Masstestning av miljontals barn.
Psykiatrin hjälper läkemedelsbolagen utöka sin kundkrets.

2007-07-27

Socialstyrelsen vill testa alla barn i Sverige för mentala störningar. Deras konsultpsykiatriker hävdar att allt fler barn och ungdomar är psykiskt sjuka. Professor Gillberg (f.d. vetenskapligt råd) fick ett ryck av storhetsvansinne för ett antal år sedan och hävdade på DN debatt att 120 000 barn i Sverige hade störningar i hjärnan. En annan känd psykiatriker hävdade mer nyligen att vart fjärde barn du ser på gatan är psykiskt sjuk. Men är verkligen 25 procent av alla barn, var fjärde barn du ser på gatan, psykiskt sjuka? Det finns i alla fall de som vill göra detta till en verklighet. Och om verkligheten inte håller med så justeras verkligheten till hypoteserna som vi skall se. Massundersökningar av alla våra skolbarns mentala hälsa väntar runt hörnet. Den så kallade "behandlingsplanen" är naturligtvis beteendekontroll med psykiatriska droger. Det är nämligen psykiatriker, med direktkoppling till läkemedelsbolagen, som ligger bakom denna kampanj.

"Psykisk sjukdom hos barn och ungdom är långt vanligare än vad som är allmänt känt. Epidemiologiska studier visar att ... psykisk sjukdom uppgår till 20-25 procent, varav cirka 6 procent faller på diagnosgruppen depressioner och 7 procent på DAMP."

Nästan en fjärdedel av alla barn skulle alltså vara psykiskt sjuka. Det påstår en av de största svenska auktoriteterna, psykiatriprofessor Jan Wålinder i läkemedelsbolaget Lundbecks tidning Transmittorn. (Lundbeck tillverkar bästsäljande antidepressiva medlet Cipramil.) Och nu ska alla de "psykiskt sjuka" barnen i Sverige upptäckas och behandlas - dvs medicineras.

För att sälja psykofarmaka måste man nämligen först sälja psykisk sjukdom. Just därför är 25 procent av alla barn psykiskt sjuka. Men än är inte alla dessa barn "upptäckta" - det finns fortfarande många föräldrar som går och tror att deras barn är helt och hållet friska. Så får det inte gå till!

Socialstyrelsen har sedan länge jobbat på ett förslag att testa alla barn. Just nu ligger det hos regeringen - som ska besluta om svenska elever ska "ges möjligheten" att få sin psykiska ohälsa avslöjad. Om planerna går i lås kommer alla elever i årskurs 6 och 9 redan i år att få sin första psykundersökning.

Läkemedelsbolagens inhyrda PR-firmor har jobbat fram de riktiga försäljningsargumenten - man kan ju inte bara gå ut och säga att så många barn är psykiskt sjuka. Media måste naturligtvis sköta lanseringen av de psykiska sjukdomarna. Slå upp en tidning och läs de eleganta omformuleringarna: "lider du av en oupptäckt psykisk sjukdom?", "allt fler unga mår dåligt", "den psykiska ohälsan bland barn ökar lavinartat", "många barn har osynliga psykiska funktionshinder", "barnen köar till barnpsyk".

Och så kommer kraven; kraven på speciella vårdcentraler för barn där denna psykiska ohälsa kan upptäckas och ges ett namn och nummer. Vad sägs om "Ospecificerad psykisk sjukdom" eller "matematikstörning". Vem har inte det? Och hur kan någon ha något emot "tidig upptäckt" av problemen?

Barnombudsmannen, BO, Lena Nyberg, var därför snar att hänga på. I DN, den 27 juni 2005, mer eller mindre krävde hon snabba insatser, underförstått massundersökning med tillhörande medicinering. Den före detta riksdagsledamoten Widar Andersson kontrade dock på ett elegant sätt i Folkbladet dagen efter:
"I gårdagens DN larmar Barnombudsmannen Lena Nyberg om att den psykiska ohälsan har ökat kraftigt bland barn och ungdomar. Jag utesluter naturligtvis inte att Nyberg kan ha rätt. Men jag blir betänksam när myndighetens främsta underlag för sina slutsatser om den psykiska ohälsans våldsamma ökning förefaller att vara en enkätundersökning bland pojkar och flickor i övre tonåren. 28 % av flickorna och 11% av pojkarna i undersökningen höll med om påståendet "jag känner mig ofta ledsen och nere".  Vem känner sig inte "ledsen och nere" då och då? Är det verkligen psykisk ohälsa att vara ledsen och nere? Är det å andra sidan alltid psykisk hälsa att vara glad och uppåt?  Varje människa som lever och andas är ledsen och deppad ibland. Ibland har man mycket påtagliga anledningar för sin ledsnad. Ibland är skälen till deppigheten mer diffusa och svårfångade."

BO refererade också till "de långa köerna till BUP" som grund till att barn mår dåligt - och krävde mer "resurser". Köerna kommer sig naturligtvis av medias kampanjer. Hon lär komma att få se väldigt långa köer till de psykiatriska klinikerna - och framförallt till apoteken om hennes kampanj lyckas. Då skriver media återigen om hur sjuka barnen är - på grund av de jättelånga köerna.

Orwelliansk massundersökning
Som så mycket annat kommer dessa idéer ursprungligen från USA. Omkring 8-9 miljoner barn får där amfetamin och antidepressiva medel för påstådda psykiska störningar. Men det räcker inte. Det finns mer pengar att hämta - mycket mer. Därför har psykiatriker i allians med psykiatriska läkemedelsbolag, uppbackat av politiker på mycket hög nivå, tagit fram en plan för obligatorisk psykundersökning av alla barn, så att än fler ska förklaras psykiskt sjuka och få psykofarmaka. Det övergripande namnet för den massiva testningen kallas TeenScreen.

En kommission under president Bush, med det fantastiska namnet "New Freedom Commission on Mental Health", kom fram till att "trots att de är så vanliga, förblir psykiska störningar ofta odiagnosticerade", och rekommenderade att 52 miljoner skolbarn skall psykundersökas. Gravida kvinnor skall också undersökas. Sex miljoner vuxna inom skolväsendet skall också undersökas. De glömde att nämna att presidentämbetet också borde undersökas. Alla skall dock behandlas. Frihet har nu omvandlats till psykiatrisk tvångsbehandling.
De behandlingsmodeller som rekommenderas är utarbetade av biologiska psykiatriker betalda av de läkemedelsbolag som tillverkar psykofarmakan. Det är också den nyare, dyrare psykofarmakan som skall användas - de medel som ger bolagen den största profiten.

