Psykiatriker har nyligen i en internationellt publicerad artikel i klartext förklarat att utskrivning av amfetamin till missbrukare och kriminella "med ADHD" aldrig varit något annat än ett "ersättningsprojekt". Man vill helt enkelt återta försäljningen av amfetamin till läkemedelsbolagen och använda läkarna som legala langare. Psykiatrikerna regisserade kampanjen. Milton var en av frontfigurerna.

De journalister och myndighetspersoner som möjligen lever kvar i föreställningen att de amfetaminprojekt som pågår i Sverige på något sätt handlar om "medicinsk behandling" bör läsa studien. Möjligen - får de då klart för sig att de amfetaminprojekt som pågår i vissa fängelser i Sverige och på andra platser i världen enbart handlar om att ersätta ett missbruk med ett annat - helt enkelt en fråga om legal försäljning av narkotika. Ett återerövrande av förlorade marknadsdelar.

Det är en finsk forskningsstudie som hävdar att man kunnat "bota" upp till 33 procent av amfetaminmissbrukare genom att ge en "medicin". Man försökte först med en antipsykotisk medicin, men den gav inga resultat. Då kom man på att man kunde använda samma "medicin" som ADHD-barn använder, nämligen Ritalina. Och för den som inte vet det klassificeras Ritalina i samma narkotikagrupp som kokain och amfetamin. Man gav helt enkelt amfetaminmissbrukare gratis, rent amfetamin av högsta läkemedelskvalitet, vilket missbrukarna föredrog framför att själva köpa dyrt, utblandat, hemmagjort amfetamin av dålig kvalitet på gatan.
Därefter hävdade psykiatrikerna att de var drogfria. Simsalabim!

HISTORIK
Sverige har en unik erfarenhet och historia angående legal utskänkning av amfetamin. Det skedde i Medicinalverkets (nuvarande Läkemedelsverket) regi på 1960-talet vilket ledde till en katastrof. Ett fåtal psykiatriker fick fritt skriva ut amfetamin till Stockholms narkomaner. Miljontals doser skrevs ut och lade en jordbävningssäker grund till de efterkommande årens explosionsartade missbruksökning. Efter ett antal dödsfall drogs alla amfetaminpreparat (såsom Ritalina) in från marknaden och kunde sedan bara skrivas ut på speciell licens. Nästan inga licenser beviljades på fyra decennier.

Professor Christopher Gillberg gjorde i samarbete med Ciba Geigy (idag Novartis), som tillverkar Ritalina, ett försök att återigen spräcka nollan i slutet på 1980-talet. I radio (Utbildningsradion) förklarade Gillberg hösten 1988 att "Ritalina (betoning på varumärket) var det minst skadliga av alla barnpsykofarmaka." Detta var startskottet.

Men man var först tvungen att lansera en ny "sjukdom". Det fick bli DAMP/ADHD. Efter det var gjort kunde man ganska riskfritt döpa om narkotikan till "medicin". Det blev dock en hel del uppståndelse på Läkemedelsverket bland dem som varit med på 1960-talet. "Ritalina hör inte hemma inom den här arsenalen," var det en professor som sade. En annan menade att "opinionen inte var mogen för detta steg" (vi har allt på papper). "Opinionen" var i första hand KMR som senare officiellt anklagades för att ha fördröjt amfetaminbehandlingen av barn med många år. Och det tackar vi för. Idag har Läkemedelsverket återigen släppt löst amfetaminet. Det står nu fritt för vilken läkare som helst att skriva ut amfetamin till barn. Tillbaka till 1960-talet alltså.

Men det tar tid innan de stökiga barnen i skolorna får sin ADHD-diagnos. 50 000 barn, ja, ända upp till 75 000, står idag i kö, hävdar anhörigföreningen Attention som går psykiatrins och läkemedelsbolagens ärenden och får pengar för det, en miljon kronor närmare bestämt. Men det går för långsamt, man vill speeda upp försäljningen. Kända psykiatriker anlitades återigen. Kriminalitet och narkotikamissbruk påstods plötsligt var en annan medfödd obehandlad hjärnstörning som nu skulle kunna utnyttjas för att distribuera amfetamin på fängelserna. Vem skulle reagera mot detta? Knappast fångarna.

ANDERS MILTON GALJONSFIGUR
Men man måste tämja opinionen. Man vände sig till Anders Milton som ställde upp som galjonsfigur inför projektet att förse fångar med amfetamin. Han tog initiativet som samordnare och tillsammans med Socialstyrelsen hävdades det, utan några som helst bevis, att en mycket stor del av missbrukarna och fångarna helt plötsligt hade ADHD och att de behövde amfetamin.

