OERHÖRD ÖVERDIAGNOSTISERING AV DEPRESSION
2013-09-13
Under de sista två decennierna har användningen av psykmediciner, främst antidepressiva, skjutit i höjden. I Sverige förra året använde 808 000 antidepressiva, varav 536 000 var kvinnor. Men upp till sex av sju personer i den största åldersgruppen möter inte kriterierna för en diagnos.
Är verkligen närmare 10 procent av befolkningen (cirka 20 procent av den vuxna befolkningen) i Sverige så deprimerade att de behöver ”antidepressiva” kemikalier? Och det går allt längre ner i åldersgrupperna. Närmare 75 000 personer inom åldersgruppen 30-34 år hämtade ut antidepressiva förra året.
Frågan är relevant, i synnerhet när man betänker att Sverige i en nyligen gjord internationell undersökning av FN hamnade på femte plats bland 170 länder över vilket som var det lyckligaste landet. Förra året hamnade Sverige på andra plats. Något stämmer inte.
Frågan är ännu mer relevant i USA, där mer än 1 av 10 tar antidepressiva, och bland kvinnor 40-50 år, en av fyra. Totala antalet amerikaner som använder antidepressiva medel blir astronomiska 35 miljoner (11,9%).
Vi får höra en mängd obskyra förklaringar till varför så många är så deprimerade att de får ta kraftiga kemikalier – som i vilket fall inte hjälper. Det skylls på samhället, finanser och stress.
Den verkliga orsaken är dock att det råder en lika astronomisk överförskrivning. (1)
En studie som publicerades i april i år i Journal Psychotherapy and Psychosomatics (2) fann att närmare två tredjedelar av 5639 patienter, som diagnostiserats med depression inom tolv senaste månaderna, inte mötte kriterierna för egentlig depression (major depression) som beskrivs i psykiatrins diagnosbibel, DSM.
I själva verket är en allvarlig (egentlig) depression relativt sällsynt. Vilket flera undersökningar kommit fram till. (3) Feldiagnostisering är mycket vanlig. Sex av sju patienter över 65 år, den största åldersgruppen som fått en diagnos, led inte av depression, dvs. de mötte inte kriterierna för depression i DSM.
Men så gott som alla får antidepressiva medel. Majoriteten tar dem i flera år, många i årtionden, en del livet ut – och det blir inte alltid så långt med de biverkningarna.
Studiens ledande författare,
dr Ramin Mojtabai, biträdande professor vid John Hopkins Bloomberg School of
Public Health, säger:
”Det är inte bara det att läkarna skriver ut mer,
allmänheten kräver mer. Känslor av sorg, stress i vardagslivet och
relationsproblem kan alla orsaka upprördheter eller sorgsenhet som kan gå över
och inte vara så länge. Men amerikanarna har blivit mer och mer villiga att
använda medicinering för att hantera dem.”
Och värre kommer det att bli. I den senaste upplagan av psykiatrins diagnosbibel DSM-5 har man infört diagnosen depression om man sörjer längre än två veckor. Om en nära vän eller anhörig gått bort som man delat livet med i decennier så skall man vara glad och pigg efter två veckor.
Vi har sagt det förut, men det förtjänar att upprepas: det är psykiatrin som är galen. Och vi menar det bokstavligen.
Det finns ingen ”sjukdom” som heter depression, man kan vara deprimerad utan att ”ha” en depression; att vara sjuk. Det finns inga som helst tester som säger att depression är en sjukdom.
För att bekräfta vad KMR sagt i alla år, erkänner nu ordförande för Amerikanska psykiatriförbundet (APA), dr Jeffrey Liebermann till New York Times (3): ”Det skulle vara fantastiskt om vi kunde göra en blodtest eller labtest eller göra en EKG,” samtidigt som han även erkänner att liknande överdiagnostisering skett med ADHD.
Antidepressiva medel skapar en känslomässig bedövning, man känner inte att man är nere eller deprimerad med andra ord. Orsaken är naturligtvis inte hanterad och man får gå med antidepressiva medel livet ut om inget görs för att hantera orsaken. Vilket naturligtvis är meningen eftersom det skapar business – follow the money. Men det verkligt stora problemet är alla biverkningar som visar sig efter ett tag.
Av alla de studier som utförts på antidepressiva så har 40-50 procent inte publicerats, så de kan man lätt föreställa sig vad de innehåller. Resterande är nästan alla korttidsstudier, några få veckor, så att biverkningarna inte hinner visa sig. Och de mycket få ”positiva” studier som lyfts fram är i de flesta fall rent av falska eller ”anpassade”, dvs. man lyfter ut och tar bort data som inte passar in. Det är mycket klipp och klistra.
Antidepressiva ”fungerar” nog, i det att de skapar en effekt och bedövar, men de botar absolut ingenting och skapar i längden allt större problem.
Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården.
För mer information gå till KMR:s hemsida: www.kmr.nu
Den internationella övervakaren av psykiatrin
Kommittén för Mänskliga Rättigheter
Box 6039 , 129 06 Hägersten