Möjligheten att bli frisk med hjälp av psykiatrin är mindre än 1 på 1000 0,5 promille. Flera undersökningar på senare tid visar att psykiatrin har nollresultat en slags omvänd nollvision. Trots detta vill politikerna satsa miljardbelopp på psykiatrin. Psykiatrin är uppenbarligen den enda instans som kan framhålla sina totala misslyckanden för att få mer resurser från staten.

Kommer verkligen ökade resurser att lösa krisen inom psykiatrin? Är det inte snarare så att den med mer resurser kommer att förvärras? Idag ser man katastrofala resultat från psykiatrisk vård överallt i samhället till enorma kostnader. Är det inte så att ett av de grundläggande problemen i samhället idag är själva psykiatrin? Och det finns faktiskt tillräckligt med anledningar att ställa frågan om problemen inte i själva verket är orsakat av vården i sig och inte av bristen på den.

90 procent av befolkningen i Sverige har mycket dåligt förtroende för psykiatrin och två av tre svenskar är mer oroade över psykiatrins inkompetens och dess konsekvenser än för terrorism, krig och globala sjukdomsepidemier, enligt två gjorda undersökningar. Anledningen är vansinnesdåden, det höga antalet självmord runt den psykiatriska vården, nerdrogningen och rent allmänt den totala bristen på resultat som gagnar individen och samhället.

Den ursprungliga Psykiatrins dag har utökats till en hel vecka. Man hoppas och tror att PR och marknadsföring skall kunna skyla över bristen på resultat. Men det kommer inte att lyckas. Misslyckandet är för stort.

Man får ofta höra i media att psykiatrins misslyckande beror på bristande resurser. Men är det verkligen så? Är det verkligen bara pengar som bestämmer resultaten inom psykiatrin. Då borde vi ha sett strålande resultat. För pengar har egentligen aldrig saknats. Istället borde vi diskutera hur de används. Det kostar nämligen inte så mycket att resa sig från fikabordet och gå ut och prata med patienterna istället för att tysta ner dem med droger eller elchocker. För det är mycket av vad det handlar om.

Psykiatrin kostar samhället omkring 50 miljarder per år. Vad får vi för det? Bland annat följande:
Vansinnesdåden är orsakade av de psykiatriska drogerna. En undersökning visade att 76 % av 211 personer som begått vansinnesdåd fått någon form av psykiatrisk behandling/droger innan våldet. Och att de inte var våldsamma innan kontakten med psykiatrin. Flera andra undersökningar bekräftar detta.
Enligt en undersökning som KMR gjort så visar det sig att av 192 självmord i Sverige från februari till september i år så tog 78 % av dessa människor psykofarmaka. De tog psykiatriska droger som skulle hjälpa dem men som nu, enligt en mängd rapporter, visar sig faktiskt framkalla självmordsbenägenhet och våld.
På bara fyra år, fram till augusti 2006 har över 57 officiella varningar från myndigheter i fem länder utfärdats för användningen av psykiatriska droger, främst antidepressiva medel och amfetamin till barn. KMR har samlat de flesta varningarna fram till 19 juli 2006 i ett dokument: http://kmr.nu/artikel_warn.htm
103 dödsfall från antidepressiva SSRI-medel har rapporterats till biverkningsregistret i Uppsala år 2005. Det hade även inkommit 3169 rapporter med 4337 biverkningar. Och då får man räkna med att endast tio procent av alla biverkningar rapporteras till biverkningsregistret.
Över 40 procent av alla förtidspensioneringar beror idag på psykiska orsaker. Detta hotar nu statsbudgeten Förtidspensionering av kvinnor i 30-årsåldern har tredubblats på tio år. Diagnoserna är övervägande psykiska problem (70 procent). Det visar på två saker. Psykiatrin hittar ständigt på nya diagnoser för vilka de inte har några botemedel. Bara droger som framkallar ännu mer problem.
Närmare en miljon svenskar använder psykiatriska droger. Enligt en rapport har 250 000 blivit beroende.
Överdödligheten inom psykiatrin är mycket stor. En studie av Socialstyrelsen visar på fyra gånger så hög dödlighet. I vissa fall åtta gånger så hög.
Flera studier visar att en mycket stor del av alla självmord sker i direkt anslutning till den psykiatriska vården.
Det dör 100 000 människor varje år inom den psykiatriska industrin världen över; 10 000 människor har dött bara i USA efter elchocksbehandling. 280 000 amerikaner tas in på sjukhus varje år på grund av förgiftning efter intag av psykiatriska droger. 1992 missbrukade 7,2 miljoner amerikaner psykdroger, år 2003 var det 15,1 miljoner. Det är fler än som missbrukar illegala droger. 17 miljoner barn i västvärlden får psykiatriska droger som kan utlösa självmord, fientlighet mani och beroende, förutom den starka risken för dödliga hjärtsjukdomar, hundratals barn har dött; 250 000 kvinnor världen över har våldtagits eller utnyttjats sexuellt inom mentalhälsovården. Det är faktiskt statistiskt sett säkrare för en kvinna att jogga i Central Park på natten än att lägga sig på en psykiatrikers schäslong.
KMR i USA utförde även en undersökning i slutet på 1980-talet som visar att det dog fler patienter inom psykiatrin i USA under en tioårsperiod än det sammanlagt gjorde under USA:s alla krig, inklusive första och andra världskriget, Vietnam- och Koreakriget, Inbördes- och frihetskriget samt ett par andra krig, inklusive de senaste, Gulf- och Irakkrigen.