Del av kampanjen var lanseringen av begreppet "dubbeldiagnoser" - ett luddigt begrepp som florerat flitigt i media och som ger sken av någon form av högre vetande. Det "dubbla" skulle exempelvis vara att narkotikamissbrukare också "har ADHD". I själva verket är begreppet i denna betydelse bara ett simpelt försök att rättfärdiga utskrivningen av amfetamin till missbrukare och kriminella. Man kan nämligen inte - om man ska följa internationella narkotikakonventioner och svensk narkotikalagstiftning - skriva ut starkt beroendeframkallande narkotika direkt till missbrukare. Kriminalitet och missbruk är ännu inte en officiell sjukdom. Man måste ta till ett mellanled, säga att man skriver ut det för att behandla personens verkliga "sjukdom", dvs ADHD som påstås leda till missbruk. Att sedan ingen någonsin kunnat påvisa eller bevisa ADHD som en sjukdom är naturligtvis en annan sak, för ingen tycks bry sig. Man buntade ihop ett antal lud! diga beteenden och hävdade att alla som uppvisade dessa led av ADHD. Inga som helst objektiva tester av något slag finns som kan påvisa att denna "sjukdom" existerar. Tvångsmedicinering av narkotika (medicin) väntar bakom hörnet . Milton kräver det i sitt förslag - om än i lite luddigare termer. I USA har ett stort antal barn tvångsomhändertagits vars föräldrar vägrat ge barnen amfetamin. Det kallas då barnmisshandel!

När psykiatrisamordnaren Anders Milton tillsammans med kända psykiatriker ursprungligen drog igång projekt för utskrivning av narkotika till missbrukare och kriminella var det alltså personer "med ADHD" som skulle behandlas med droger eller, som det hette, med mediciner.

Men mitt i detta orwellianska överflöd av nyspråk - där saker förvandlas till sin motsats - kom så en finsk studie om amfetaminbehandling. Och nu är det inte längre tal om omskrivningar, här är det finskt rakt-på-sak-språk! Det är som tidningen Helsingin Sanomat (Promising treatment found for amphetamine addiction, 3 januari 2007) skriver i sin internationella upplaga, en fråga om "replacing one addiction with another" dvs. att ersätta ett missbruk med ett annat.

Kanske beror det på den mer kärva och fåordiga finska "nationalkaraktären", kanske beror det på att läkemedelsbolagens PR-avdelningar är dåligt etablerade i Finland, men hur det än är - den här studien slår sönder hela den anrättning som svenska politiker svalt för att kunna godkänna legal langning av narkotika.
I studien, som för övrigt just publicerats i American Journal of Psychiatry januari 2007, http://ajp.psychiatryonline.org/cgi/content/abstract/164/1/160) har amfetaminmissbrukare fått metylfenidat, alltså Ritalina och/eller Concerta). Inte oväntat fann man att de missbrukare som fick metylfenidat kunde minska sitt amfetaminmissbruk. Psykiatrikerna tyckte det var ett bra resultat att missbrukarna minskat sitt amfetaminintag med upp till 33 %, och så att säga fyllt ut den vunna procent delen med ett amfetaminpreparat från ett läkemedelsbolag.

Man gör allt för att omdefiniera narkotikan; man vill försöka få människor att tro att amfetaminet har en annan kvalitativ effekt på personer som fått beteckningen ADHD än på andra. Men det är sedan länge känt att narkotikan har samma effekt på alla som tar den. Som den kända "ADHD-forskaren" (och amfetaminförespråkaren) Judith Rapoport, vid National Institute of Health i USA säger: "These drugs have the same effect in healthy and ADHD kids."

Det är med andra ord inte så att Ritalina rättar till någon brist i hjärnan hos dem som fått beteckningen ADHD, medan det ger en narkotisk effekt på "vanliga personer". Det är en semantisk omskrivning; narkotika påverkar alla, antingen upp eller ner. Det ger en drogeffekt. Ingen har "amfetaminbrist" i hjärnan.

Mot denna bakgrund är det nästan välgörande att höra de finska psykiatrikerna tala klartext om vad de håller på med (utan stöd av PR-konsulter och utan dubbeldiagnosspråk). De propagerar öppet för att amfetaminmissbrukare behöver "effektiv farmakologisk underhållsbehandling" - och med det menar de ersättningsdroger ("substitute drugs"). De skriver att man måste ge "ämnen som åtminstone åstadkommer en del eufori"- som Ritalina och Concerta.

Visst borde man tacka de finska psykiatrikerna. De har visat att utskrivning av amfetamin på 2000-talet handlar om samma sak som på 1960-talet - att ersätta ett missbruk med ett annat.

Milton har som psykiatrisk samordnare befäst problemen inom psykiatrin, den är orörd och intakt, kommunerna får ta hand om problemen som slussas ut. Han har rekommenderat tvångsmedicinering i hemmen, krävt mer amfetamin till påstådda 50 000 ADHD-barn och vill tvinga motvilliga läkare att skriva ut amfetamin. Han har dessutom tagit initiativ till renodlad amfetamindistribution till landets missbrukare samt kriminella på fängelserna. När han jobbade inom Röda korset hade han en fot i harm reduction-rörelsen. Och direkt efter det att han lagt sitt förslag om mer pengar till psykiatrin fick han ett toppjobb som rådgivare åt Pfizers vd i Sverige. I den rollen kan han utnyttja sina insiderkunskaper och sina goda kontakter med landets toppolitiker för att främja Pfizers verksamhet.

Är det inga som granskar Miltons agerande?


Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.
För mer information gå till KMRs hemsida: www.kmr.nu
För ytterligare information: 08-83 85 18

Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 2, 124 21 Bandhagen