68 % av alla unga kvinnor som begick självmord 2013 använde psykofarmaka – inga biverkningsrapporter
2014-11-28
68 % av de unga kvinnor (15-24) som tog livet av sig 2013 gjorde det under inverkan av psykofarmaka, 41 % under inverkan av antidepressiva. Till det kommer det skandalösa förhållandet att ingen enda biverkningsrapport skrevs om dessa fall – inget enda utreddes av Läkemedelsverkets avdelning för säkerhetsuppföljning av läkemedel.
Vi har i veckan nåtts av nyheten att sjukvårdsminister Wikström vill satsa 100 miljoner extra på psykiatrin. Frågan som inga media ställer är om de nya satsningarna ska medföra ännu mer av den ”medicin” som den tidigare regeringens psykiatrisatsning medförde.
Den frågan borde vara ytterst relevant med tanke på att den tidigare regeringens satsningar främsta effekt var att ännu fler unga kvinnor i Sverige fick antidepressiva medel och annan psykofarmaka. Aldrig någonsin tidigare har unga kvinnor fått så mycket psykofarmaka som förra året (Läkemedelsregistret).
Och aldrig tidigare har lika många unga kvinnor begått självmord under inverkan av psykofarmaka: Under 2013 hade 68 % av de unga kvinnor som begick självmord psykofarmaka i blodet vid rättsmedicinsk analys – 41 % av dem hade spår av antidepressiva.
Fakta rimmar illa med de sagor som läkemedelsföretag och biologiska psykiatriker fått journalister att tro på. Berättelsen om ”den biokemiska obalansen” är fortfarande vad patienter får höra och vad journalister förmedlar till allmänheten. Detta trots att ledande akademiker världen över avfärdat den under många år. Och trots att auktoritativa psykiatriker ser den som så pinsam att man försöker skriva om historien, och förnekar att argumentet om den biokemiska obalansen ens förts fram av psykiatriker. Som när redaktören för tidskriften Psychiatric Times, psykiatriprofessor Ronald Pies, säger att psykiatrin inte kan beskyllas för denna pinsamma vandringssägen: ”Faktum är att idén om den ’kemiska obalansen’ alltid varit en slags vandringssägen – aldrig en teori som på allvar lagts fram av välinformerade psykiatriker.” (Psychiatric Times, 2011) Alla de patienter som av sina läkare fått höra att deras antidepressiva medel skulle rätta till en kemisk obalans, var som insulin för en diabetiker, och nog skulle behöva tas resten av livet, har alltså från högsta psykiatrisk ort nu fått veta att det här var en ”vandringssägen”.
Det är i en sådan sagomiljö som läkemedelsbolag och biologiska psykiatriker, som Göran Isacsson vid Karolinska institutet, fört ut idén att antidepressiva skulle ha en skyddande effekt mot självmord. Tillsamman med ”fakta” om att låga procentsatser av antidepressiva medel hittats vid rättsmedicinska undersökningar av självmord.