Denna historia framkom i början av 2004 när en högre tjänsteman, Allen Jones, i delstaten Pennsylvania i USA avslöjade sin undersökning av hur läkemedelsindustrin mutat tjänstemän i delstaten för att kunna prångla ut sina psykiatriska droger. När denna "whistleblower" avslöjade för tidningarna hur psykiatrikerna i allians med läkemedelsbolagen låg bakom planen fick han avsked på stående fot. Han eskorterades ut ur byggnaden av säkerhetsvakter från sin arbetsplats Inspector General i Pennsylvania och förbjöds att sätta sin fot där igen. Artiklar publicerades dock i New York Times och British Medical Journal, BMJ förra året.

Allen Jones var utredare för State Inspector General som jobbar med att gräva upp korruption inom andra byråer i delstaten. Han började gräva i de finansiella kopplingarna mellan läkemedelsföretagen och tjänstemän inom vårdsektorn i delstaten. Han berättade att han ganska snart upptäckte att läkemedelsföretagen påverkat tjänstemännen med resor, förmåner, påkostade måltider och inhysning på hotell av första klass i större städer. Vissa tjänstemän fick 2000 dollar i honorar från läkemedelsföretagen om de talade i deras namn under de av läkemedelsföretagens sponsrade tillställningar.

Allen Jones berättade även att han tillsammans med en psykiatriker som gått emot systemet upptäckt dödsfall direkt orsakade av medicineringen med de psykiatriska drogerna. Jones hade varnat den nuvarande Inspector General för att dödsfallen som upptäckts var statistiskt säkerställt. "Han vägrade dock att ta ställning till mina varningar", berättade Jones. "Jag tror att Inspector General och guvernören själv delar det moraliska ansvaret för dödsfallen och skadorna som har avslöjats."

President Bush etablerade New Freedom Commission on Mental Health i april 2002. Kommissionen kom fram med sina rekommendationer i juli 2003. Över 25 federala byråer engagerades för att föra in denna gigantiska plan i amerikanska skolväsendet. I juli 2005 påbörjades testningen av 52 miljoner skolbarn.  Detta kan vara svårt att tro på, men det är redan i full gång. Att det handlar om ett statligt initiativ med tvång kan bl.a. utläsas i sektionen "Promoting Full Access to Community Life." Under kapitel 4 står det:
"Kommissionen har också kommit till slutsatsen att den roll som staten spelar måste vara central för omformningsprocessen, men staten måste i stor utsträckning lita på involverandet av konsumenterna i forskning, planering och utvärderingar. På samma gång så måste de koordinerade ansträngningarna av 25 federala byråer underbygga och förstärka statens processer. Varje vuxen med en allvarlig mental sjukdom eller barn med en allvarlig emotionell störning måste få en individuellt anpassad behandlingsplan och samordnad service mellan programmen och mellan byråerna. Varje [del]stat måste ha en omfattande mentalhälsoplan, vars ägande delas av alla [del]statsbyråer och som har inflytande på behandlingen av personer med allvarlig mental sjukdom."
(http://www.whitehouse.gov/infocus/newfreedom/toc-2004.html)

Orwell skulle inte kunna uttrycka det bättre. Detta betyder att en stor mängd verk och byråer i USA måste involvera sig i detta gigantiska projekt som innebär att man helt lagligt kan tvinga varje man, kvinna och barn i USA till psykiatrisk behandling. Vad som betecknas som "allvarlig" störning är en bedömningsfråga och som vi sett så fluktuerar detta våldsamt. Ta exemplet med den nu så "populära" diagnosen "social fobi" eller kanske SAD, Social Anxiety Disorder, som den heter i USA. Att ha SAD låter ju hemskt allvarligt men innebär egentligen bara att man är mer eller mindre blyg, har svårt att ta kontakt, framträda offentligt och hålla tal, etc. Och vi vill återigen betona att psykiatrin själva har erkänt att de inte kan bota psykiska sjukdomar eller störningar. Så vad handlar detta om?

Notera att inte bara handlar om testning av barn, alla vuxna är involverade, familjen är involverad  och alla barn med emotionell "störning" är målgruppen. Vem skall bedöma om ett barn är emotionellt "stört"? Psykiatrikerna? Som själva enligt flera internationella undersökningar är mer emotionellt störda än resten av befolkningen? Begår flest självmord, skiljer sig mest bland alla yrkesgrupper och bevisligen har fler störningar än jämförda yrkesgrupper. Om ett barn får ett emotionellt utbrott i skolan eller hemma så är det naturligtvis emotionellt stört! Säg det barn som inte fått det, på ett eller annat sätt.

Frihet är slaveri
I Orwells bok 1984 vänder man på termerna: "Frihet är slaveri" och "Okunnighet är styrka". Psykiatrikerna är också experter på att vända på begreppen. När folk begår självmord efter att ha använt lyckopiller kallar man det "en terapeutisk framgång" och att "folk orkar mer!" Det blir inte bättre av att kvällstidningarna upprepar svamlet. Psykiatriker Sten Levander i Sverige har flera gånger i media uttalat sig om att "i ett fritt land händer sådant här" anspelande på det sanslösa våldet. Så det är inte bara i USA denna agenda om begränsad frihet finns.

Det är naturligtvis många som protesterar förutom KMR. En lagstiftare i Illinois som var med om att instifta lagen, blev betänksam efter ett tag:
"Jag har allvarliga reservationer över vissa av de sätt som deltagarna tolkar avsikten med lagen. Det finns avsevärda missförstånd angående avsikten - [Lagen] är toppen på ett lömskt isberg. Den farmaceutiska industrin har fått tillgång till bakdörren till alla våra barn."

Ett fåtal vansinnesdåd utnyttjas maximalt av den sittande regimen. Och även om det är Bush som skrivit under, startade den faktiskt under Clintonadministrationen, så den har ingen partitillhörighet. Psykiatrikerna svävar över gränserna. Bush har dock varit den drivande kraften bakom lagen. Den fick sin ursprungliga form redan 2002 då President Bush utlovade jämlikhet för alla mentalt handikappade med orden:
"Amerikanarna måste förstå och sända detta budskap: mental oförmåga är inte en skandal - det är en sjukdom. Och precis som fysisk sjukdom så är den behandlingsbar, i synnerhet när behandlingen börjar på ett tidigt skede ... Vi måste arbeta för ett välkomnande och deltagande samhälle, ett samhälle där ingen amerikan utelämnas, och ingen amerikan är glömd ... Vi måste ge alla amerikaner som lider av en mental sjukdom den behandling och respekt de förtjänar."