Vi kan inte bota!
Ledande internationella psykiatriker har erkänt ett flertal gånger att psykiatrin inte kan bota sina patienter. En av världens mest kända psykiatriker, Norman Sartorius, som under åren 1996-1999 var ordförande i World Psychiatric Association, erkände under en årskongress för Europeiska psykiatriförbundet i Köpenhamn 1994 helt öppet:
Den tid när psykiatrikerna trodde att de kunde bota psykiskt sjuka är över. För 20 år sedan trodde vi att vi kunde finna en medicin som skulle kunna bota patienterna. Vi inser nu att psykiskt sjuka måste leva med sin sjukdom.

Våren 2004, i kölvattnet på mordet på Anna Lindh, begärde 44 svenska psykiatriprofessorer och docenter i ett upprop till regeringen 400 miljoner kronor för forskning. Professor Fritz-Axel Wiesel som var en av undertecknarna till uppropet och dessutom en av Sveriges mest kända psykiatriker skrev:
Vi saknar grundläggande kunskaper om bra och effektiva metoder.
Vi vet inte hur vi skall hjälpa de här människorna, menar alltså professorerna efter en serie uppmärksammade våldsdåd.

Och vad är det som kostar? I en undersökning som presenterades i tidningen Överläkaren 1990 gavs svaret:
Inga sjukdomar kostar sjukvården och samhället mer än de psykiatriska sjukdomarna. Orsaken är att det i hög grad saknas behandling som gör patienterna bättre.

Redan 1992 kom SBU (Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik) ut med en rapport om psykiatrins kostnader. Psykiatriker Christer Allgulander, överläkare på Huddinge sjukhus, som var rapportens huvudförfattare, uttalade sig i samband med presentationen:
Samhällets kostnader för de psykiskt sjuka uppgår till 45 miljarder kronor per år [indirekt kostnad]. Vad man kan fråga sig är hur något kan kosta så mycket utan att det görs ordentliga utvärderingar av den vård som ges.

Ledande psykiatriker över hela världen erkänner det helt öppet, men inga ansvariga verkar se det:
Psykiatrin har inga resultat!

En halv promille blev bra
En undersökning i en av USA:s mest progressiva kommuner, Kings County i Seattle i delstaten Washington, visar att psykiatrin har så gott som noll resultat. Chanserna att bli bra är mindre än en på tusen om man vänder sig till psykiatrin, närmare bestämt 0,05 %, alltså en halv promille. Bara 4 personer av 7831 undersökta personer blev helt bra av psykiatrin! Kostnaderna var ofantliga för detta misslyckande.

Idag kostar psykiatrin i Sverige samhället runt 50 miljarder per år, inberäknat förtidspensioner, arbetsbortfall och psykofarmaka. Psykiatrins kostnader har fullkomligt exploderat från 150 miljoner kronor år 1940 till dagens närmare 50 miljarder kronor. Men resultaten lyser fortfarande med sin frånvaro. Politikerna har dock inte uppmärksammat detta och fortsätter att kasta miljarder i sjön.

Först när psykiatrin kan redovisa enhetliga, acceptabla resultat som gagnar samhället, bör de få några pengar från skattemedlen. Som det är just nu skapar de bara oro och dränerar den övriga vården och samhället på pengar.

Grundproblemet är att psykiatrin inte har några fungerande metoder för att bota psykiska störningar och att alla möjliga samhällsinstanser, socialen, polisen, akutsjukhusen och brandkåren (en patient eldade upp åtta bilar i Stockholm på en natt) blir involverade i att ta hand om deras misslyckande till enorma kostnader. Och när inte dessa instanser klarar av det så är det samhällsmedborgarna som får ta stöten. Det resultatet har vi tyvärr också hört rapporter om i media.


Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologikyrkan
för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.
För mer information gå till KMRs hemsida: www.kmr.nu
För ytterligare information: 08-83 85 18
Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 2,
124 21 Bandhagen