, även om de inte är konsekventa. En studie gjord av Socialstyrelsen visar på fyra gånger så hög dödlighet, i vissa fall åtta gånger så hög. En preliminär undersökning som KMR utförde i Sverige under 1990-talet visar att dödligheten ökat 1800 procent sedan 1978 fram till 1998 vilket är en oerhörd ökning. En annan, officiell studie, från Socialstyrelsen bekräftar överdödligheten. Forskaren, Gunilla Ringbäck Weitoft vid Socialstyrelsens epidemiologiska centrum, gjorde en kartläggning som presenterades 1998. Studien omfattade 30 000 personer som vårdats inom psykiatrin. Drygt hälften av dem dog under en tioårsperiod - en dödlighet som är fyra gånger högre än för resten av befolkningen. Enligt undersökningen löper patienter inom psykiatrin 30 procent högre risk att dö i sjukdomar som skulle kunna förebyggas med korrekt medicinsk behandling.

En internationellt mycket uppmärksammad undersökning som utförts av forskare i Sverige visar också att det är en markant överdödlighet bland schizofrena. Av 5800 schizofrena patienter avled 1200 under undersökningsperioden 1976-1995, dvs. 20 procent. Undersökningen som publicerades i tidskriften British Medical Journal är även relevant för flera länder i Europa, säger den svenske forskningsledaren vid Karolinska Institutet.

Schizofreni är ingen dödlig sjukdom.

En tio års uppföljning av 138 patienter från Ryhovs sjukhus i Jönköping visade på skrämmande effekter av psykiatrins "behandling". Av patienterna hade en femtedel avlidit: av dem hade en tredjedel begått självmord, mer än en tredjedel var missbrukare och nästan lika många förekom i kriminalregistret, ofta för grova våldsbrott. Studien gjordes av Hälsohögskolan och Ryhov tillsammans.

Tusentals patienter dör varje år av felbehandling eller dålig planering i vården. I Stockholm dör upp till 600 personer varje år. De flesta dödsfallen sker inom psykiatrin enligt SLSO, Stockholms läns sjukvårdsområde (juni 2006).

Psykiatriprofessor Sten Levander skriver i Läkartidningen nr 25-2004 s. 2208:
"I Malmö har överdödligheten bland de schizofrena patienterna åttadubbats under de senaste 50 åren."

Han vill dock inte se sammanhanget, att det var då psykdrogerna infördes i vården. Ända sedan början av 1950-talet då psykofarmaka infördes inom den psykiatriska vården har dödssiffrorna stigit - närmast accelererat.

Det dör 100 000 människor varje år inom den psykiatriska industrin världen över; 10 000 människor dör varje år en tid efter elchocksbehandling.

En undersökning hos Socialstyrelsen visar att dödligheten ökar kraftigt efter en elchocksbehandling i Sverige - så kraftigt att den är statistiskt säkerställd. Den relativa dödligheten låg 34 procent högre hos dem som fått flest elchocker i landet, jämfört med de som fått minst. Undersökningen har ej offentliggjorts. KMR har dock en kopia.

En lång artikelserie i USA TODAY i december 1995 om elchocker visade att i genomsnitt en person av 200 dör efter elchocksbehandling. Amerikanska psykiatriförbundet (APA) hade uppgivit ett dödsfall på 10 000 vid elchocksbehandling. Det är vad patienterna får reda på och skriver under på när de godkänner behandlingen, vilket alltså var en ren lögn. Om patienten dog fem minuter efter behandlingen rapporterades detta ej som dödsfall pga. ECT.

KMR i USA (CCHR) utförde en undersökning i slutet på 1980-talet som visar att fler patienter dog inom psykiatrin i USA under en tioårsperiod än det sammanlagt gjort under alla USA:s krig, inklusive första och andra världskriget, Vietnam- och Koreakrigen, Inbördes- och frihetskrigen, samt de senaste, Kuwait- och Irakkrigen. Psykpatienterna lider ju inte precis av någon direkt dödlig sjukdom, så vad dör de av? Kan det vara av vården?

Vården består främst av psykofarmaka. 280 000 amerikaner tas in på sjukhus varje år på grund av förgiftning efter intag av psykiatriska droger. 1992 missbrukade 7,2  miljoner amerikaner psykdroger, år 2003 var det 15,1 miljoner. Det är fler än som missbrukar "illegala" droger. 20 miljoner barn i västvärlden får psykiatriska droger som kan utlösa självmord, fientlighet mani aggressioner och beroende, förutom den starka risken för hjärtsjukdomar, hundratals barn har dött.

Den senaste undersökningen från USA visar att de flesta dödsfall skulle ha kunnat undvikas om bara psykiatrikerna engagerat sig lite i sina patienter - och inte gett dem så mycket psykiatriska droger. För det är i första hand de som tar död på patienterna, direkt men främst indirekt. De nya antipsykotiska medlen är riktiga dräpare. Men patienterna dör oftast inte direkt av drogerna. Dessa framkallar istället diabetes genom sin drastiskt fetmabildande effekt och på det följer hjärtbesvär, menar dr Joseph Park. En ny undersökning visar att kombinationen av antipsykotika och antidepressiva orsakar fyra gånger snabbare utveckling av Alzheimers (Journal of Neurology, 2006, doi:10.1136/jnnp.2006.104034). De passiviserar även patienterna så att de inte aktiverar sig och inte söker vård. Det är nämligen främsta avsikten med "medicinerna", att de skall sitta still och hålla tyst - då anses de vara "botade". Men även om de befinner sig på psykiatriska sjukhus får de inte tillräckligt med vård.
- Jag får höra om stora svårigheter med att få tid även för enkla problem såsom högt blodtryck, säger dr Andrew Leuchter vid UCLA School of Medicine till USA TODAY.