Problemet är bara att det kommer att bli så många mentalsjuka att det inte finns några friska kvar som kan välkomna de sjuka. Gränsen mellan psykisk störning och sjukdom är inte längre hårfin, den existerar inte i verkligheten. Det finns heller inga behandlingsmetoder som fungerar inom psykiatrin. Det tredje problemet är att sjukkassorna kommer att kollapsa när alla "mentalt störda" amerikaner skall få behandling.
Under 1950-talet gjorde psykiatrin ett liknande försök. Det var under värsta McCarthy-eran. 1954 slussades ett lagförslag igenom i Kongressen med den förskönande titeln: "Omsorg och behandling av mentalt sjuka i Alaska". Man avsåg att anskaffa ett enormt landområde i det frusna Alaska för att etablera läger för behandling av "mentalt sjuka". Vilken statstjänsteman skulle få oinskränkt makt att beordra, kvarhålla och skriva in vilken medborgare som helst.  Begreppet "vansinnig" (insane) togs bort ur lagen och ersattes med "mentalt sjuk", "skadad mental hälsa" eller "inkompetent". Jämför med dagens omformulering till "mentalt störd".
Bush kommission med det fantastiska namnet "Frihetskommissionen" rekommenderade att alla barn skulle testas med något som kallades TeenScreen  och sedan behandlas i ett projekt med det lika fantastiska namnet, Texas Medication Algorithm Project, kort och gott, TMAP. Detta medicintekniska program skulle "åstadkomma bättre konsumentresultat".

Forskningschefen, dr Darriel Regger, på American Psychiatric Association, APA, applåderade presidentens beslut och TMAP med orden: "Vad som är trevligt med TMAP är att det är en logisk plan som är baserad på effektiva data från kliniska försök." Han menade vidare att planen var så bra att förbundet (APA) skulle begära mer finansiellt stöd för genomförandet av planen.

Planen var mycket enkel: testa barnen under TeenScreen och föreskriv de nya moderna antidepressiva och antipsykotiska medicinerna under TMAP. Helst bara föreskriva om det gick, men det var dock lite för öppet. De fick emellertid kalla fötter när Allen Jones blåste i visselpipan och avslöjade att tjänstemän med inflytande över den medicinska planen över delstaten fick pengar och förmåner av de psykiatriska läkemedelsbolag som hade kapitalintresse i TMAP. Då fick han sparken.

TMAP startade som ett alliansprojekt av individer från den psykiatriska läkemedelsindustrin, universitet i Texas samt mentalhälso- och fängelsevården i Texas. Projektet sponsras av flera läkemedelsbolag. Av de 22 medlemmar som ingår i president Bush New Freedom Commission har 13 antingen varit, eller är, ledamöter i någon mentalhälsoorganisation som utarbetat policyn för mentalhälsovården på en statlig eller federal nivå. 11 var inblandade på något sätt i TMAP i sina delstater, fyra är psykiatriker och tre är psykologer.
Det är också avslöjande, men samtidigt skrämmande, att se att den som satt i spetsen för Bush Freedom Commission, Michael Hogan, också satt som rådgivningskonsult åt TeenScreen. Han rekommenderade med andra ord sig själv.

Allen Jones avslöjade också senare för BMJ att samma politiska/farmaceutiska allians som låg bakom TMAP, också låg bakom rekommendationerna inom president Bush "New Freedom Commission", vilken var noggrant "balanserad för att konsolidera TMAP:s ansträngningar in i en omfattande nationell policy för att behandla mental sjukdom med dyra patenterade mediciner av tvivelaktig nytta och dödliga biverkningar, och för att tvinga privata försäkringsgivare att betala notan." (http://psychrights.org/AllenJonesTMAPJanuary20.pdf)
Zyprexa, en av de nya antipsykotiska droger som i första hand rekommenderas i TMAP-projektet sålde för 4,28 miljarder dollar under 2003 och var Eli Lillys mest sålda medicin. I en artikel i New York Times rapporterades det att 70 procent av Zyprexa betalas av privata eller statliga försäkringsbolag.

Läkemedelsbolagen och i synnerhet Eli Lilly har många band till Bush administrationen. Förre presidenten George Bush Sr var styrelseledamot i Lilly och Bush Jr gav Lillys verkställande chef, Sidney Taurel, en plats i det prestigefyllda Home Security Council som tack för hjälpen. Lilly hade dessförinnan donerat 1,6 miljoner dollar till politiska ändamål under valåret 2000, varav Bush och republikanerna fick 80 procent. Uttrycket "You scratch my back and I scratch yours" har just exemplifierats.

George Bush Sr var med och startade kampanjen "Hjärnans årtionde" 1990, något som gynnade Eli Lilly ofantligt som just då hade lanserat Prozac. Det var läkemedelsbolagens PR-byråer som skapade den kampanjen. Kampanjen kröntes med Nobelpriset i medicin till Arvid Carlsson. Han var den som kom på metoden med den kemiska lobotomering som miljontals människor världen över drabbats av med hjälp av neuroleptikan.
Bush Sr hade fortfarande aktier i Eli Lilly när han tillträdde som president, något han "glömde" att nämna, vilket annars är obligatoriskt vid president-tillsättningar - för att undvika det som just hände. Innan han var styrelseledamot i Eli Lilly var han chef för CIA så han visste hur en slipsten skulle dras.

Som president såg Bush Sr även till att ändra proceduren för nyregistreringen av nya läkemedel hos amerikanska läkemedelsverket, FDA. Proceduren gick nu mycket snabbare och man kunde anlita privatläkare utanför FDA som konsulter. Allt detta gynnade läkemedelsbolagen ofantligt, i synnerhet eftersom man, som det senare skulle visa sig, kunde anlita läkare som hade finansiella kopplingar till de läkemedelsbolag vars produkter man testade. "Privatiseringen" av svenska Läkemedelsverket var även en effekt av detta. Idag betalar läkemedelsbolagen verkets alla utgifter och löner.

Allen Jones pekade även ut det faktum att företagen som var med och startade TMAP har varit, och fortfarande är, stora donatorer till Georg Bush valfond. Som tillägg kan nämnas att flera medlemmar av Bush "New Freedom Commission" har verkat som konsulter för samma läkemedelsbolag och andra hade direkta kopplingar till TMAP.

Det bör också nämnas att Bush var guvernör i Texas under utvecklingen av TMAP, och att han under valåret 2000 skröt om sitt stöd för projektet och det faktum att lagstiftning som antagits under hans tid utvidgade den sociala sjukförsäkringens, Medicaids, täckning av psykiatriska droger.
Bush har de flesta läkemedelsbolagens stöd. Bush fick t.ex. 764 274 dollar från läkemedelsbolag under valåret medan John Kerry enbart fick 149 400 dollar.

För att göra det helt klart. Projektet TeenScreen som skall testa alla skolungdomar och rekommendera behandling har utarbetats av människor med koppling till TMAP som i sin tur är sponsrat och direktkopplat till ett flertal psykiatriska läkemedelsbolag.

Barnen köps
TeenScreen lockar barn, så unga som 9 år, att göra självmordsundersökningar genom att erbjuda gratis biobiljetter, matkuponger och pizza party, om de går med på testen. När barnen gått med på lockropen kontaktas föräldrarna för godkännande. TeenScreens project coordinator har sagt:
"Vi fann ut på ett tidigt stadium att skicka ut brev till föräldrar var onödigt tidskonsumerande och vi fick en låg respons. Vi tänkte, varför inte gå direkt till eleverna själva och erbjuda en videokupong värd fem dollar till var och en som kommer tillbaka med ett påskrivet tillåtelseformulär inom en tvådagarsperiod. Det fungerade. Vi har en extremt hög respons."

Det är annars olagligt i USA att testa barn utan föräldrarnas medgivande. TeenScreen har förbigått detta genom ett "passivt tillåtelseformulär" som inte kräver föräldrarnas underskrift. Formuläret skickas hem till föräldrarna och om de inte returnerar det anser TeenScreen att föräldrarna godkänt det.

Skolungdomarna får sitta ner och besvara introverterande frågor såsom:
• Har det funnits någon gång när ingenting verkade roligt för dig och du inte var intresserad av någonting?
• Har det funnits någon gång när du kände att du inte kunde göra någonting bra eller att du inte såg lika bra ut eller var lika smart som andra människor?
• Hur ofta blev dina föräldrar uppretade eller upprörda på dig på grund av hur du kände eller agerade?
• Har du ofta känt dig nervös när du behövde göra saker inför andra människor?
• Har du ofta oroat dig innan du skulle idrotta eller spela ett spel eller utföra någon annan aktivitet?

Till synes oskyldiga frågor, men att sedan klassificera barnet som psykiskt sjuk på grundval av dessa frågor är lite väl magstarkt. I synnerhet som man vet att barnet med största säkerhet kommer att få en mycket starkt personlighetsförändrande psykiatrisk drog. De kan diagnosticeras med:
Social fobi
Panikångest
Ångest
Tvångsmässig störning
Aktiva eller passiva självmordstankar
ADHD
Bipolär störning (mano-depressiv)
Social ångeststörning

Diagnoserna följer barnet livet ut. Allt detta är naturligtvis en enorm bluff som enbart är avsedd att fylla psykiatrikernas och läkemedelsbolagens fickor. Barnen får inte göra något blodprov, röntgen eller kemiska eller biologiska tester för att att utröna om de har någon sjukdom. Inga som helst bevis för fysisk avvikelse föreligger som skulle kunna verifiera att de är "sjuka". Om barnet är mobbat och deprimerat på grund av detta diagnosticeras det som depressivt eller kanske med social ångeststörning. Mobbningen hanteras ej, trots att det bevisligen är en av de största orsakerna till depressioner bland skolungdomar. Enda "botemedlet" är en psykiatrisk drog som för alltid förändrar barnets personlighet.

Detta är inte bara en bluff, det är rent kriminellt. Om någon skulle göra något liknande med sin granne eller någon man kände skulle man åtalas. Dock inte psykiatrikerna och deras allierade läkemedelsbolag som istället får pengar från staten för att utföra detta.

Psykiatrikerna har i decennier hamrat in hos allmänheten och politiker att deras så kallade mentala störningar är biokemiska störningar i hjärnan. Detta är naturligtvis falskt (se annan artikel om detta). Det finns absolut inget sätt att exakt mäta hjärnans kemiska obalans  och sedan korrigera denna. Man vet inte vad en korrekt balans är, så hur skall man  veta vad som är en inkorrekt?

Mentala störningar och sjukdomar är helt enkelt en lista av olika beteende  som psykiatrikerna har röstat fram och fört in i sin "diagnosbibel" DSM. Det finns 374 olika diagnoser (till största delen beteenden). De är i princip baserade på handuppräckning under ett konsensusmöte. Inga som helst kemiska eller biologiska tester kan verifiera dessa mentala "störningar, till skillnad från verkliga sjukdomar, som t.ex. diabetes. Man har försökt visa med hjärnscanningar hur hjärnan blir röd, gul eller grön om man tänker vissa tanker eller blir utsatt för vissa omständigheter - och använda det som bevis. Det är närmast skrattretande. Det enda det visar är att hjärnan blir röd om man blir arg. Men - blir hjärnan röd för att man blir arg - eller blir man arg för att hjärnan är röd? Det handlar om hönan eller ägget. Är det tankarna som styr strukturen eller strukturen som styr tankarna? En evig filosofisk fråga.

Politiskt vapen
Det är också ett politiskt vapen av stora mått. Om en person får en diagnos ur DSM så anses han inte riktigt tillräknelig eller förnuftig längre. Vem skulle lyssna på en debattör med stämpeln "trotsstörning"?
Upproriska barn oskadliggörs alltså redan i unga år. Och det är naturligtvis syftet med hela denna Orwelliansk plan. Man skiter fullständigt i hur barnen mår. Media gör tillräckligt med snyftreportage för att hantera den biten och således avväpna opponenter mot projektet. De psykiatriska drogerna knäcker därefter vilket upproriskt barn som helst.

Nu kan statsledare leka krig precis som de vill utan demonstrationer. Ett mål man strävat efter sedan upproren runt vietnamkriget. Terrorhotet är perfekt för introducerandet av denna plan. Vem kan opponera sig? Han eller hon måste vara mentalt störd! På 1950-talet skulle de deporteras till Alaska, idag sänker man dem med effektiva psykiatriska droger.

Våldsframkallande mediciner ges
Samtidigt kan man tjäna pengar - rejält med pengar. En nyligen gjord undersökning av nyutexaminerade psykiatriker i USA visade att 9 av 10 barn gavs psykiatriska droger som enda behandling (Journal of the American Academy of Child Adolescent Psychiatry, 2002). Runt 9 miljoner barn i USA får psykiatriska droger idag. Det kommer att öka exponentiellt med TeenScreen och TMAP. Paketet kommer även att exporteras till övriga världen - vi har redan löst ut paketet i Sverige. Naturligtvis under "svenska förhållanden". 17 miljoner barn i västvärlden får idag någon form av psykiatrisk drog. Ökningen är lavinartad.
Paradoxen är att TeenScreen/TMAP är till för att förebygga och förhindra självmord bland barn. Det är spjutspetsen i marknadsföringen av detta projekt. Vem kan motsätta sig det? Men man använder psykiatriska droger som nyligen (KMR har dock känt till och varnat för detta sedan början av 1990-talet) visat sig framkalla självmord bland barn och i USA fått den kraftigaste varningen på etiketten (Black box warning).
När U.S. Preventive Services Task Force (en av regeringens mest prestigefyllda forskningsgrupper) studerade resultaten från TeenScreen år 2004 kom man fram till att:
A. Det fanns inga bevis för att att screening för självmord reducerar försök eller dödlighet.
B. Det finns begränsade bevis för korrekt-heten i screening som ett verktyg för att identifiera självmordsrisk.
C. Det finns inga bevis för att behandling reducerar självmordsförsök eller dödlighet.