Och dör de inte av detta så är risken stor att de går under av näringsbrist på sjukhusen. En stor undersökning över hela Europa den 25 januari i år på 20 000 patienter av organisationen Espen i Österrike, visade att varannan patient visade tecken på undernäring. Detta kan kopplas direkt till ökad dödlighet, menade forskarna.

Man kan annars tro att det är självmord som är den främsta dödsorsaken men så är alltså inte fallet. Det är "vanliga" sjukdomar som vilken läkare som helst, förutom psykiatrikerna, skulle kunna bota. Självmord är dock en stor faktor i sig. Men frågan är vad som framkallar självmorden. Ett flertal rapporter, undersökningar och varningar (60 officiella varningar de senaste fyra åren) visar att det är de psykiatriska drogerna som framkallar en stor del av självmorden.

En undersökning som KMR tagit del av visar att närmare 80 procent av alla människor som begick självmord i samband med den psykiatriska vården, inne på avdelningen eller kort tag efter utskrivningen, använde psykofarmaka. Upplysningar från Socialstyrelsens olika tillsynsenheter om användningen av psykofarmaka i samband med självmord visade att av 278 rapporterade självmord till Socialstyrelsen från februari till december 2006 så tog 78 procent (217 personer) någon form av psykofarmaka. 50 procent tog antidepressiva medel. Det om något visar att psykiatriska droger inte bara är ineffektiva, de verkar också framkalla eller påskynda självmord.

En studie som Socialstyrelsen gjorde under slutet av 1990-talet visade att en tredjedel av de cirka 1400 personer som begått självmord under ett år har vårdats (dvs fått psykofarmaka och/eller elchocker) inom psykiatrisk slutenvård innan händelsen. Enligt en rapport (Epidemiologiskt Centrum, Socialstyrelsen 2003-10-10) så är risken bland psykiatripatienter att begå självmord ett år EFTER utskrivning 70-100 ggr större än bland den övriga befolkningen.

Enligt en tidigare rapport så skedde en stor del av alla självmord i Stockholm sex månader efter utskrivning från eller kontakt med psyket. Flera gick direkt från psyket och kastade sig framför ett tunnelbanetåg. Självmordsfrekvensen har minskat generellt under 1990-talet, detta gäller dock inte för de som vårdats inom psykiatrin.

När nu psykiatrin i Sverige äntligen är tvungen att anmäla självmord i samband med psykiatrisk vård så är det uppenbart att väldigt många som begår självmord gör det strax efter eller i samband med "vården". Vi kommer att få se mycket skriverier, rapporter och utredningar runt detta. Och det är på tiden. Psykiatrikerna har lyckats undgå upptäckt i decennier. Det stora problemet kommer att bli från myndigheters håll att försvara och ursäkta att det inte skett förut.

En engelsk undersökning visade att om bara patienten fick ett telefonsamtal från farbror doktorn en månad efter utskrivning så sjönk självmordsrisken markant. Man hade gjort en undersökning på 605 patienter (BMJ, 2006; 32: 1241-4). Behövs det verkligen mer resurser för detta? Ett vanligt enkelt litet telefonsamtal? Lite omtanke - lite empati?

Historik
Men detta är inget nytt. Psykiatrikerna har tagit död på sina patienter i alla tider. Under 1800-talet stoppade man ner patienterna i en säck med rödmyror, brände dem med kaustiksoda eller rödglödgat järn, kastade ner dem i iskallt vatten, s.k. överraskningsbad, snurrade runt dem i snurrstolar så att näsan sprang i blod, svälte dem och piskade dem. De dog som flugor.

I början på 1900-talet i USA försökte man bota mentalsjuka genom att dra ut alla tänder på patienterna och operera ut alla organ som gick utan att de dog direkt; livmoder, tarmar, gallblåsor, mandlar och vad man än hittade. Institutioner på upp till tiotusen patienter uppvisade en makaber syn med rader av tandlösa, organlösa patienter. Dödligheten var katastrofal (Madhouse, Andrew Scull).

I Tyskland utplånade psykiatrikerna varenda mentalpatient och förståndshandikappad, ca 250 000 människor. Detta var innan Förintelsen och på psykiatrikernas eget initiativ, Hitler hade inte gett order om detta som påstås. Senare användes dock psykiatrikerna som "mördarkonsulter" i koncentrationslägren när man var tvungen att hitta effektiva sätt att utplåna "mindervärdiga raser". Förintelsen var ett faktum, men skulle förmodligen aldrig ha hänt om inte psykiatrikerna hade funnits. Bara ett fåtal psykiatriker straffades efter krigets slut, övriga fortsatte att praktisera som vanligt (Ett sekel med psykiatrin, del I, Anstrin).

Sedan kom lobotomin som skulle utplåna en stor del mentalsjuka människor. I Sverige dog var sjätte person som lobotomerades. Därefter kom den "kemiska lobotomin", psykofarmakan, på 1950-talet, som har skördat än fler offer än under tidigare epoker. Miljontals människor har dött i förtid.

Nyligen föreslog en av Sveriges mest kända psykiatriker, Göran Isacsson, tillika Sveriges främste förespråkare för psykofarmaka, i en positiv artikel i Läkartidningen att man skulle behandla mentalpatienter med skopolamin och ketamin. Några av "biverkningarna" är mani och hallucinationer - den värsta lär nog vara den allvarliga dödsrisken.

Med andra ord: det är inte mentala störningar i sig som är farliga, det är psykiatrin som är livsfarlig!

 

För mer information kontakta KMR på tel. 08-83 85 18

Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.
För mer information gå till KMRs hemsida: www.kmr.nu

Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 2, 124 21 Bandhagen