Självmord som påtryckning
TeenScreen har inga som helst bevis för att deras tester reducerar självmord. Självmord bland barn är så sällsynta så att det finns inget sätt att mäta det. Statistik visar att självmord bland barn är relativt konstant sedan 20 år tillbaka i USA. Och åtgärder som direkt motverkar det måste pågå under mycket lång tid på nationell skala för att kunna utröna effekterna. I Sverige gick psykiatriker i taket när kurvan för självmord bland barn gick upp och ville genast införa "åtgärder". Det visade sig att ökningen handlade om ett fåtal barn. Men för att öka antalet - och således skrämma upp politikerna - hävdade en psykiatriker att barn som leker aktivt i själva verket är självmordsbenägna.

Man har nu startat "The war against suicide". Det låter ju bra. Men hur har det gått med alla dessa "war against ..."? Lyndon B Johnsons "War against poverty" på 60-talet var ju ingen framgång - tvärtom. "The war against drugs" på 80-talet fick närmast motsatt effekt. "The war against terrorism" har vi sett vad det leder till. Närmast ett tredje världskrig. Inga av dessa "krig" har lyckats. De har kostat miljarder och åter miljarder dollar. De håller liv i regeringen, det är allt.

Eftersom de psykiatriska drogerna framkallar självmord och eftersom så många barn får droger borde man istället undersöka hur många barn som begått självmord efter att ha fått drogerna. Därefter bör man stämma psykiatrikerna som skrivit ut dem och läkemedelsbolagen som tillverkar dem. Och detta sker nu i USA. Flera mycket stora rättegångar är på gång.

Det intressanta är att TeenScreen/TMAP drogs igång efter alla uppmärksammade skolskjutningar. Man ville undvika våldet och självmord genom tidig testning av alla barn. Psykiatrikerna hävdade att en stor del av barnens hjärnor var störda och ville sätta in "preventiv behandling" på ett tidigt stadium. Vad de dock inte uppmärksammade (läs negligerade) var att så gott som alla ungdomar involverade i skolskjutningarna redan hade gått på psykiatriska droger, och att det var detta som utlöste våldet.

Psykiatriska droger framkallar våld och självmord! Så gott som alla självmord och sanslöst våld sker kort tag efter kontakt med psykiatrin.

Det intressanta är att man i Colorado redan satt in program för våldsprevention innan den värsta skolskjutningen i USA:s historia ägde rum. De som sköt hade varit med i detta program. Enligt Jane Phearson fil dr, chef för National Alliance on Mental Health (patientorganisation) så visade det sig att "deltagare var mer benägna att överväga självmord som en lösning på problem efter programmet än före programmet." Det om något borde få alla lampor att lysa röda.

Mellan 1995 och 1999 så ökade användningen av antidepressiva medel för barn under 7 år med 580 procent. Skolskjutningarna började under denna period. Så unga barn som femåringar som använt dessa medel har begått självmord.

I Florida, där man haft svårast att få in TeenScreen (KMR har varit mycket aktivt där) visade en undersökning att en stor del av de tonåringar som begått självmord använde psykiatriska droger eller fick psykiatrisk behandling. Under åren 2002 och 2003 så hade 81 procent av de skolungdomar som begick självmord i Pinellas County använt psykiatriska droger eller fått psykiatrisk behandling. Undersökningen pågår fortfarande och man förväntar sig en ökning av siffran. Under en femårsperiod så hade 100 procent av alla barn som begått självmord i Paco County använt psykiatriska droger eller fått psykiatrisk behandling.
Detta skall alltså vi importera till Sverige!

Psykiatrikerna försökte stoppa negativ press
TeenScreen utvecklades av en psykiatriker vid namn David Schaffer verksam vid Columbia University och barnpsykiatriska avdelningen vid New York State Psychiatric Institute. Han är privat konsult åt flera läkemedelsbolag och hoppar gärna in för att försvara deras produkter. Han har inkallats som expertvittne under flera rättegångar mot läkemedelsbolag för att rädda dem. Han är även ordförande för American Foundation for Suicide Prevention. År 2000 utförde AMFSP en nationell undersökning angående självmord. Den sponsrades av ett läkemedelsbolag med 1 250 000 dollar. Resultaten används för att skrämma in föräldrarna in i TeenScreen. Detta trots att självmordsstatistiken inte fluktuerat nämnbart senaste två decennierna.

När myndigheterna i Storbritannien i december 2003 utfärdade rekommendationer mot användandet av antidepressiva medel på ungdomar under 18 år p. g.a. självmordsrisken så skrev Schaffer, enligt New York Times 11 december, på uppdrag av ett läkemedelsbolag, till brittiska myndigheterna och framförde synpunkter på att det fanns otillräckligt med bevis för att begränsa användningen på barn (därefter förbjöd dock Storbritannien användningen totalt för barn under 18 år).

Vi har liknande psykiatriker i Sverige, främst av dem är von Knorring och Gunilla Olsson. De förespråkade behandling med antidepressiva på barn trots att de visste om självmordsrisken och försökte påverka Läkemedelsverket att inte ge ut varningar. LV hade nog lytt deras råd om inte EU hade kommit ut med starka rekommendationer.

TeenScreen har som vi sett olika sätt att locka barnen att göra testen. En av metoderna för att få föräldrarna att godkänna barnens begäran(!) är att skaffa namn på barn som begått självmord i olika delstater. Därefter kontaktar man tidningarna som publicerar en snyfthistoria med krav om "åtgärder". Detta har satts i system. De kontaktar även patientföreningar och försöker få dem att gå sina ärenden.

Kraftigt motstånd
Men långt ifrån alla köper deras metoder. Två föräldrar i Indiana har stämt TeenScreen för att de testade  sina barn utan deras medgivande. En uppmärksammad rättegång väntar. I Florida är man ytterst skeptisk till TeenScreens fiskafänge. I Pinellas County har man definitivt tagit avstånd från TeenScreen efter man förstått hur de fungerar - och framförallt deras kopplingar till läkemedelsindustrin. TeenScreen fick därför 180 000 dollar från Columbia University för att sälja in metoden till skolstyrelsen i Florida. Man fick även 381 664 dollar från ett läkemedelsbolag och 130 416 från ett annat för att utföra "studier" om nödvändigheten av antipsykotiska medel.
När skolstyrelsen i Pinella hade möte för allmänheten fick upprörda föräldrar säga sitt. Enligt St. Petersburg Times den 6 februari 2005 så hade skolstyrelsen dessförinnan bombats med över 700 e-mail vilket fick styrelsen att rösta emot användningen av TeenScreen med 6-1. Den ensamme ledamoten hävdade att e-mailen kom från föräldrar som trodde att psykiatrikerna ville droga ner barn med självmordsframkallande droger!

Men skolstyrelsen i Florida hade även fått rapporter om den psykiatriska nerdrogningen från ett annat håll. En rapport visade att av 1180 adoptivbarn var 652 på en eller flera psykiatriska droger. Övriga rapporter visade på sambandet mellan självmord och de droger som TeenScreen rekommenderade.

TeenScreen är helt enkelt bara en frontgrupp för skrupulösa psykiatriker och psykiatriska läkemedelsbolag.

Enorma kostnader
TeenScreen och TMAP har fått Bush välsignelse och man räknar med att testa alla skolbarn - trots aktivt motstånd. Hittills har man testat 50 000 skolbarn. Deras strategi och långsiktiga mål är testning av alla barn med psykiatrisk behandling under närmaste tio åren. Det ger klirr i kassan. Columbia University har ju trots allt investerat närmare 19 miljoner dollar i utvecklingen av TeenScreen. Läkemedelsbolagen i sin tur har investerat mångmiljonbelopp. Man måste ju få tillbaka investeringen - och kanske lite till. Inga problem. Fortsätter det så här är de miljardärer inom några få år.
• Det finns 47,7 miljoner skolbarn i offentliga skolor i USA.
• Det finns fem miljoner skolbarn i privata skolor.
• 17 procent av barn och ungdomar som testas av TeenScreen får behandling av något slag, det blir sammanlagt 8 959 000 barn. Och det är ändå bara den officiella siffran från TeenScreen, förmodligen är siffran mycket högre, med tanke på alla de gottepåsar man delar ut för att locka barnen.
• 60 procent av dessa barn får psykiatriska droger, det blir 5 217 300 barn.
• Ett recept för en enda psykiatrisk drog kostar 15,56 dollar per dag.
• 5 217 300 ggr 15,56 dollar blir 81 181 188 dollar per dag.
• 81 181 188 dollar ggr 365 dagar blir   29 631 133 620 dollar per år.
• Det blir 30 miljarder dollar per år för läkemedelsbolagen - 240 miljarder kronor, för ett enda medel.

Multiplicera detta med ett livslångt beroende av flera psykiatriska droger. Nåja, det blir bortfall, för många tar livet av sig efter ett kort tags användande av drogerna, men å andra sidan hoppas man kunna exportera modellen till övriga länder innan det upptäcks. Sverige till exempel.

Barn är en guldgruva för psykiatriker och deras allierade läkemedelsbolag
I Colorado testade man 350 skolungdomar i TeenScreen. Man fann genom testen att hela 50 procent(!) ville ta livet av sig. Hälften av alla barn i en skola skulle alltså vilja ta livet av sig!? 71 procent av barnen på olika skyddshem hade psykiatriska störningar. Detta är inte vetenskap men väl en dröm för psykiatriker och läkemedelsbolag. Vem skulle protestera mot att dessa barn behandlades? De var ju ändå bara till besvär.
New York Times skrev en artikel om David Schaffer och hans kriterier för de ungdomar som var självmordsbenägna och som i synnerhet skulle behöva behandling:
"Han studerade anteckningar om 140 tonåringar som begått självmord under 1980-talet i och utanför New York. De flesta manifesterade åtminstone tre karakteristiker. Den första var depression. Den andra var alkoholmissbruk - vilket återfanns bland två tredjedelar hos 18-åringarna. Och den tredje var aggression - att slå någon eller slå mot en vägg."

Hur många ungdomar motsvarar inte de kriterierna? Kostnaderna för psykiatrins diagnoshysteri har skenat iväg i alla länder. Det finns liknande trender i alla västländer, Sverige ej undantaget. Det finns inga bevis, mer än vad TeenScreen/TMAP hävdar, att detta testande och nerdrogande har någon som helst positiv inverkan på samhället. Uppgifterna om de antidepressiva medlens självmordsframkallande effekter kom inte långt efter att TeenScreen/TMAP dragit igång. Trots det fortsätter man som om inget hänt. Som Allen Jones gjorde klart (varefter han fick sparken av tjänstemännen som fick pengar av läkemedelsbolagen) så var TMAP:s policy att enbart använda de psykiatriska droger som godkänts av en konsensuspanel vid amerikanska psykiatriförbundet. En panel direkt influerad av Big Pharma.

Barn blir nu förklarade mentalt sjuka eller störda, enbart på grund av åsikter av människor som har finansiella kopplingar till de läkemedelsbolag vars produkter de förespråkar och skriver ut. De som tjänar på detta är psykiatriker och läkemedelsbolag. De som får betala priset är barnen.

Övergrepp på mänskliga rättigheter
De som blir förklarade mentalt sjuka kan förväntas få sina civila och mänskliga rättigheter begränsade. ADHD-barn som får amfetamin får till exempel inte göra militärtjänst, och även om många inte tycker det spelar någon roll så speglar det attityden till dessa människor. En del får inte ta körkort, andra får inte ta några försäkringar. En katastrof i USA. Tidigare fick barn, vars föräldrar vägrade ge dem amfetamin, inte gå i skolan. Vissa föräldrar hamnade i domstol för sitt trots. Tusentals barn har omhändertagits på grund av att föräldrarna vägrar ge dem amfetamin eller psykiatriska personlighetsförändrande droger. Många föräldrar har flytt med sina barn och lever mer eller mindre som flyktingar. Vissa har flytt landet.
Det som är ännu värre är att människor som förklaras psykiskt sjuka skall tvångsbehandlas - i hemmet - om så behövs. Man har redan utvecklat en liten kapsel som portionerar ut drogerna för de motsträviga som vägrar ta sin "medicin".

Politiskt intresse
Så vad handlar allt detta om? Förutom pengar? En hel del politiskt intresse ligger bakom. Bush välsignelse tyder på detta. Psykiatrin har alltid gått politikernas ärende - eller om det är tvärtom.
Vi har idag inga tester för att hitta och oskadliggöra  kriminella människor; vi har inga tester för att hitta våldtäktsmän; inga tester för att hitta terrorister.

Man går därför in i tidig ålder för att hitta potentiella källor till besvär. ADHD-barn är ett sådant exempel. Det finns litteratur som visar att begreppet från början, då det kallades MBD på 1960-talet, användes som "markör" för att stämpla och markera potentiellt schizofrena människor i framtiden. Det fanns en mycket avancerad plan för att upptäcka (screena) och markera dessa barn.

I USA mer eller mindre tvingades föräldrarna att ge barnen amfetamin för att "hålla dem lugna". Ett skräckscenario väntar alltså om TeenScreen/TMAP, som med Bush välsignelse, exporteras till övriga världen. Sverige, som en av USA:s lydstater, har redan som ett av de första länderna i EU börjat. Vi var även först att importera den psykiatriska/psykologiska smörjan i skolan på 1940-50-talet. Det var Alva Myrdal som besökte Rockefeller Institute och tog med sig hela konceptet till Sverige. Det dröjde inte länge förrän det fanns skolpsykologer i varenda skola. Skolan skulle omvandlas till en mentalklinik.

Allmänheten behöver vara alert på överbeskyddande regeringar som använder sig av skolan för att omdana samhället. Historien talar sitt tydliga språk.

De nazistiska psykiatrikerna i Tyskland fick i uppdrag att samla ihop (screena) och "behandla" alla barn med funktionshinder. Behandlingen ifråga var ihjälgasning. Idag använder man enbart psykiatriska droger. Det räcker för att oskadliggöra den potentiella faran som upplevs av paranoida människor i beslutsfattning. Och om folk vägrar att ta sina "mediciner" så injicerar man en liten kapsel - annars så finns ju Alaska kvar!

Jo, en sak till angående masstestningen i USA. En rapport från The President's Commission on Excellence in Special Education visade att 2,4 miljoner skolbarn hade diagnosticerats med "mental störning" och placerats i specialundervisning, när det visade sig att de i själva verket aldrig fått tillfälle att lära sig läsa. Man tog inte hänsyn till detta vid masstestningen och massnerdrogningen - naturligtvis.

Barn idag är mer stressade, mer benägna till emotionell berg och dalbana; de vill inte ha det här, de vill inte "testas". Kuratorer, socialarbetare, psykologer och psykiatriker med deras screening är inte lösningen på deras problem. Det är ett rättfärdigande för en förlängd och förhöjd lönecheck, att ta emot och spendera mer skattepengar, mer intrång av regeringar i familjelivet, mer kontroll av familjen, mer splittrande av familjelivet.
Lösningen är att förbättra skolundervisningen, att lära barn att studera ordentligt, få dem att slå upp ord så att de förstår vad de läser. Inte låta barn gå vidare i materialet förrän de förstår vad de håller på med. Blanda teori med praktik, ordentligt med gymnastik och bra och näringsrik mat. Då först kan de hänga med i skolan utan att bli "överaktiva".

Massundersökningen har börjat i Sverige
De "sjuka" barnen ska alltså upptäckas även i Sverige. Därför föreslår Socialstyrelsen för regeringen att alla svenska elever i årskurs 6 och 9 ska svara på frågor om sin psykiska hälsa. Socialstyrelsen har tänkt sig att den första massundersökningen ska starta redan 2006, och vill ha regeringens godkännande.

Mängden psykisk sjukdom står i ett direkt förhållande till användningen av psykiatriska diagnoser. Det är med andra ord så att ju mer läkare undersöker barn för att se om de passar in på de beteenden som är dessa diagnoser, desto fler barn blir psykiskt sjuka! Och kom ihåg att 25 procent skall vara psykiskt sjuka och skall "upptäckas" enligt den psykiatriska expertisen.

Om Socialstyrelsens förslag går igenom innebär det att alla svenska barn i årskurs 6 och 9 redan i år ska svara på ett antal mycket personliga och laddade frågor. Det är inte vilka frågor som helst - namnet på formuläret, som barnen läser, är Frågeformulär om psykisk hälsa. Det är frågor som ska inplantera idén hos ett stort antal barn att deras känslor och tankar är onormala och sjuka.

Det är lätt att ge barn idéer. Och detta är ett gigantiskt försök att inpränta hos barnen att de egentligen mår dåligt. Frågorna är designade så. I USA finner man frågor uttalade som konstateranden och det är bara att kryssa i:
"Det är sällan jag mår bra; jag hatar skolan; min far är en tyrann; jag undrar om jag utvecklas normalt sexuellt; lönar det sig verkligen att vara ärlig", o.dyl.

Tonåringar kan känna sig ensamma, mobbas, ha problem med kompisar, känna att de inte riktigt passar in, känna sig annorlunda, tycka att de inte ser tillräckligt bra ut eller att de inte är nog smarta eller populära.
De kommer genom frågorna i Socialstyrelsens psykundersökning att för första gången få idén att deras tankar, känslor och uppträdande är tecken på psykisk sjukdom. Oberoende av svaren har barnen, bara genom att delta, orienterats i riktning mot att se sig själva i den psykiska ohälsans sken, och med det tagit ett första steg mot att se sig själva som psykiatriska konsumenter.

Utifrån resultaten av denna enkätundersökning kommer sedan kraven - kraven på noggrannare utredningar av enskilda barn, samt framförallt - kraven på mer resurser till psykiatrin. De psykiskt ohälsosamma måste utses. De ska vidare i utredningskedjan. De ska få sitt rätta namn och de ska få sin psykofarmaka!

De personer i Sverige som rekommenderar vad som ska göras med de upptäckta barnen är ett antal läkare, mestadels psykiatriker, med nära band till läkemedelsindustrin, och kopplade till Läkemedelsverket och Socialstyrelsen. Deras krav är tydliga: barn ska ges psykiatriska droger.

Psykofarmaka till barnen
Som vetenskapligt råd för skolhälsovården på Socialstyrelsen finns passande nog barnläkaren Björn Kadesjö, en av förgrundsfigurerna i de grupperingar som krävt att minst 10 000 svenska barn på en omedelbar verkan ska sättas på amfetamin. Kadesjö driver på utvecklingen mot att omforma skolhälsovården till en psykiatrisk undersökningsenhet för barn. Det skall börjas i tid. Tillsammans med bland annat Christopher Gillberg och Läkemedelsverkets specialistläkare Lars-Olof Janols har Kadesjö tagit fram ett formulär som ska fånga in alla de barn som sägs ha ADHD och DAMP - ett formulär som ska ut i skolhälsovården i samband med att mass-undersökningen startar 2006, för att sålla ut barn "i behov av behandling".

Till barnen "med ADHD" erbjuds narkotikaklassad centralstimulantia, amfetaminpreparat (Ritalina, Concerta, Adderall) och det av läkemedelsföretaget Eli Lilly tillverkade medlet Strattera (ännu inte godkänt i Sverige).
Den första "biverkningen" med att ge amfetamin till barn är att de blir övertygade om att de inte kan klara sig i skolan eller i livet utan narkotika. Idag får man höra barn säga "jag har fel i hjärnan", på fullt allvar. Andra barn kallar dem föraktfullt för "damp-barn", ungefär som man förr kallade dem CP-barn". Narkotikan korrigerar inte alls någon "biokemisk obalans" i hjärnan (som det påstås) - det är en fråga om att med kemiska medel styra ett barns beteende. Att det finns ett antal föräldrar som tror att amfetaminpreparat är enda lösningen för deras barn visar bara vilka manipulationer läkemedelsbolag och psykiatriker är villiga att ta till för makt och profit. "Diabetiker får ju insulin!" är mantrat som upprepas. Ingen människa har amfetaminbrist.

Den på Läkemedelsverket anställde psykiatrikern Lars-Olof Janols, som är en av krafterna bakom det nya undersökningsformuläret för ADHD & DAMP, har i många år propagerat för amfetamin och påstått att narkotikan är välgörande och utan faror. Han har bland annat sagt att: "Allvarliga kort- och långsiktiga biverkningar har ej kunnat påvisas". Sanningen har till slut kommit ikapp Janols och det svenska Läkemedelsverket. De kan inte längre ljuga om biverkningarna efter det att hälsovårdsmyndigheterna i flera länder utfärdat rekommendationer mot eller totalförbjudit de vanligaste amfetaminpreparaten. Man drog t.ex. in Adderall då det framkommit att 20 personer som tog "medicinen" lidit en plötslig död, orsakad av hjärtskador. 14 av de 20 var barn. Dessutom var preparatet kopplat till 12 fall av hjärnblödning (2 av fallen var barn).

Det av läkemedelsbolaget Eli Lilly tillverkade medlet Strattera var från början tänkt att ges mot depression men man lyckades inte få fram någon positiv effekt av det. Det fick "recyclas" (återanvändas) - det blev ett medel "mot ADHD". PR-avdelningen kom på att det med en förskönande omskrivning kunde marknadsföras som den första "icke centralstimulerande medicinen för ADHD" - till skillnad från den narkotika som barnen annars fick.
Eli Lilly satsar hårt i marknadsföringen av Strattera i Sverige. Man har investerat 1 miljon (1 000 000) i patientföreningen Attention och vill på så sätt få effektiv hjälp med försäljningen av "diagnosen" ADHD och med att röja mark för Strattera. Man har också investerat i att svenska psykiatriker gör prövningar av och reklam för medlet. En psykiatriprofessor framträdde i TV4 i slutet av 2004 och talade sig varm för att barn ska få Strattera. Han sade också: "Det finns personer som behöver ta de här läkemedlen livet ut…" Eli Lillys PR-avdelning jublade. Vad som inte sades i programmet var att professorn hade ett avtal med Lilly och att han skulle, om någon ställde frågor, "direkt underrätta Lilly och inte avslöja någon information utan Lillys på förhand givna skriftliga godkännande". Den "information" han gav i TV var alltså förhandsgranskad och godkänd av läkemedelsbolaget.

Men strax efter det att professorn gjort reklam i TV tvingades företaget gå ut med kraftiga varningar om att medlet kunde orsaka allvarliga leverskador. Och i april förra året fick den europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA) gå ut med varningar om att Strattera kunde ge biverkningar i form av "fientlighet och emotionell labilitet" hos barn.

Ett av huvudsyftena med de psykiatriska massundersökningarna är att uppdaga andelen "deprimerade" barn. I Sverige har främst psykiatriprofessor Anne-Liis von Knorring, vetenskapligt råd på Läkemedelsverket, och hennes medarbetare Gunilla Olsson stått för reklamen för antidepressiva medel till barn. Inget enda sådant medel är godkänt för barn men ändå har dessa psykiatriker i tidningsartiklar, på konferenser, i TV och i medicinska tidskrifter ideligen framfört att många barn är deprimerade och behöver antidepressiva medel. Det har bland annat sagts "att alltför få tonåringar får nödvändig medicin", "antidepressiva medel är effektiva", "Medicinerna är inte riskabla att använda".

Men idag har lögnerna om att barn behöver antidepressiva medel obarmhärtigt avslöjats. Den mest ansedda medicinska tidskriften på planeten, Lancet, skrev förra året på ledarplats: "Forskningshistorien om användning av SSRI-preparat [nya antidepressiva medel] vid depressioner hos barn är en historia om förvirring, manipulation, och institutionella misslyckanden." Man skrev också om hur dessa medel visat sig vara "ineffektiva och skadliga för barn".

När läkemedelsbolagens egna prövningar av antidepressiva medel på barn tvingades fram ur gömmorna visade det sig att de antidepressiva medlen ökade risken för självmord och fientlighet. Antidepressiva medel är en miljardindustri och tillsynsmyndigheterna (som FDA i USA och Läkemedelsverket i Sverige) sitter i knät på läkemedelsindustrin - de är i själva verket finansierade av industrin.

Men när mer än 60 familjer från olika delar av USA inför FDA:s rådgivande nämnd i februari 2004 berättade om hur deras barn råkat ut för skador av de antidepressiva medlen var det svårt att fortsätta gömma bevisen. Föräldrar berättade om hur deras barn förändrades drastiskt strax efter det att de började ta pillren; hur de blev aggressiva, självmordsbenägna eller våldsamma mot andra människor; flera föräldrar berättade om hur deras barn tagit livet av sig som ett resultat av dessa reaktioner på de antidepressiva medlen. FDA blev som ett resultat av alla avslöjanden tvunget att utfärda kraftig varningstext på dessa medel om att de ökade risken för självskadligt beteende och självmord. Den europeiska läkemedelsmyndigheten (EMEA) har i år sagt att antidepressiva medel inte ska ges till barn, och att kraftiga varningar om att medlen visat sig ge ökad självmordsrisk och fientlighet hos barn ska utfärdas.

Naturligtvis accepterar inte de läkemedelsbolag som tjänar miljarder på antidepressiva medel sanningen, och självklart protesterar de psykiatriker som byggt hela sin karriär på lögnen att pillren är "säkra och effektiva". I Sverige slåss dessa psykiatriker och tillsynsmyndigheten själv, Läkemedelsverket, för att Prozac/Fontex ska bli godkänt för barn. Nyligen har man återigen godkänt Ritalina för barn. Medlet som orsakade en katastrof på 1960-talet i Sverige och ledde till totalförbud, det enda land som förbjudit medlet. Trots att Läkemedelsverket i sina arkiv redan hade bevis för att Ritalina orsakar självmordstendenser hos barn.

De slåss för att bevisligen ineffektiva och skadliga piller ska påtvingas landets barn. För vad är vitsen med att massundersöka barnen om man inte får skriva ut några piller till dem?

Ingen alls.

-Peter Anstrin